Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grubbe (Stiernfelt), Lars - Grubbe, Marie - Grubber - Grubbiaceae - Grube, Max - Grube, Wilhelm - Grubenmann, Ulrich - Gruber, Max - Gruber, Karl - Grude - Grudziadz - Gruenberg, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUENBERG
—42, då han under den svåra krisen efter Banérs
död med energi och klokhet tillvaratog den
svenska kronans intressen. Efter Torstensons ankomst
blev G. hans biträde i politiska ärenden. G.
stupade 1642 i slaget vid Breitenfeld. — Litt.: P. G.
Berggren, ”L. G.” (1898). P.S.
Grubbe, Marie, dansk adelsdam (o. 1640—
1718), dotter till Erik G. till Tjele i Jylland. Hon
var först g.m. Ulrik Frederik Gyldenlöve, men
äktenskapet upplöstes 1670, och hon flackade
sedan länge omkring i utlandet, där hon förslösade
sitt mödernearv. Senare äktade hon en jylländsk
herreman, Palle Dyre, som hon övergav tills, med
en ladufogde, Sören Sörensen Möller; med denne
gifte hon sig 1691. Under de sista åren före hans
död drevo de krogrörelse i Borrehuset vid
Grönsund på Falster. Hennes öde har starkt intresserat
senare danska förf.: Holberg (Epistel n:r 89),
Bli-cher (”En Landsbydegns Dagbog”), H. C.
Ander-sen (”Hönse-Grethes Familie”) och framför allt
J. P. Jacobsen (”Fru M. G.”). — Litt.: S. Kjær,
”Erik G. og hans tre Dötre” (1904); A. Fjelstrup,
”M. G.” (s.å.). P.Rw.
Grubber, lantbr., äldre benämning på djupgående
harv, som medelst grova pinnar nådde genom
mat-jordslagret och bearbetade alven. G. kräver stor
dragkraft och förutsätter därför motordrift. Den
har ej fått någon användning i Sverige.
Grubbia’ceae, växtfam. av ordn. Santala’les med
1 släkte, Grztbb’ia, om 4 arter, endemiska i
Kap-landet. Till skillnad från den närstående fam.
Santala’ceae har G. 8 ståndare och 2 fruktblad.
De äro buskar med styva, läderartade blad och
små blommor.
Grube [gro’ba], Max, tysk skådespelare,
regissör och teaterledare (1854—1934). G. debuterade
1872 på hovteatern i Meiningen, var sedan anställd
bl.a. i Bremen, Leipzig, Dresden och 1886—89 åter
i Meiningen samt 1889—1905 vid kungl. teatern i
Berlin, från 1890 som överregissör. G. var 1909—
13 chef för hovteatern i Meiningen och 1913—18
konstnärlig direktör för Deutsches Schauspielhaus
i Hamburg. G. var en fantasifull och högt
kultiverad regissör i Meiningarnas anda och som
skådespelare en mästare i episoden. Bland hans större
uppgifter må nämnas hans fantastiskt groteske
Caliban i ”Stormen”, hans tragikomiske Harpagon
i ”Den girige” och hans godmodigt sarkastiske
Mefistofeles i ”Faust”. G. har också skrivit för
teatern och dessutom utg. ”Im Theaterland” (1908),
”A. Matkowsky” (1909), ”Jugenderinnerungen
eines Glückskindes” (1917) och ”Geschichte der
Meininger” (1926). G.Kg.
Grube [gro’ba], Wilhelm, tysk sinolog (1855
—1908), 1883 doc., 1892 e.o. prof, vid Berlins univ.,
utgav flera betydande avh. över vissa tungusiska
språk, kinesisk etnografi, religionshistoria och
litteratur. Hans ”Geschichte der chinesischen
Litteratur” (1902) är ännu den bästa översikt över
Kinas litteratur som finns.
