Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gronings-apparat, -energi, -mognad - Gronovius, Johan Frederik - Groom - Groos, Karl - de Groot, Gerard - de Groot, Huig - de Groot, Jan Jakob Maria - de Groote (de Groot), Gerard - Groot Scheepvaartkanaal - Gropemalj - Gropen - Gropius, 1. Karl Wilhelm - Gropius, 2. Martin - Gropius, 3. Walter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROPIUS
Gronings-apparat, -energi, -mognad, se
Grobarhet.
Gronovius [grånå’vios], Johan Frederik,
holländsk botanist (1690—1762), med. dr, senator i
Leiden. G. understödde Linné under dennes
vistelse i Holland, utgav ”Flora virginica” (3 bd,
1739—62) och ”Flora orientalis” (1755). Han var
upphovsman till släktnamnet Linnaè’a (i Linné,
”Genera plantarum”, 1 ed., 1737).
Groom [grom] (eng.), betjänt(gosse), ridknekt;
i vissa förbindelser även som titel på vissa
engelska hovfunktionärer.
Groos [grås], Karl, tysk filosof och
estetiker (f. 1861), fil. dr i Heidelberg 1884, prof, i
Giessen 1901, i Tübingen 1911—29. G. ägnade
sig först åt studiet av Schellings och Hegels
filosofi: ”Die reine Vernunftwissenschaft” (1889).
Hans egentliga arbetsområde blev likväl icke
filosofihistorien utan estetisk spekulation och
analys. I sin ”Einleitung in die Ästhetik” (1892)
införde han läran om den ”inre efterhärmningen”
som något för skönhetslivet grundläggande och
utbyggde den närmare i ”Der ästhetische Genuss”
(1902). G:s uppdagande av rörelsesuggestionen
och den ”inre efterhärmningen” i
skönhetsupp-levelsen ledde honom vidare till ett studium av
den yttre efterhärmningen och lekarna (”Die
Spiele der Tiere”, 1896; ”Die Spiele der
Men-schen”, 1899), varvid lekandet ses från den
biologiska ändamålsenlighetens synpunkter, delvis
också sättes i förbindelse med Darwins lära om
det sexuella urvalet. 1904 följde arbetet ”Das
See-lenleben des Kindes”, vilket alltjämt intar en
bemärkt ställning inom den barnpsykologiska
litteraturen. Med det 1923 i bokform utg., urspr.
som artikelserie i ”Zeitschrift für Psychologie”
1908—17 publicerade arbetet ”Der Aufbau der
Systeme” upptager G. ett filosofiskt tema, ej utan
samband med hans tidigare studium av
Schel-ling och Hegel. Grundtanken är den, att
intelligensen enl. sin natur arbetar med idel
motsättningar och ”antiteser”, röjande sig ej minst i de
filosofiska systemen och deras problemlösningar.
De senare få därvid ant. karaktären av
”radikala”, varvid motsättningens ena led strykes, el.
av ”interponerande”, då klyftan mellan leden
utfylles med förmedlande led, el. slutl. av
”mo-nistiska”, varvid en högre enhet sökes. —
Själv-biogr. i ”Die deutsche Philosophie der Gegenwart
in Selbstdarstellungen”, 2 (1921); jfr även den
av G. själv förf. ”Das philosophische System von
K. G.” (i ”Deutsche systematische Philosophie”,
2, 1934). — Litt.: A. Nyman, ”Problèmes et
Solutions en philosophie” (i ”Theoria”, 1940). N.
de Groot [yråt], G e r a r d, botpredikant och
mystiker, se de Groote.
de Groot [yråt], H u i g, statsman, se Grotius,
Hugo.
de Groot [yråt], Jan Jakob Maria,
holländsk sinolog (1854—1921), prof, i Leiden, från
1911 i Berlin, utgav jämte sitt monumentala arbete
”The religious system of China” (6 bd, 1892—1910,
oavslutat) ett stort antal arbeten om kinesisk
religion och historia, av starkt växlande värde.
de Groote (de Groot) [yrå’ta], Gerard
(Geert), holländsk botpredikant och mystiker (1340
W. Gropius: Administrationsbyggnaden vid
Werkbund-utställningen i Köln 1914.
—84). Bördig från Deventer blev G. 1358 mag. i
Paris och började efter en religiös kris i hemlandet
predika bättring och omvändelse. G. angrep varken
kyrkan el. dogmen men företrädde en praktisk
kärleksverksamhet i Jesu efterföljelse, något som i
sak var en kritik av kyrkans i många avseenden
förvärldsligade väsen. Från G. räknas den nya
from-hetsriktning, som företräddes av Det gemensamma
livets bröder*, ha utgått. Till dem, som djupast
påverkats av honom, hör bl.a. Thomas a Kempis,
som också skrev en ”Vita Gerardi Magni”. S.N.
Groot Scheepvaartkanaal [yrå’t s/e’pfartkana’1],
i Nederländerna, se Emskanalen.
Gropemalj (fra. émail champleve), se Emalj
målning.
Gropen, industrisamhälle i Kvistbro* sn i Närke.
Gropius [grå’pios]. 1) Karl Wilhelm G.,
tysk målare (1793—1870), blev 1819 teatermålare i
Berlin och utövade som sådan en betydelsefull
verksamhet. G. hade ett stort antal lärjungar, bl.a.
i Sverige E. Roberg.
2) Martin Karl Philipp G., den föreg:s kusin,
arkitekt (1824—80), influerades av Schinkel och
strävade att göra de klassiska stilformerna
normgivande för arkitekturen. Bland hans verk
märkas univ.-byggnaden i Kiel, konstindustrimuseet i
Berlin m.fl.
3) Walter G., arkitekt (f. 1883), en av den
moderna funktionalismens ledande gestalter.
Efter studier i München och Berlin var G. 1907—
10 huvudassistent hos prof. P. Behrens. Redan
1911 nådde han i sitt första självständiga arbete,
skolästfabriken Fagus i Alfeld a.d. Leine, fram
— 41 —
— 42 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
