Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grotte - Grotte di Postumia - Grottekvarnen - Grottesången - Grottfauna - Grottfiskar - von Grottger, Arthur - Grotthus, Christian Albrecht - Grotthyena - Grottlejon - Grottmålningar - Grottmänniskor - Grottpapegoja - Grottsalamandrar - de Grouchy, Emmanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROTTE DI POSTUMIA
malde de, så att skeppen sjönko, och efter dessa
uppstod en strömvirvel i havet, där sjön fäller
in i kvarnögat. Och det var då, som havet blev
salt. — Sannolikt ligger här ytterst en folklig, myt
till grund om önskekvarnen, vartill motsvarigheter
finnas på andra hall, och den har sedan
förknippats med Frode, som åstadkom ”Frodefreden”,
den gyllene åldern, och som tillhörde den ätt,
Skjoldungaätten, som på gr. av broderdråp och
blodskam ådrog sig förbannelse och ofärd. Även
till sagan om kvarnen, som mal havet salt,
förekomma många motstycken. — I sin dikt ”Den
nya Grottesången” har V. Rydberg begagnat
Grottekvarnen som en symbol för mammonsdyrkan
och den moderna industrialismens skuggsidor. —
Litt.: A. Olrik, ”Danmarks Heltedigtning”, i
(1903). E.H.
Grotte di Postumia [gråtCe di påsto’-], italienska
namnet på Adelsberggrottan* i Karst.
Grottekvarnen, se Grotte.
Grottesången, en isländsk forndikt, som räknas
till Eddasångerna, bevarad i ett par handskrifter
av Snorres Edda; se Grotte. (
Grottfauna, organismer, som anpassat sig till
livet i de ofta mycket stora underjordiska hålor
med tillhörande vattendrag, som förekomma inom
vissa på kalk rika geologiska avlagringar. En
mycket rik g. har man således funnit i
Adelsberggrottan och i andra grottor i Karst, i Mammutgrottan
i Nordamerika samt i grottor i Mexico, på Cuba
och de ostindiska öarna. I g. ingå framför allt
insekter, spindlar, kräftdjur och
sötvattenssvam-par men även ett flertal fiskar (se Grottfiskar 2)
och amfibier, ss. olmen* och den i Nordamerika
levande salamandern ThyphlomoVge.
Karakteristiskt för g. är, att dess representanter, som en
följd av frånvaron av ljus, äro svagt pigmenterade,
vita el. ljusröda, samt att ögonen äro helt el. starkt
tillbakabildade. Blinda former äro vanliga.
Känselsinnet är däremot väl utvecklat, och insekter
och kräldjur ha ofta starkt förlängda antenner och
känselspröt. H.Bn.
Grottfiskar. 1) Amblyop’sidae, tandkarparna
närstående fam. av underordn. gäddfiskar, som
förekommer i Nordamerika. I allm. leva hithörande
former i grottor och ha mer el. mindre reducerade
ögon. Av släktet Chologas’ter lever en art, C.
cor-nu’tus, i strömmar och sötvatten och har normal
pigmentering, medan C. papilliferus, som lever i
källor, visar svagare färgteckning och C. agassiz’i,
som lever i Mammutgrottan, är nästan färglös och
har mycket små ögon. Släktet Typhlich’thys har
något pigment kvar i huden och ögonrudiment med
täml. normalt utveckad näthinna, medan den 12 cm
långa blindfisken, Amblyop’sis spelaè’a, är
helt opigmenterad och har tillbakabildad näthinna,
som hos det fullvuxna djuret ej står i förbindelse
med hjärnan. Bägge äro grottformer liksom
Tro-glich’thys ros’ae, som är pigmentlös och har ögonen
ännu mera reducerade oclt mindre än V10 mm i diam.
G. ha i gengäld för reduceringen av ögonen fått
alltmera utbildade känselpapiller på huvudet, vilka
kunna registrera den svagaste rörelse i yttermediet
ävensom dofter och därigenom ge djuret
möjlighet att orientera sig. N.Rn.
