Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grosz, George (Georg Gross) - Groszy, grosz - Grot, 1. Jakov Karlovitj - Grot, 2. Nikolaus Jakovlevitj - Grote - Grote, George - Grotefend, 1. Georg Friedrich - Grotefend, 2. Hermann - Grotenfelt, ätt - Grotenfelt, 1. Julius - Grotenfelt, 2. Kustavi - Grotenfelt, 3. Arvi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROSZY
terna. I serien ”Spiesser-Spiegel” brännmärkte
G. den dumdryga kälkborgerligheten. Hogarth
och Goya äro hans närmaste själsfränder. Sedan
det nazistiska Tyskland stämplat hans
produktion som entartete Kunst, lämnade G.
fäderneslandet och blev den ledande möderne målaren i
USA. Hans senare måleri, landskap, figurer och
stilleben, är elegant men täml. känslolöst. — Litt.:
I. Hofbauer, ”G. G.” (1949). A.
Groszy [grå^ü], g r o s z, polskt mynt, sedan
1924 = V100 av den nya myntenheten zloty* och
i maj 1949 med ett värde av 0,009 öre. Några
g.-mynt finnas f.n. icke.
Grot [gråt]. 1) J a k o v K a r 1 o v i t j G., rysk
filolog (1812—93), under 1840-talet prof, i
Helsingfors i ryska språket, litteraturen och historien. G.,
som städse var mycket
intresserad av
Skandinavien, har övers,
många svenska
litteraturalster, bl.a. flera
av sin vän Runebergs
verk och Tegnérs
”Frithiofs saga” (1841),
på svenska författat
en lärobok i ryska och
en handledning i
Rysslands äldre historia.
Efter 1852 var han
bosatt i Petersburg som
lärare för
tronföljarens (sedermera
kej
sarens) söner. Från 1858 var han led. av Kejserliga
vetenskapsakad. och ägnade sina främsta krafter
åt dess verksamhet för ryska språkets ans (ledde
den nya bearbetningen av dess stora ordbok m.m.).
G. blev hedersdr i Lund 1880. Uppsala univ.-bibl:s
rika samlingar av ryska tryckalster (mest från
1800-talet) ha främst tillkommit genom G:s
välvilliga förmedling. G:s samlade verk (”Trudy”),
red. av sonen N. J. G., utgåvos i 5 bd 1898—1903.
Om G:s förbindelse med Uppsala univ. jfr A. Hj.
Uggla i ”Symbola litteraria” (1927). Agr.
2) Nikolaus Jakovlevitj G., den
fö-reg:s son, filosof (1852—99), prof, i Odessa, från
1886 i Moskva. G. grundade tidskr. ”Filosofiska
och psykologiska spörsmål”, vilken kraftigt
befrämjade de filosofiska studiernas utveckling i
Ryssland. Han anslöt sig tidigare i huvudsak till
positivismen men erkände sedermera
metafysikens möjlighet och värde.
Grote [grå’ta], numism., se Groschen.
Grote [gråut], George, engelsk historiker
(1794—1871), 1810—43 anställd i sin faders
bankiraffär, anslöt sig under påverkan av Ricardo,
Mill och Bentham till den ”filosofiska
radikalismen”, var en av de ledande vid tillkomsten av
Londons univ. 1826—30 och tillhörde
parlamentet 1832—41. Efter grundliga studier utgav G.
1846—56 i 12 bd sin nu klassiska skildring av
den atenska demokratiens utveckling och fall,
”A history of Greece” (5 ed., 10 bd, 1888), lärd
och tankerik men starkt influerad av förf:s syn
på den engelska liberalismens problem. G. utgav
även ”Plato and the other companions of
Sokra-tes” (3 bd, 1865); ett verk om Aristoteles, ofull-
bordat, utkom postumt 1872, ”Minor works”
1873. Biogr. av G:s änka 1873. C.
Grotefend [gråhofänt]. 1) Georg Friedrich
G., tysk filolog (1775—1853), gymnasierektor i
Hamburg. G. har lagt grunden till tolkningen
av kilskriften, i det att han 1802 lyckades
identifiera persiska
kunga-namn och bestämma
det persiska avsnittet
i de vanl. på tre språk
(persiska, assyriska,
elamitiska) avfattade
inskrifterna från
perserriket. Tolkningen
vidarefördes sedan av
bl.a. Rask, Rawlinson
och Oppert. G. utgav
”Praevia de cunctis ...
inscriptionibus
Perse-politanis legendis et
explicandis relatio”
(1815) samt skrev avh.
bl.a. om umbriskan (”Rudimenta umbrica”, 1835
—39)- . L-
2) H e r m a n n G., den föreg:s sonson, historiker
(1845—1931), 1887—1921 arkivchef i Schwerin. G:s
arbeten inom den historiska kronologien äro
oumbärliga hjälpmedel för historieforskaren:
”Zeitrechnung des deutschen Mittelalters und der
Neuzeit” (2 bd, 1891—98), ”Taschenbuch der
Zeitrechnung des deutschen Mittelalters und der
Neuzeit” (1898, 6 Aufl. 1928) och ”Chronologie des
deutschen Mittelalters und der Neuzeit” (1906, 2
Aufl. 1912).
Grotenfelt, adlig ätt, stammande från den
finländske överstelöjtnanten Nils Groth (1631—1703),
adlad 1677. Ätten immatrikulerades 1818 på
Finlands riddarhus. — Litt.: N. K. Grotenfelt, ”Ätten
G.” (2 bd, 1917—40).
1) Berndt Julius G., jurist (1859—1929), jur.
dr 1887, doc. i straffrätt 1888, assessor i Viborgs
hovrätt 1893, hovrättsråd 1901, prokurator 1905,
senator i justitiedep. 1917, justitieråd 1918,
president i Finlands högsta domstol från 1920. G.
var led. av finska lagberedningen 1893—1905,
deltog 1888—1913 i lantdagarna och var från 1907
ordf, i Juristföreningen i Finland. Hans
författarskap rör sig huvudsaki. inom straffrätten.
2) K u s t a v i G., historiker (1861—1928), e.o.
prof, i nordisk historia vid Helsingfors univ. 1905
—26. G. var flitigt verksam som historisk
skriftställare och utgav bl.a. ett arbete på finska om
Finlands handel och städer under de första
Vasakonungarna 1887. Han tillhörde lantdagen från
1888 i olika repriser och deltog i den s.k. Kagalens
verksamhet, riktad mot det av Bobrikov bedrivna
förryskningsarbetet.
3) A r v i G., den föreg:s bror, filosof (1863—
1941), fil. dr 1888, doc. i psykologi 1889, prof, i
teoretisk filosofi 1905, allt vid Helsingfors’ univ.
G., som bedrivit studier bl.a. för W. Wundt och R.
Eucken och behandlat psykofysiska problem i
samband med Weber-Fechnerska lagen, ägnade sig
sedermera företrädesvis åt djupgående
historiefilo-sofisk och värdefilosofisk forskning (”Die
Wert-schätzung in der Geschichte”, 1903; ”Geschichtliche
Wertmass-stäbe in der Geschichtsphilosophie bei
— 5i —
— 52 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
