Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grisslehamn - Grisslor - Grisslybjörn, gråbjörn - Gro - Groa - Groat - Grobarhet - Grobbe, Carl - Grobian - Grobin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROBIN
Grisslehamn, fiskläge, lastageplats och badort
i Väddö sn i Uppland, på näset mellan n. Väddö
och Byholma; 306 inv. (1946). ö. hamnen, vid
Ålandshav, är 6,5 m djup, v. hamnen, vid
Orne-fjärden, 3 m; ångbåtsförbindelse med Stockholm,
överfart till Åland (Eckerö, 43 km). G. har 24
yrkes- och 15 binäringsfiskare (fångstens
totalvärde 252,939 kr 1945). Tullstation, mindre varv,
fiskrökeri och fiskkonservfabrik, ö. om Väddö
kyrka 12 km söderut ligger fiskläget Gamla
Grisslehamn med ett 15-tal fiskare; det var
till 1757 överfartsort till Finland. P.
Grisslor, U’ria, släkte av ordn. alkfåglar,
utmärkas av en täml. lång och rak näbb, som är
tillspetsad och vid roten fjäderbeklädd. G.
omfatta 10 arter, som bebo arktiska och
tempererade trakter. De lägga endast 1—2 ägg. I Sverige
häcka 2 arter. Tobisgrisslan el. te j sten,
U. grylle, har röda ben. Sommardräkten är svart
med en stor vit vingfläck, på vintern är
undersidan vit, översidan med breda, vita fjäderkanter.
Den är rätt allmän vid våra kuster och häckar
flerstädes i små kolonier. S i 11 g r i s s 1 a n el.
spetsalkan, U. troill’e, har svartaktiga ben. På
sommaren är ryggen svart, huvud och hals
brun-aktiga, armpennorna kantade med vitt, undersidan
vit, på sidorna med bruna fläckar, i vinterdräkt
äro framsidan av halsen och huvudets sidor vita.
Den häckar på St. Karlsö, Bornholm och
Helgo-land och längs norska kusten samt i stora kolonier
n. om polcirkeln. En varietet av denna art,
spets-bergsgrisslan, har någon gång påträffats i
Sverige. O.Cn.
Grisslybjörn (till eng. grizzly, gråaktig),
gråbjörn, Ur sus horrib’ilis, art av fam. björnar,
skiljer sig från vår vanliga björn genom sin storlek
— längden kan näml, uppgå till 2,5 m och vikten
till 450 kg —, kortare huvud, öron och svans, en
bred, platt panna och framför allt genom de ända
till 13 cm långa, starkt böjda klorna. Pälsen
växlar i färg; än är den järngrå, än mera rödbrun,
ofta med överhårens spetsar färgade i silvervitt
el. gult, vilket ger den silver- el. guldglans. I sina
rörelser är den klumpigare än den vanliga bruna
björnen. Dess utbredningsområde omfattar
bergstrakterna i mell. och särsk. v. delarna av
Nordamerika från s. Mexico till över polcirkeln. O.Cn.
Gro, bot. 1) se Groning; 2) namn på arter av
grodbladsläktet*.
Groa, nord, myt., se Grogalder.
Groat [gråut], engelskt silvermynt av samma
art som den franska gros tournois = 4 pennies.
Präglingen av g. (finvikt 4,23 g) och V2 g.
började 1351 under Edvard III. Utom 1836—56, då
g. för allmänt bruk myntades med en finvikt av
1,74 g, präglas g. och V2 g. sedan 1670 som
maundy money*.
Grobarhet, i vidsträckt bemärkelse ett frös
förmåga att frambringa en ny planta. I allm. menas
emellertid med g. den halt frön av ett utsäde, som
under en viss för varje växtslag fastställd tid och
under bestämda betingelser kan utveckla normala
groddar. Vid undersökning av g., vilket sker
la-boratoriemässigt vid frökontrollanstalterna, räknas
som normala groddar endast sådana, som kunna
utvecklas till livsdugliga plantor. S.k. abnorma
groddar, d.v.s. sådana som förete allvarliga skador
Grisslybjörn.
av mekanisk art, frost, mikroorganismer m.m.,
räknas sålunda ej till grott frö. Undersökning av
g. sker för varje växtslag på bestämt sätt. Stråsäd
inlägges sålunda till groning i fuktig sand, betfrö
i filtrerpapper och flertalet andra växtslag i en
speciell groningsapparat, s.k. Jacobsens
apparat. I den senare få fröna gro på
filtrerpapper, som hålles fuktigt medelst en veke och täckes
av en glasklocka. Temperaturerna äro även
anpassade efter de olika fröslagen. G. fastställes för
t.ex. rova efter 8 dagar, för klöver och stråsäd
efter 10 dagar o.s.v. Den hastighet, med vilken g.
fortskrider, kallas groningsenergi och
an-gives med den halt frön, som grott redan tidigare,
för rova t.ex. efter 2 dagar, för klöver efter 4
dagar o.s.v. Betr, stråsäd undersökes även
skjutkraften, d.v.s. groddarnas förmåga att
genombryta ett 3 cm tjockt skikt av grov tegelgrus.
Omedelbart efter skörden förekommer stundom
hos vissa växtslag, ss. stråsäd och vallbaljväxter,
en bristande groningsmognad, som yttrar
sig i att i övrigt felfritt frö ej gror så snabbt som
normalt. Av dylika frön räknas dock 2/s som
normalt grobara. G. är en av de allra viktigaste
egenskaperna hos ett utsäde, och vissa
minimifordring-ar äro för varje växtslag fastställda för
statsplom-bering av utsädesvaror. Jfr Frökontroll och
Groning. Eo.
Grobben [gråbUon], Carl, österrikisk zoolog
(1854—1935), 1884 prof, vid Wiens univ., utgav
talrika arbeten över evertebrater, särsk. mollusker
och kräftdjur, och framlade i sin bearbetning av
C. Claus’ ”Lehrbuch der Zoologie” (9 Aufl. 1917)
i viss mån nya synpunkter på djurrikets
systematik (se Djurriket).
Grobia’n (från ty., skämtsam latiniserande
bildning av ty. grob, grov), grovhuggare, tölp; även
om stor och grov människa.
Grobin [grå’-], lett. Grobina, liten stad n.ö. om
Libau, Kurland; 1,129 inv. O935)- 1929 anträffades s.
om G. gravar från 600- och 700-talen med till synes
gotländskt inventarium. Med anledning härav
uppdrogs åt svenska arkeologer att här företaga
utgrävningar. Dessa, som försiggingo 1929—31,
gå-vo till resultat, att kring G. ligga tre svenska
gravfält, alla med likbränning. Det först
upptäckta innehåller flatmarksgravar med
gotländska fornsaker från 650—850 e.Kr. Då kvinno-
— 29 —
— 30 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
