Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gropius, 3. Walter - Groplöja - Gropnate - Groppapegojor - Gropptorp - Gros, nipenning (mynt) - Gros (metrologi) - Gros, Antoine Jean - Grosart, Alexander Balloch - Grosch, 1. Heinrich - Grosch, 2. Henrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROPLÖJA
W. Gropius: Bauhaus i Dessau, 1926.
till funktionalismens principer: han lät i
grupperingen av byggnaderna deras olika funktioner
och inbördes samband komma till klart uttryck,
rensade fasaderna från all dekoration och fick
materialen, bl.a. glas, järn och betong, att verka
med deras egen struktur. Dessa G:s arkitektoniska
målsättningar väckte livlig uppmärksamhet vid
Werkbundutställningen i Köln 1914 genom hans
där uppförda administrationsbyggnad. — Som
grundare av och dir. för Bauhaus* 1919—28
utövade G. stort inflytande, och hans idéer
fingo genom skolans internationella inriktning
och elevkår även vidsträckt spridning. Starkt
socialt medveten strävar G. mot en
ändamålsenlig saklighet i individens miljö och
livsföring samt mot en förening av tekniken och
det konstnärliga skapandet, varför undervisningen
vid Bauhaus förutom arkitektur omfattade
tillverkning av möbler och bruksföremål, typografi,
scendekoration m.m. I Dessau uppförde G.
Bau-hausskolans byggnader 1926 och tills, med sina
elever flera byggnader i stadens tjänst, särsk.
radhusanlägghingen Siedlung Törten (1926—28).
— Efter 1928 hade G. privatverksamhet i Berlin
och planerade andra radikalt utformade
bostadsområden, ss. Siedlung Dammerstock i Karlsruhe
och Siemensstadt i Berlin (båda uppförda 1929).
1933 tog G. sin tillflykt till England, där han
fick stor betydelse för arkitekturens
funktiona-lisering. Sedan 1937 är han prof, vid Harvard
Univ., USA. — G. har skrivit bl.a.
”Internationale Architektur” (1925) och ”The new
archi-tecture and the Bauhaus” (1935). S.Re.
Groplöja, Leucas’pius delinea’tus, en 8 cm lång
art av fam. karpfiskar. Sidolinje saknas el. är
utvecklad blott framtill. Färg ovan grönaktig,
sidorna silvervita med mörkare längsband. G.
förekommer i s. och mell. Europa, i små vattensamlingar
ofta massvis, även funnen i Skåne.
Gropnate, bot., art av natesläktet*.
Groppapegojor, arter av släktena Pezop’orus och
Geopsitfacus av underfam. äkta papegojor. Hit hör
jordpapegojan, P. terres’tris, som är stor som
en trast, i huvudsak olivgrön men brokig i svart
och gult med mönjerött pannband. Den
förekommer i Sydaustralien och på Tasmanien, oftast i
ofruktbara, sandiga trakter men även på
sävbe-vuxen kärrmark och uppehåller sig nästan alltid på
marken, där den springer skickligt som en
hönsfågel el. snäppa. Äggen läggas i gropar på bara
jorden. Grottpapegojan, G. occidenta’lis,
förekommer också i Australien och är en
nattfågel, som tillbringar dagen i grottor. H.
Gropptorp, marmorbruk i Västra Vingåkers*
sn i Södermanland.
Gros [gråss], n i p e n n i n g, danskt mynt,
slaget under sista delen av Eriks av Pommern
regering (1396—1439) och avsett att motsvara det
sedan början av 1300-talet i Danmark brukade
räknevärdet gros = 3 sterlingar = 9 penningar.
G.-myntets fin vikt, c: a 0,35 g, låg vida under dettas
värde. — Jfr Gros tournois.
Gros [grå] (fra.), metrol., se Once.
Gros [grå], Antoine Jean, baron, fransk
målare (1771—1835), lärjunge till J. L. David,
vistades från 1793 i Italien, där han i Milano kom i
förbindelse med Bonaparte och målade denne i
spetsen för grenadjärerna i slaget vid Arcole, det
första förhärligandet i konsten av Napoleon. G.
fick uppdraget att i Italien utvälja konstverk för
Louvren. 1801 återvände han till Paris och
ägnade sig åt den samtida historiebilden, uteslutande
med motiv från Napoieons fälttåg: ”Napoleon
hos de pestsjuka i Jaffa” (1804, Louvren),
”Napoleon på slagfältet vid Eylau” (1808) m.fl. i
Versailles förvarade jättedukar. I dessa bryter han
med Davidskolans kompositionsschema och visar
en ny, realistisk uppfattning och en kraftig
färg-givning; han blev härigenom av stor betydelse för
den följ, utvecklingen. På höjden av sin konst
framstår han i ”Frans I och Karl V i Saint Denis”
(1812, Louvren) och ”Hertiginnans av Angouléme
flykt” (1819, Bordeaux) samt i en rad utmärkta
porträtt, bl.a. av Murat. I Panthéons kupol målade
han fresker, vilka dock ej stå i rang med hans
andra arbeten. Hans konst visade slutl.
avmattning och blev utsatt för kritik av den yngre
riktningen. I sorg däröver dränkte sig G. i Seine. —
Litt.: J. B. Delestre, ”G.” (2 éd. 1867); H.
Lemon-nier, ”G.” (1905). K.E.S.
Grosart [gråu’sat], Alexander Balloch,
skotsk lärd (1827—99), präst i skotska
presbyterianska kyrkan 1856—92, en flitig, ehuru
opraktisk utg. av engelsk 1500- och 1600-talslitteratur
(bl.a. ”The Fuller worthies library”, 39 bd, 1868
—76, ”Occasional issues of unique and very rare
books”, 38 bd, 1875—81, E. Spensers och G.
Daniels arbeten, resp. 10 bd, 1880—88, och 5 bd,
1891—96). G:s eget författarskap omfattar
teologiska och skönlitterära arbeten.
Grosch [gråj’]. 1) Heinrich August G., dansk
kopparstickare och målare (1763—1843), fick sin
utbildning i Köpenhamn och verkade sedan som
landskapsmålare. 1811 flyttade han över till Norge
och blev 1819 lärare vid Den kongl. kunst- och
tegneskole i Oslo.
2) Christian Henrik G., den föreg:s son,
arkitekt (1801—65), 1828 stadsarkitekt i Oslo. Genom
honom blev empiren den stil, som under nästan
en hel mansålder satte sin prägel på huvudstadens
arkitektur. Bland av G. uppförda byggnader
märkas, utom ett antal privathus, Norges bank,
Börsen, Justitiedep:s byggnad och framför allt
univ.-huset (1841—53), vartill ritningarna gjordes i
samarbete med Schinkel. I sina senaste arbeten
upptog han gärna, följande tidsströmningen,
medeltida former, ss. i kyrkan i Tönsberg och
basa-rerna vid Vor Frelsers kirke i Oslo. M.Bjn.
— 43 —
— 44 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
