Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundskatter - Grundskola - Grundskott - Grundskyld - Grundstam - Grundström, Claes - Grundström, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDSKOLA
blevo de under medeltidens slut utökade i
antal genom att forna bevillningar — av
glömska el. övergrepp — förvandlades i stående
skatter. Utgående utan hänsyn till
utgiftsbehovet blevo de oaktat sitt offentliga ursprung
assimilerade med inkomsterna av Statens rent
privaträttsliga jordinnehav och i jordeböckerna
uppförda sida vid sida med kronoböndernas
arrendeavgifter, den s.k. avraden. För såväl skatte- som
kronoböndernas utskylder var r ä n t a en gemensam
beteckning. De jordatal, efter vilka denna utmätts,
voro olika för olika landskap, ss. öretal i
Svea-landskapen, attung i Östergötland; därtill kom
sedan mantalet, efter hand som detsamma
förvandlats från en personlig till en real beräkningsgrund.
Om de grunder, varefter räntorna utgingo, gåvo
jordeböckerna till en början sorgfälligt besked
genom s.k. undervisningar. Från 1630-talet fann man
dock onödigt att angiva skattemått för utlagor,
som voro till själva sina belopp fastslagna, och
uteslöt dem ur jordeboken, samtidigt med att alla
de åldriga g., inkl, avraden, däri sammanfördes
under benämningen årlig ränta, sedan även kallad
jordeboksränta. Mantalet fick dock stå kvar
som mått för framtida bevillningar. Många dylika
blevo under förra hälften av 1600-talet genom ny
usurpation förvandlade till stående skatter (t.ex.
landtågsgärd, skjutsfärdspengar) för att sedan
under början av 1700-talet under beteckningen m a
n-talsränta* införas i jordeböckerna vid sidan
av jordeboksräntan, som likväl även den till en
del utgick efter mantal. Båda blevo genom
förordning 1855 sammanförda under benämningen
ränta. Räntan blev i sin ordning 1885 sammanförd
med kronotionden* under benämningen g.
G. utgingo av ålder till större delen in natura
— t.ex. spannmål, smör, kött, järn, tjära — och
endast till en mindre del i penningar. Bönderna
strävade länge att genom s.k. ränteförenkling få
dem fixerade i en bestämd penningsumma men
mötte motstånd hos Kronan och de ämbetsmän,
vilkas lön bestod i indelta räntor (se Indelning).
Penningvärdets successiva fall var för räntegivaren
i lika hög grad ett skäl för ränteförenkling, som
det för räntetagaren var ett skäl däremot.
Bönderna fingo vara nöjda, blott de fingo lösa räntorna
efter markegång*, vartill ovillkorlig rätt först 1855
blev dem tillerkänd. S.å. blev genom redan nämnda
k.f. partiell ränteförenkling genomförd, i det de
många småpersedlar, i vilka räntan fastställts,
förvandlades dels till penningräntor, dels till s.k.
hu-vudräntepersedlar. Icke förrän 1869 fingo dock
naturaskatterna helt vika för penningskatter, i det
då bestämdes, att såväl ränta som tionde, vare sig
den var Kronan behållen el. indelt, skulle omsättas
i pengar efter särsk. angivet markegångspris och
efter detta värde framgent utgöras. Hade
kronotionden icke redan genom s.k. tiondeersättning
blivit till sitt kvantum för alltid fastställd, skulle den
vid omsättningen beräknas till det mått och det
sädesslag, varmed den senast utgått.
Det blev dock icke länge, som g. utgjordes med
fixa penningbelopp. Efter det att tanken på deras
avlösning uppgivits, yrkade bönderna energiskt på
deras totala avskrivning och fingo också en
utfästelse därom inryckt i den s.k. kompromissen* av
1873. Utfästelsen infriades till en del genom 1885
års k.f., som nedsatte g. med 30 °/o. 1892 togs
steget fullt ut genom beslut om de återstående g:s
successiva minskning med 10 °/o vartannat år, intill
dess med 1903 g. helt skulle vara bragta ur världen.
Nämnda år voro g. för sista gången synliga i
riks-staten. Den svenska bondejorden hade lyckats
befria sig från vad man under stridens gång kallat
”sekelgamla orättvisor”. Icke utan fog kunde dock
invändas, att avskrivningen närmast betydde en
vinst för den tillfällige jordägaren, som vid köpet
av sitt hemman tagit g:s kapitalvärde med i
beräkningen och nu fick detta till skänks genom
statsmakternas beslut. — Jfr Fastighetsskatt. — En
egendomlig g. var faktorihjälpen, som i form
av muskötstockar utgjordes till gevärsfaktoriet i
Söderhamn. I jordeböckerna för Hälsingland
förekommer den f.g. 1629. Den förvandlades
sedermera till en i mantalsräntan ingående
penningavgift. — Litt.: H. L. Rydin, ”P. M. ang. det
svenska skatteväsendets utveckling” (i
”Skatte-regleringskommitténs betänkande”, Bilaga 1882); A.
Thomson, ”G. i den politiska diskussionen 1809—
1866”, 1 (1923); F. Lagerroth, ”Indelnings- och
grundskatteväsendets avveckling” (1927). F.Lth.
Grundskola, dets. som bottenskola*.
Grundskott, skott, som träffar fartyg i el. under
vattenlinjen.
Grundskyld, se Danmark, sp. 1083.
Grundstam, trädg. Vissa kulturväxter, som ej med
fördel kunna dragas upp genom frösådd, förädlas
genom ympning, okulering o.d. på andra lämpliga
plantor, benämnda g. ( = underlag). Oftast
användes huvudarten av den kulturform, som skall
förökas, men även en annan art el. t.o.m. en art av
annat släkte kan ifrågakomma. Som g. för äpple
användas dels s.k. kärn- el. vildstammar, som
förökas genom frö, dels sådana, förökade på
vegetativ väg (genom avläggning, stickling o.d.), vilka
ofta ge upphov till dvärgträd*. Ett fruktträds g.
utövar stort inflytande på fruktsorten, vilket
tydligt påvisats vid omfattande engelska
undersökningar. Försök äro f.n. i gång inom Sverige för
att utröna lämpligaste typer av g. för svenska
odlingsförhållanden. Päron förädlas dels på
fröstammar av päron, dels på kvitten (Cydo’nia)
för erhållande av svagvuxna träd. Oxel och
hag-torn kunna även förekomma som g. till päron,
men med otillfredsställande resultat. Som g. för
plommon användas olika arter och typer av
Prunus, för sötkörsbär fröstammar av
vanligt fågelbär (Prunus Ai/ium) och för s u r k ö r
s-b ä r andra Prunus-arter. Vid odling av syrener,
dubbelblommande hagtorn, stamkrusbär
m.fl. användas g. av olika slag. — Även örtartade
g. kunna komma till användning, t.ex. rötter av
pion etc. — Litt.: E. Maurer, ”Die Unterlagen der
Obstgehölze” (1939). Cr.
Grundström, Claes Axel Amos, arkitekt (1844
—1925), utbildades i Stockholm samt genom
studieresor i utlandet och var 1883—1912 prof, vid
Konst-akad. G. byggde och restaurerade kyrkor; ett
förslag till restaurering av Uppsala domkyrka — i en
mera pietetsfull och mera baltiskt betonad riktning
än det zettervallska — blev icke antaget.
Grundström, Harald, präst (f. 17/s 1885),
teol. kand, i Uppsala 1911, fil. hedersdr 1944,
komminister i Jokkmokk sedan 1915. G. har under
— 75 —
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
