Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grossgörschen - Grosshandel, partihandel, engroshandel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROSSHANDEL
zig, bekant genom slaget 2/s 1813 mellan Napoleon
å ena, de rysk-preussiska trupperna under
Witt-genstein å andra sidan. Fransmännen räknade
ung. 115,000, de förbundna knappt 80,00 man men
voro överlägsna i artilleri. På båda sidor var man
illa underrättad om fienden. Huvudstriden gällde
G. och angränsande byar och utkämpades mellan
Neys kår å ena, Blüchers och Yorcks kårer å
andra sidan. De förbundna måste slutl. gå
tillbaka, men deras förluster utgjorde knappt hälften
av fransmännens, som uppgivas till över 25,000
man. Slaget vid G. benämnes stundom efter det
närbelägna Lützen. PS.
Grosshandel, partihandel, e n gr o s h a
n-d e 1, eg. handel i stor skala (fra. en gros), i
vidaste bemärkelse de funktioner inom
distributionen*, som ha till uppgift att förmedla varor
och därmed sammanhängande tjänster till sådana,
som köpa i egenskap av företagare, d.v.s. i regel
producenter och återförsäljare (även
institutionella köpare torde kunna räknas hit). G. utföres
icke enbart av en viss typ av handelsföretag (den
s.k. fristående g. el. grossisterna), utan denna
funktion kan även fyllas av en producent el.
detaljist. Skillnaden mellan g. och detaljhandel*
är endast beroende av till vem försäljningen
sker. Däremot spela företagens storlek el.
omsättning icke någon roll för klassificeringen, lika
litet som varuslaget, den enskilda
försäljningstransaktionens storlek el. försäljningssättet (i
butikslokal el. ej). Jfr Försäljning.
G. i ovan nämnda bemärkelse utföres av 1)
producenter, som sälja till återförsäljare el. till
andra producenter från nederlag och
försäljningskontor el. direkt från fabriken; 2) handelsagenter
och mäklare; 3) g.-företag, som sälja till
återförsäljare m.fl., ant. för egen räkning el. i
kommission (den egentliga g.); 4)
mångfilialföreta-gens samt producent- och
konsumentkooperationens centrallager och inköps- el.
försäljnings-organ. Denna uppräkning torde vara uttömmande
och inrymmer både inrikes- och utrikes-g.
(import-, export- och transito-g. samt internationell
g.), både insamlande och distribuerande g., g. med
konsument- och producentvaror samt alla de
olika branscher, inom vilka g. förekommer, t.ex.
kortvaru-g., kolonialvaru-g., trävaru-g.
G:s viktigaste funktion är sortimentslagringen.
Sortimentet i detaljhandeln är vanl.
behovsorien-terat, d.v.s. det avser att täcka ett och samma
behov av t.ex. livsmedel. En detaljist kan därför
vara tvungen att sammanföra hundratals olika
varuslag och ofta varje varuslag i konkurrerande
urval. Inköpen från varje producent bli ofta
mycket små, och kostnaderna för direkt kontakt
med producenterna bli höga. Genom förmedling
av en grossist, som hos sig sammanför varor till
ett sortiment, som i mycket stor utsträckning
överensstämmer med detaljistens, kommer denne i
samtidig kontakt med kanske tusentals
producenter. Ett liknande arbete utför g. även åt varje
producent visavi detaljisterna. De fördelar
sor-timentsfunktionen medför äro främst minskade
kostnader för orderupptagning och billigare
frakter genom samlastning. Det är i första hand
sortimentsfunktionen, som motiverar existensen
av fristående g.-företag. Dessa fylla även andra
funktioner inom distributionen av både statisk och
dynamisk natur, t.ex. kreditgivning, lagerhållning,
rådgivning samt studium och bearbetning av
marknaden. Med något enstaka undantag torde ingen
av dessa uppgifter kunna utföras av g.-företag med
sådana ekonomiska fördelar, att de i och för
sig motivera självständiga företag. De
besparingar sortimentsfunktionen medför måste vägas
mot de ökade kostnader, som tillkomsten av ett
extra led mellan producenten och detaljisten
medför. Ju mindre poster detaljisten köper i, ju
större skillnad det är mellan producentens och
detaljistens sortiment och ju glesare detaljisterna
äro belägna, desto större betydelse får
sortimentsfunktionen. Dessa förhållanden kunna ofta
medföra, att det mest rationella förfarandet är en
uppdelning av distributionsarbetet mellan
producenten och grossisten. De större kunderna kan
t.ex. producenten själv ta hand om, medan
grossisten får bearbeta de mindre. Uppdelningen kan
också göras så, att grossisten utför
försäljnings-arbetet och producenten lager- och
hanterings-arbetet. Många andra fördelningar av arbetet
förekomma, och det torde vara relativt sällsynt,
att hela g.-distributionen av en vara sker en och
samma väg. Producenterna äro ibland benägna
att själva utföra hela g.-arbetet, trots att
distributionskostnaderna därigenom bli högre. Orsaken
är ofta, att producentens och grossistens intressen
äro svåra att förena vid utförandet av de
dynamiska funktionerna. Producentens kontakt med
marknaden kan bli sämre genom ett ökat antal
mellanhänder, liksom också producenten måste
räkna med att hans vara icke kan få någon
förmånsställning framför konkurrerande varor i
grossistens sortiment.
Särsk. inom livsmedels-g. förekommer
samverkan i olika former mellan g.-företag samt olika
slags integrationsformer. Till de senare höra
mångfiliälföretagen med centrallager (Epa, Tempo
m.fl)., de frivilliga deltaljistkedjorna (t.ex.
ICA-företagen) och konsumentkooperationens
g.-or-gan Kooperativa förbundet. Ex. på samverkan
mellan grossistföretag erbjuder ab. Svenska
ko-lonialvarugrossister (ASK), som är en
inköps-sammanslutning för ett stort antal fristående
g.-företag. — Den övervägande delen av de
fristående grossisterna äro medl. i Sveriges
grossistförbund, som 1948 hade 57 branschföreningar
(1,500 medl.) med en omsättning på c:a 5,600 mkr.
De uppgifter, som finnas tillgängliga om g:s
omfattning i Sverige, äro mycket bristfälliga. Man
räknar emellertid med att g:s omsättning är c:a
tre ggr så stor som detaljhandelns. Denna i sin
tur uppskattas till halva nationalinkomsten,
varför g.-omsättningen 1948 skulle ha uppgått till
c:a 30 miljarder kr. En något lägre siffra är
dock troligare. 1946 års företagsinventering
redovisade inom den funktionsmässiga g. c:a 13,000
arbetsställen (antalet företag är mindre) med
105,000 anställda. Försäljningspersonal vid
centrala industrikontor är då icke medräknad.
G.-omsättningen inom de enskilda branscherna
påverkas bl.a. starkt av direktförsäljningens storlek,
som t.ex. i fråga om tyngre konfektion uppgår
till c:a 90%. Den största omsättningen torde
kolonialvarubranschen ha. Inom utrikeshandeln
— 47 —
- 48 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
