Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grévin, Alfred - Grevinnan Maritza - Grevskaberne - Grevskap - Grevskapene - Grevskapsråd - Grévy, Jules - Grevysebra - Grey, ätt - Grey, 1. Jane - Grey, 2. Charles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÉVIN
Grévin [grevän’], Alfred, fransk tecknare (1827
—92), skildrade i spirituella och pikanta teckningar
och litografier den parisiska’nöjes- och
kokottvärl-den under 2:a kejsardömet. Han medverkade vid
inrättandet av vaxkabinettet Musée Grévin. G:s
teckningar inflöto särsk. i ”Petit journal pour
rire” och i ”Charivari”.
Grevinnan Marifza [-sa], ty. Gräfin Maritza,
operett av J. Brammer och A. Grünwald med musik
av Emmerich Kålmån, uppförd f.g. i Wien 1924
(Göteborg 1924, Stockholm 1925). Huvudroller:
Maritza (sopran), greve Tassilo (tenor).
Grevskabeme, se Grevskapene.
Grevskap, urspr. en greves förvaltningsområde,
senare hans län. Se vidare Greve och (rörande
g. i England) County. Jfr Grevskapene.
Grevskapene (no., da. Grevskabeme),
benämning på två norska grevskap, näml. Larviks
grevskap, upprättat 1671 för U. F. Gyldenlöve,
och Jarlsbergs grevskap (urspr. Tönsberg),
upprättat 1673 för Griffenfeld men 1676 indraget till
kronan och 1678 tilldelat Gyldenlöve, som 1683
sålde det till släkten Wedel. Det tillhör sedan
dess släkten Wedel-Jarlsberg men endast som
stamgods. Larviks grevskap överläts 1805 till
kronan, som vid Kielfreden förbehöll sig
äganderätten till det, men Fredrik VI sålde det 1817 till
privatpersoner, och alla privilegier föllo bort. J.Sr.
Grevskapsråd, eng. county council, se Council
och County.
Grévy [grevi’], J u 1 e s, fransk politiker,
president (1807—91), urspr. advokat, republikansk medl.
av nationalförsamlingen 1848—49, av lagstiftande
församlingen 1849—51 och av lagstiftande kåren
1868—71. Efter Napoleon III:s fall blev G. under
striden mellan monarki och republik och 3:e
republikens första skede en förgrundsfigur inom
fransk politik. Som ledare för republikanska
vänstern intog han en mellanställning mellan
republikanska centern och republikanska unionen, till
vars ledare Gambetta han alltid intog en klar
motsatsställning. Han var 1871—73
nationalförsamlingens och 1876—79 deputeradekammarens
president. Vid MacMahons avgång 1879 blev han
republikens president och återvaldes därtill 1885.
Hans verksamhet på denna post blev
prejudiceran-de för författningsutvecklingen under 3:e
republiken, i det han inskränkte sina direkta ingripanden
i politiken till att gälla ministärskiftena. Icke desto
mindre kunde han spela en stor politisk roll; han
hindrade länge Gambetta att bli
ministerpresident, var den
främste motståndaren till
Boulangers krigiska
demonstrationspolitik,
framkallade 1887
dennes avgång som
krigsminister och främjade
en fredlig lösning av
Schnæbeleaffären. S.å.
blev hans svärson
Wilson inblandad i en
skandal rörande
försäljning av ordnar; då
G. tog svärsonens
parti, riktade
parlamen
tet en attack mot G. genom att tvinga den
sittande ministären att avgå. G. kunde icke bilda
någon ny ministär och måste, efter stor tvekan,
avgå i dec. s.å. B.
Grevysebra, art av undersläktet sebror*.
Grey [gréi], engelsk adelsätt, känd sedan
1200-talet. G.i) tillhörde en med Tudorerna nära
be-fryndad ättegren, till vilken knöts värdigheten
markis av D o r s e t 1475 och hertig av S u f f o 1 k
1551. Från en farbror till G.i) stammar
ättegrenen G. of G r o b y, till vilken G.3) hörde.
General Charles G. (1729—1807), som med
utmärkelse deltagit bl.a. i sjuårskriget och
nordamerikanska frihetskriget, blev 1801 Baron G. de Ho
w-i c k och 1806 Earl G. Han var far till G.2), vars
son Henry Georg G., 3:e earl G. (1802—94),
var kolonialminister 1846—52 och vars sonson
Albert Henry George G., 4:e earl G. (1851—
1917), 1904—11 var generalguvernör över Canada.
Från en brorson till G.2), politikern Sir George G.
(1799—1882), härstammar G.4). C
1) Jane G., engelsk drottning (1537—54).
Dotter till Henry G., hertig av Suffolk*, blev hon av
Edvard VI :s förmyndare, hertigen av
Northum-berland, 1553 bortgift
med dennes son, Lord
Dudley. Han
förmådde den av honom helt
behärskade Edvard VI
att erkänna G. som
sin efterträdare, och
efter dennes död blev
hon drottning. Men
Edvards syster Maria
protesterade mot
ingreppet i hennes
arvsrätt, och då ett
uppror utbröt till Marias
förmån, måste
Nor-thumberland vika; G.
blev tagen till fånga av sin egen fader efter blott
9 dagars regering. Hon sattes i fängelse,
behandlades till en början milt, men då ett uppror
utbröt till hennes förmån, lät Maria föra henne och
gemålen till stupstocken. G. hade fått en
omsorgsfull uppfostran i renässansens stil och var
övertygad anhängare av reformationen. H.Bg.
2) Charles, 2:e earl G., politiker (1764—
1845), bröt med släktens torytraditioner, invaldes
i underhuset som whig 1786 och blev en av Fox’
trognaste anhängare. G. intresserade sig i sht
efter 1792 för en
par-lamentsreform, för
vilken han verkade
dels genom Society
of the Friends of the
People, vars ledare
han var, dels genom
förslag i underhuset
1793 och 1797, vilka
dock endast samlade
ett mindre antal
röster. 1806—07 var G.
under Grenville först
marinminister och
efter Fox’ död utrikes-
— 1259 —
— 1260 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
