Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundis - Grundkallen - Grundkänning - Grundlag, fundamentallag - Grundlov - Grundläggning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDKALLEN
omblandning, att hela vattenmassan kan bli
underkyld. Sedan detta skett och därigenom även
bottnen avkylts under o°, bildas is på bottnen,
framför allt på sandbotten. Detta kan i sin tur
utlösa en plötslig isbildning i hela vattenmassan
(i s s ö r p n i n g), och den oerhörda mängden
av iskristaller kan då uppdämma floden, till stort
förfång för kraftanläggningar. Issörpning kan
även utlösas genom snöfall. — I havet med
dess vanl. renare vatten inträder underkylning
ännu lättare än i sötvatten. Därtill bidrager, att
stabilitetsförhållandena här äro betydligt olika
dem i sötvatten. Oceanvatten med 35 °/oo salthalt
har maximal täthet (1,02822) vid —3°52.
Fryspunkten ligger vid —i°9i vid en täthet av 1,02821.
Täthetsdifferensen mellan fryspunkten och —3°ä2, då
täthetsmaximum inträder, är alltså försvinnande
liten, och täthetsmaximum ligger vid en temp.
under fryspunkten. För öppna havet i Östersjön
äro motsvarande siffror: täthetsmaximum i,ooois
vid 2?35; fryspunkten vid —0^40 med tätheten
1,00597. Betingelserna för bildning av g. i haven
äro alltså synnerligen goda. Den kan to.m.
uppstå i stillastående vatten, ehuru lättare vid ökad
virvelbildning. Is avsätter sig på bottnen, vid
tång, stenar, ja t.o.m. fiskar, som genom sina
rörelser kunna utlösa vattnets frysning. De
bildade ismassorna äro täml. porösa och likna
smältande vattenblandad snö men äro hårdare
än denna. Ismassorna lossna ofta från bottnen
och flyta upp till ytan, där de på kort tid kunna
bilda så mäktiga lager, att de innestänga fartyg.
—■ Is långt under vattenytan uppstår även ibland,
om två olika tempererade vattenmassor flyta
ovan varandra. Enl. O. Pettersson inträffade ett
sådant fall i jan. 1879, då isbildning ägde rum
i gränsskiktet mellan kattegattvatten med en
temp. av —1°4 och ovanför detta flytande
östersjövatten med en temp. av —o°8. De ismassor,
som bildas vid dylika tillfällen, bruka kallas
t a 11 r i k s i s, emedan isstycken av tallriksform
och -storlek singla upp från större djup och
täcka ytan, ofta i så avsevärd mängd, att
sjöfarten hindras. — Litt.: E. Edlund, ”Om
bildandet af bottenis i sött och salt vatten” (i
”öfver-sigt af Kongl. Vetenskapsakad:s förhandi.”, 1862,
nr 5); D. Devik i ”Isdannelsen i vore vassdrag”
(i ”Kosmos”, 9, 1931); C. Benedicks och P.
Seder-holm, ”Bildning av bottenis” (i ”Tekn. tidskr.”,
1943). [H.Kr]Kg.
Grundkallen, fyrskepp, stationerat c:a 30 km n.ö.
om öregrund samt n.ö. om n. delen av det
vidsträckta, farliga Grundkallegrund.
Grundkänning, sjöv., se Grundstötning.
Grundlag, tidigare ofta fundamentallag,
ett begrepp, som såtillvida alltid haft
motsvarighet i verkligheten, som varje stat, även den
mest absoluta, måste ha någon, om också
aldrig så enkel, författning*. G. är näml, i första
hand den lag, som har statens författning till
sitt innehåll, medan andra lagar endast ha
densamma till sin förutsättning. Med ett dyl.
materiellt grundlagsbegrepp voro Greklands filosofer
lika förtrogna som Roms jurister. Annorlunda
förhåller det sig med g. i betydelsen av en
rättslig urkund, som åtnjuter större helgd än andra
rättsregler, skrivna el. oskrivna. Ett sådant
for
mellt grundlagsbegrepp är en frukt av en lång
utvecklingsprocess, som har sin första upprinnelse i
medeltiden. Se Författning, sp. 1261.
När Loccenius i mitten av 1600-talet
introducerade fundamentallagbegreppet i Sverige,
bestämde han det på ett sådant sätt, att definitionen
på en gång blev en material- och en
formalde-finition. Landslagens konungaed,
konungaför-säkringen och arvföreningen räknade han utan
vidare in under begreppets omfång. Betr,
regeringsformen hyste han däremot tvekan. Under början av
frihetstiden räknades landslagen allmänt som
fundamentallagen framför andra. Senare kom
regeringsformen att inta denna plats. Länge ansågos g.
såsom i princip orubbliga. Den grundlagsstiftning,
som var lovlig, fick blott avse att bringa g:s
detaljer i bättre överensstämmelse med dess principer.
Om formerna härför stadgades särskilda regler
1766, som gingo ut på att intet förslag till g:s
förbättring finge antagas förrän riksdagen efter
den, vid vilken det väckts. Alltjämt rådde dock
ovisshet om vilka lagar som skulle räknas som
g. Denna hävdes genom 1809 års RF § 85, som
förklarar, att som g. skola anses
regeringsformen, riksdagsordningen, successionsordningen och
tryckfrihetsförordningen. För deras stiftande gälla
igen särskilda regler, vad beträffar ständernas
medverkan i huvudsak övertagna från
frihetstiden. Ehuru utan andel i regeringsformens första
tillkomst är konungen i fråga om fortsatt
grundlagsstiftning nu likställd med ständerna. Och
inga gränser finnas för densamma. Principer och
detaljer äro lika föränderliga. Det egendomliga
förhållandet är rådande, att, medan
grundlagsskydd tillerkännes en lag, som ej avser
statsskicket, näml, tryckfrihetsförordningen, äro en rad
författningsbestämmelser, ibland av större vikt än
många grundlagsparagrafer, inrymda i s.k.
konstitutionella stadgar, stiftade av konung och ständer,
nu riksdag, i vanlig ordning el. t.o.m. av
vardera statsmakten för sig. Det formella och det
materiella grundlagsbegreppet täcka varandra
endast till en del. F.Lth.
Grundlov (da., grundlag), se Danmark,
författning, sp. 1068.
Grundläggning, byggnadsarbete för överförande
till undergrunden av trycket från ett
byggnadsverk, så att sättning ej riskeras. Då
undergrunden är fast, d.v.s. består av berg, kalksten,
sandsten, hård pinnmo e.d., resp, om dyl. fast
grund ligger på ringa djup, är uppgiften
okomplicerad. Om schaktning måste ske, bör grunden
nedföras till frostfritt djup (i Sverige 0,7—2,3 m
alltefter latituden). Ligger platsen under vatten
el. på vattensjuk
mark, inspontas
schakten med
trä-el. järnspont, varpå
man alltefter
omständigheterna läns-pumpar el.
temporärt sänker
grundvattenspegeln medelst på lämpliga
platser upptagna
brunnar. Som
förberedelse till g.,
Fig. 1. Grundläggning med
utbredda plattor under mur.
Fig. 2. Grundläggning med
armerad platta under hel
byggnad.
— 71 —
— 72 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