Grubenmann [gro’ban-], U 1 r i c h, schweizisk
geolog och mineralog (1850—1924), prof, i
mineralogi och petrografi i Zürich 1893—1920 och
president för Schweizerische naturforschende
Gesell-schaffs geotekniska kommission. G. gjorde
undersökningar inom olika områden av mineralogi
och petrografi, där hans ”Die kristallinen
Schie-fer” (1904—07, 2 Aufl. 1910) är ett huvudarbete.
Gruber [gro’bar], Max, österrikisk läkare (1853
—1927), 1884 e.o. prof, i Graz, 1887 dir. för univ:s
hygieniska inst. i Wien, prof, där 1891, prof, i
bak-teriologi och hygien i München 1902. G., som
utförde betydelsefulla undersökningar inom
immu-nitetsläran, har blivit mest bekant genom sin
upptäckt av bakteriernas specifika agglutination
(”Eine neue Methode zur raschen Erkennung des
Choleravibrio und des Typhusbacillus”, i
”Münche-ner medicinische Wochenschrift”, 43, 1896,
”Bei-trag zur Serumdiagnostik des Typhus
abdomi-nalis”, därst. 44, 1897), som tillämpats inom
kliniken av F. Widal under benämningen G.-Widals
reaktion. A.Fl.
Gruber [gro’bar], Karl, österrikisk politiker
(f. 1909), urspr. ingenjör, studerade senare
juridik och tog doktorsgrad. G. var 1945
motståndsrörelsens ledare i Tyrolen och blev landshövding
i denna provins efter nazistregimens störtande.
Han var understatssekr. för utrikes ärenden i
Renners provisoriska regering, blev vid valen s.å.
medl. av nationalrådet och utnämndes till
utrikesminister.
Grude, socken i Gäsene hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i S. Björke, Vesene,
Grude, Jällby och Hudene pastorat i Kullings
kontrakt av Skara stift, s. om Herrljunga; 18,72
km2, därav 18,71 land; 547 inv. (1948). G. ligger
inom Svältorna, åkern utgör 22 % av landarealen,
skogsmarken 52 °/o. Vid statsbanelinjen Borås—
Herrljunga ligger stationssamhället Ljung (377
inv. 1946), som är tingsställe. Åtskilliga
järnålders-gravar finnas. Kyrkan av sten stammar från o.
1350, tillbyggdes och försågs med nuv. kor 1688
samt torn 1892. Den genomgick 1947 en grundlig
restaurering. — Sockennamnet, givet efter kyrkbyn,
är en böjningsform av ett fsv. grodha, trol. med
bet. krossgrus — byn ligger på en grusås (se
”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 6, 1911, sid. 40 f.).
Namnet skrevs 1364 in Grodha. P.;Er.
Grudzi^dz [groMziåuts], ty. Graudenz, stad i
Pommerellen i n. Polen, vid Weichsel 90 km s.
om Danzig; 54,000 inv. (i939; M,553 1875). G.,
som urspr. var en Tyska ordens besittning,
om-nämnes först 1222, blev stad 1291, kom 1466 till
Polen, 1772 till Preussen och 1919 åter till Polen.
Den 1776—88 anlagda fästningen försvarades 1807
av Courbière mot fransmännen. Närmast
Slotts-berget med rester av en ordensborg ligger den
trånga äldre staden, men f.ö. gör G. intryck av
nutida garnisons- och industristad med mekaniska
verkstäder, tegelbruk, tobaks- och skofabriker. P.;B.
Gruenberg [gry’nbärk], Louis,
rysk-amerikansk tonsättare (f. 1884), fick sin grundläggande
musikaliska utbildning i USA. Från 1903 var han
under flera år Busonis elev i Berlin och
studerade även vid konservatoriet i Wien. Han
debuterade som pianist i Berlin 1912 och vann stort
anseende men övergick 1919 till
tonsättarverk-samhet i en modern rytmisk stil, som närmar sig
jazzen. G:s verk omfatta operor (mest känd
”Em-peror Jones”, byggd på 0’Neills skådespel, 1932)
och operetter, orkesterverk, kammarmusik, sånger
m.m. G. är även verksam som pedagog och är
pre
SU 12.
3 — Red. avsl. ’/s 49.
— 65 —
— 66 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