2) Allmän benämning på fiskar, som leva i
grottor. Förutom de under 1) nämnda märkas de
ku
banska till ålbrosmefiskarna hörande Lucif’uga och
Stygic’ola, hos vilka ögonen visserligen anläggas
men småningom nästan fullst. reduceras. — En
fullkomlig grottfisktyp är smörbulten
Typhlo-go’bius californie’nsis, som den i det kaliforniska
tidvattensområdet förekommande räkan Callianass’a
affi’nis härbärgerar i sina rör. Den är blind och
utan pigment, ehuru den lever blott ett par dm
under ytan och genom gångarna har lätt tillgång
till bottenytan och ljuset. N.Rn.
von Grottger [gråfgør], Arthur, polsk
målare och illustratör (1837—67), hämtade ofta
motiven för sina livfulla målningar från polskt
folkliv. Främst stod hån dock som tecknare, och bland
hans alster märkas här de 4 stora sviter
kritteck-ningar, till vilka han inspirerades av det polska
upproret 1861—63.
Grotthus, Christian Albrecht, krigare, se
Grothusen. _ i ’
Grotthyena, art av fam. hyenor*.
Grottlejon, art av kattsläktet, se Lejon. -
Grottmålningar, avbildningar, företrädesvis av
djur, vilka anträffas i djupa grottor i trakten av
Pyrenéerna (vid Altamira*, Font de Gaume m.fl.)
och härstamma från yngre paleolitisk tid
(magda-lénien). I ett skissartat lätt maner framställas
djuren i målning, ristning el. relief, alltid med
en förvånande karakterisering och en säker blick
för proportioner och anatomi. Målningstekniken
är i de högst stående verken en kombination
av konturteckning och ytmåleri i svart och rött.
Då de i allm. framställa matnyttiga djur, ss. häst,
ren, mammut och bison, torde de ha haft
jakt-magiskt syfte. Se Paleolitisk konst. G.S.
Grottmänniskor, se Grottboningar och
Paleoli-tiska kulturer.
Grottpapegoja, art bland groppapegojorna*.
Grottsalamandrar, Speler’pes, släkte av fam.
salamandrar med 40 arter, numera fördelade på ett antal
skilda släkten. Kroppsformen växlar ganska
mycket, är än mera klumpig och än smärtare. De äro
ofta livligt tecknade i rött, gult och svart, ej så
få arter likna eldsalamandern. Extremiteternas
utveckling erbjuder stora olikheter; hos vissa arter
äro de välutbildade, hos andra mer el. mindre
rudimentära. Liksom en del andra närstående
släkten sakna g. lungor och andas enbart genom
huden. Tungan är lång och smal samt kan ss. hos
kameleonterna slungas ut ur munnen för fångst av
smärre insekter. G. förekomma i n. och mell.
Amerika, på Västindiska öarna och i s. Europa.
Åtskilliga arter leva i el. i närheten av grottor. H.W.
de Grouchy [do groji’], Emmanuel, markis,
fransk militär (1766—1847), härstammade från en
gammal adlig ätt och var officer redan före
revolutionen, som han genast anslöt sig till. 1792
generalmajor, 1793 generallöjtnant, var G. en tid
Hoches stabschef, kämpade 1798—-99 i Italien, blev
där sårad och fången men utväxlades 1800. G.
deltog i fälttågen 1805—07, blev därpå guvernör i
Madrid och bidrog 1809 till segern vid Wagram.
I Ryssland utmärkte G. sig särsk. under återtåget
som befälhavare för den blott av officerare
bestående ”heliga skvadronen”. 1814 kommenderade G.
linjekav. i huvudarmén, blev 1815 marskalk och
sändes efter slaget vid Ligny med 35,000 man att
förfölja Blücher. Vid Wavre uppehållen av en
— 59 —
— 60 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
