Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundström, Harald - Grundström, Helmer - Grundstämma - Grundstötning - Grundsubstans - Grundsund - Grundsunda - Grundtal - Grundton - Grundtvig, släkt - Grundtvig, 1. Nicolai Frederik Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDTVIG
sin långa verksamhet i Lappland gjort sig
grundligt förtrogen med lapparnas sedvänjor och språk.
Han har bl.a. utg. lappen Anton Piraks minnen
och uppteckningar om lapparnas tro (”Jåhttee
saamee viessoom”, 1939; med ”Lapsk-svensk-tysk
ordbok” till densamma, s.å.) samt ”Lulelapsk
ordbok” (fasc. 1 ff., 1946 ff.).
Grundström, Jan Helmer, författare (f. 29/2
1904). G., som är född i Ångermanland, växte
upp på ett dagsverkstorp i Västerbottens s.
lappmark, började tio år gammal förtjäna sitt
uppehälle som kreatursvaktare och var sedan bl.a.
timmerhuggare, flottare, vägarbetare, odlare och
dikare. Han var elev vid ett par folkhögskolor,
bl.a. Brunnsviks, började medarbeta i ortspressen
och i ”Såningsmannen” och debuterade 1929 med
diktsaml. ”Skum”, där han hämtat motiven från
sin hembygd, gav ut ytterligare ett par diktsaml.,
”Här nere på jorden” (1931) och ”Dyhavet
blommar” (1934), skrev skådespel för amatörteater
och berättelser, ”Polisen gör chock” (1933),
”Blodet ropar ur mullen” (1934), ”Tappra soldater”
(1936), han besökte Moskva ett slag och färdades
runt på Irland, vars folkliga diktning grep
honom djupt, och slog igenom på allvar, när han
på nytt hämtade motiv från sin hembygd i
diktsaml. ”Detta är mitt land” (1939), som med sin
strävan efter saklig enkelhet och folklighet fört
in en ny ton i norrlandslyrikens historia. G. har
fullföljt linjen i diktböckerna ”Från myr och mo”
(1943), ”1 torparskogen” (1945) och ”Hem till
källan” (1947) samt romanen ”Rosalie” (1944).
Självbiogr. uppsatser i ”Ansikten” (1932) och
”Avsikter” (1945). E.
Grundstämma, mus., se Huvudstämma.
Grundstötning. Fartyg, som kommer in på så
grunt vatten, att det fastnar, säges stöta (gå)
på grund el. stranda. Losstagning sker i
lindrigare fall efter omflyttning av tyngder, genom
utförande och inspelande av varpankare el., då det
är fråga om propellerfartyg, genom
maskinmanöver. I svårare fall måste last och större tyngder
lossas och fartyget, ev. efter lyftning med
ponto-ner, dragas av grundet av bärgningsfartyg. Stöter
någon del av undervattenskroppen mot grund utan
att fartyget fastnar, säges det ha haft
grundkänning. H.Sk.
Grundsubstans, anat., se Intercellularsubstans.
Grundsund, kommun i Skaftö förs, i Orusts v.
hd i Bohuslän, s. om Lysekil; 0,95 km2, därav
0,94 land; 979 inv. (1948). G., som näst
Fiske-bäckskil är Sveriges till ytvidden minsta
landskommun, ligger på s.v. delen av Skaftölandet och
omfattar G:s fiskläge med närmaste omgivning.
Samtliga stadsstadgor gälla i hela kommunen.
Med undantag av 1 ha åker redovisas arealen
som ”övrig mark”, huvudsaki. kalt berg. G. har
160 yrkes- och 20 binäringsfiskare (1945), båtarna
ha ett anskaffningsvärde av 556,250 kr och
fångsten ett totalvärde av 1,190,420 kr. Hamnen, som
består av två bassänger, har c:a 300 m kaj vid
4—5 m djup. Ångbåtsförbindelse finns med
Göteborg, Lysekil och mellanliggande platser. Två
olje- och regnklädersfabriker finnas, vardera med
c:a 30 arb., samt en fiskkonservfabrik, tillhörande
ab. Gåsöfjordens konservfabrik. Kyrkan av trä
byggdes 1799 och utvidgades med korsarmar 1894.
Grundsunds fiskläge.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
— Namnet härrör från den tid, då ett grunt sund
vid kyrkans nuv. plats skilde de nu sammanvuxna
Ösö och Skaftö (se Hj. Lindroth, ”Bohusläns
härads- och sockennamn”, 1918, sid. 90). P.;Er.
Grundsunda, socken i Ångermanlands n.
domsagas tingslag i Västernorrlands län och
pastorat i Örnsköldsviks kontrakt av Härnösands stift,
utmed kusten ö. och n.ö. om Örnsköldsvik; 317,10
km2, därav 310,00 land; 4,200 inv. (1948). G. är
ett småkuperat och stenbundet skogs- och
myrlandskap med huvudbygden kring Gideälvens
och Husumåns nedre lopp. Åkern utgör 6°/o
av landarealen, ängen 4 °/o och skogsmarken
6o°/o. Vid kusten ligga industrisamhället
Hu-sum* och 7 fisklägen med tillsammans 66
yrkes-och 41 binäringsfiskare (fångstens totalvärde
334,838 kr 1945); av dem äro Skeppsmalen och
Fanbyviken-Utås störst. Skag längst i s. är
fyr-och lotsplats. Gideå & Husums ab. äger stora
skogsdomäner samt Gideåbacka elkraftverk. Av
fornlämningar finnas några labyrinter och talrika
kummel. Kyrkan av sten är från senare
medeltiden; den har vackra stjärnvalv av tegel samt
dekorationsmålningar på väggar och tak från
1500- el. 1600-talet. Kyrkan restaurerades
pietetsfullt 1931 och 1937, varvid värdefulla äldre
inventarier (bl.a. predikstolen) åter kommo till
heders och glasmålningar uppsattes i koret.
Klockorna hänga i en stapel från 1794. Kapell
av trä finnas vid Skag (från 1720-talet),
Skeppsmalen (o. 1810) och Skede (1936). — Namnet
betyder det grunda sundet och avser den trånga
vik, som söderifrån går fram mot Fanbyn och
sockenkyrkan (se D. Palm i
”Ångermanland-Medelpad”, 1937, sid. 63). Det skrevs 1314 De
grundasund. — Litt.: N. Hamberg, ”Bidrag till
G. kyrkas och förs:s krönika” (1912). P.;Er.
Grundtal, matem., se Räkneord.
Grundton, mus., den ton, efter vilken ett ackord
el. en tonart är uppkallad, t.ex. c i C dur och c moll.
I ackordets grundläge ligger g. i basen.
Grundtvig, dansk släkt. Förutom nedannämnda
släktmedl. märkes den dansk-amerikanske
prästen Frederik Lange G. (1854—1903), son
till G.i), ivrig folklorist (har utg. bl.a. ”Svenske
Folkeminder fra Tjust”, 1882).
1) Nicolai Frederik Severin G., dansk
präst och författare (1783—1872), född i Udby
prästgård i s. Själland, stammade från eh äm-
— 77 —
- 78 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
