Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grevenius, Herbert (Paul Block) - Grevens tid - Grevesmöhlen, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREVENIUS
Greve’nius, Gustav Vilhelm Herbert,
författare, tidningsman (f. 7/io 1901). G. tjänstgjorde
i bank 1920—21 och 1923 och studerade vid
Stockholms högsk. 1922—25. 1924 blev han
medarbetare i ”Stockholms dagblad”, 1925 blev
han litteraturrecensent, 1931 teaterrecensent. Då
”Stockholms dagblad” 1931 sammanslogs med
”Stockholms-tidn.”, övergick G. till denna, var
till 1945 dess
kultur-red. och kvarstår som
medarbetare med
teater som specialitet.
G. skrev under sign.
Paul Block om
film i ”Bonniers
vec-kotidn.” 1927—29, i
”Vecko-journalen”
1929—30 och i ”Ord
och bild” 1939—41.
1935—37 var han
litterär medarbetare vid
Göteborgs stadsteater.
Sedan 1945 är G.
teaterkrönikör i radio.
G., som växte upp i ett arbetarhem, har som
teaterförf. främst hämtat motiv och människor
ur arbetarklassen och den lägre medelklassen.
Han är realist, hans styrka är en intim
förtrogenhet med stockholmskt talspråk, som han
utnyttjar för sin levande replik. Han har skrivit
skådespelen ”Sonja” (uppf. på Kungl. dramatiska
teatern 1927, tr. 1928, filmat 1943), vars
handling är förlagd till arbetarmiljö, ”Den svarta
skjortan” (tr. och uppf. 1929), ett politiskt
lustspel, ”Den förste Bernadotte”, ett krönikespel
(uppf., tr. och radiobearb. 1932), ”Första maj”
(uppf. 1935, tr. 1936, radiobearb. 1938) och ”Tåg
56” (uppf. och tr. 1938, filmat 1944), som båda
ha motiv ur arbetarliv, ”Som folk är mest” (uppf.
1941, filmat 1944), som ger interiörer ur
kon-torsfolks liv och är en bearb. av G:s i radio
framförda trilogi ”Storm på kontor”, ”Rum med
kokvrå” och ”Vad en ung kvinna bör veta”,
jämte radiospelen ”Främling vid grinden” och
”Tre män under en bro” tr. i ”Radiodramatik”
(1939), ”Nöjesfältet” (uppf. och tr. 1943),
”Krigsmans erinran” (uppf. 1946, tr. 1948) och ”Vi tre
debutera” (uppf. 1948). Av G:s ej ovan
nämnda radiospel märkas ”Sista bryggan” (1945)
och ”Flickan från fjärran” (1947). G. har övers,
och bearb. ett 50-tal pjäser för scen och radio
samt skrivit filmerna ”Det regnar på vår kärlek”
(1946), ”Främmande hamn” (1948) och ”Törst”
(1949). Urval av G:s teaterkritik föreligger i
böckerna ”1 afton kl. 8” (1940) och ”Offentliga
nöjen” (1946). G., som vid slutet av 1930-talet
stod den s.k. grupprörelsen nära, har som
kulturskribent förfäktat kristna synpunkter. E.
Grevens tid, i uttryck som komma i g., förr:
”i behaglig tid”, i en lycklig stund, numera vanl.:
i sista minuten. I Finland förr om den för folket
lyckliga tiden under greve P. Brahe d.y:s
guvernörskap; i Danmark med motsatt betydelse, med
syftning på den olyckliga ”grevefejden”.
Grevesmöhlen, Carl August, ämbetsman,
tidningsutgivare, pamflettist (1754—1823). Efter
studier i Uppsala blev G. 1772 auskultant och 1788
assessor i Svea hovrätt. Samtidigt tjänsteman i
Tullarrendesocieteten blev han överdirektör i
Ge-nerallandtullkontoret och preses i Accisrätten 1791.
1803 råkade G. i konflikt med
Generaltullarrende-societetens ledande män, S. af Ugglas och H.
Lil-jensparre, vilka angrepo honom för tjänstefel. En
process väcktes, vilken, främst genom G:s ampra
inlagor, blev livligt uppmärksammad. Den
avdömdes först 1810, då G.
friades i huvudsak men
fälldes för smädligt
skrivsätt. G. hade
emellertid kommit med så
starka gravamina, att
Ugglas och
Liljen-sparre ansågos böra
rentvå sig, vilket de
också gjorde.
Häremot offentliggjorde
G. sina ”Påminnelser”.
En översikt av striden
lämnade han i
”Sista smörjelsen” (1810).
G., som under
rätte
gången suspenderats, återfick sitt ämbete, men då
detta 1811 indrogs, avgick han med pension. Efter
striden mot Ugglas blev G. betraktad som ett slags
frihetshjälte, ”de aristokratiska smådespoternas”
fiende. Han blev sedermera chef för den hemliga
polis, som mannerheimarna höllo för att bevaka
gustavianerna. Antagl. har han del i utspridandet
av ryktena om mordiska anslag mot kronprins
Karl August. Omhändertagen av Karl Johan utgav
han en del tidn.: ”Åskådaren”, ”Trompeten”,
”Skandinavien” (1810—13), av vilka åtm.
”Skandinavien” på regeringens vägnar verkade för 1812
års politik. G. saknade ej kunskaper och hade
stor talang som popularisator. Hans anseende
förstördes emellertid genom den s.k.
grevesmöh-lenska striden 1815. J. L. Boye (se Boije 5)
utgav 1814 en skrift med anledning av
klagomålen över rikets penningbrist. Den angreps
häftigt och med personliga anspelningar av G.
i den anonyma pamfletten ”ABC i finanserna”.
Boye hade varit G:s motståndare i
tullstriden, men säkerligen hade G:s angrepp även
inspirerats av Karl Johan, som var illa berörd
över kritiken av finanserna. I sina alltmer
personligt färgade, allt grövre och insinuantare angrepp
antydde G., att Boye, fientlig mot den folkliga
kungamakten, representerade det aristokratiska
mångstyrets förespråkare samt att hans egna
finansers skick var grunden till hans intresse för
frågan. Då Boye inblandade judefrågan i striden,
skärptes denna ytterligare och utvecklade sig,
särsk. vad beträffar G., som försvarade judarna,
till ett skandalskriveri av dittills okända mått. Nu
drog Boye saken inför domstol, varigenom de båda
antagonisterna funno ytterligare anledning att
bombardera varandra med inlagor och svaromål,
vilka trycktes och begärligt anammades av
allmänheten. En del yngre skribenter, C. G. Walberg,
B. Törneblad o.a., blandade sig i grälet, våldsamt
angripande G. Det är endast Cederborghs* kvicka
lilla skrift ”G:s porträtt”, som i denna polemik
förtjänar nämnas. Den åsamkade sin förf,
stämning, men han frikändes. Småningom började
— 1255 —
— 1256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
