Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundtvig, 1. Nicolai Frederik Severin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDTVIG
Målning (detalj) av P. C. Skovgaard, 1847.
betsmanna- och prästsläkt; på mödernet
tillhörde han släkten Bang. Från sitt p:e till sitt
I5:e år uppfostrades G. i Thyregod prästgård
i ö. Jylland, gick i latinskola i Aarhus, blev
student 1800, cand. theol. 1803. Som informator
på herrgården Egelykke på Langeland upplevde
han sitt första religiösa genombrott, under
intryck av en olycklig förälskelse. Om hans
väckelse till ett framför allt religiöst betonat
själsliv, i poesien, i filosofien, i nordisk mytologi, i
historien och i teologien, vittnar dikten ”Strandbakken
ved Egelykke”. I avh. ”Om Religion og Lithurgie”
från febr. 1807 tar han till orda för en djupare
uppfattning av de kyrkliga handlingarna och talar —
liksom Schelling — om en enhet av poesi, filosofi
och religion. I ”Nordens Mytologi” (1808)
framställer han ”asaläran” som ett religiöst drama och
framhäver den nordiska hedendomens eviga
religiösa värden; kristendomen är blott en renare men
icke väsensolik uppenbarelse av samma livssyn.
Under intrycket av Danmarks olyckor 1807 diktade
G. 1808 ”Maskeradeballet i Danmark”, hans första
profetiska varningsrop till fäderneslandet. Med
”Optrin af Nordens Kæmpeliv” (2 bd, 1809—11)
slog han igenom som diktare och betraktades som
Oehlenschlägers medtävlare. Men redan detta verk,
särsk. dess 2:a del, visar en allvarligare
uppfattning av kristendomen och ett avståndstagande från
G:s ungdomliga religionsfilosofiska system. I hans
provpredikan (”Hvi er Herrens Ord forsvundet af
hans Hus?”) 1810 finna vi G. i en ny fas. En
religiös kris hade ånyo skakat honom och kallat honom
till kyrkans reformator. T.v. förskaffade honom
den djärva skriften en tillrättavisning av de
kyrk
liga myndigheterna. Det blev en paus i hans annars
rastlösa utveckling, varunder han bl.a. skrev ”Er
Nordens Förening önskelig?”, genomträngd av
skandinavisk hänförelse. Tre följ. saml. av vers och
prosa, ”Idunna” (1810), ”Nytaarsnat” (1811) och
”Saga” (s.å.), visa hans förvandling till strängt
och mörkt troende kristen. Hans förnämsta
arbeten från denna andra period äro de tre
”Verdens-Kröniker” (1812, 1814, 1817; särsk. den första är
betydande, ett påvisande av försynens vägar i
historien), ”Roskilde-Saga” (1814; en Danmarks
historia på vers och ett slags övers, till prosa,
profetiskt inskärpande, att ett folks fram- el.
tillbakagång står i relation till dess gudsfruktan el.
vantro), ”Bibelske Prædikener” (1815), ”Kvædlinger”
(s.å.; häri hela hans äldre lyriska diktning med en
kommentar, full av lidelsefullt återkallande av hans
romantiska och fornnordiska paradoxer),
”Kröni-kens Gienmæle” (1813; polemik med Molbech),
”Hvem er den falske prophet?” (1814; polemik med
H. C. örsted), ”Imod den lille Anklager d.e. Prof.
H. C. örsted” (1815), ”Heimdall” (diktsaml. s.å.;
däri ”Et blad af Jyllands Rimkrönike”).
G. hade 1811—12 varit hjälppräst hos sin fader i
Udby, från 1813 predikade han i olika kyrkor i
Köpenhamn och på Frederiksberg. 1816—21 lade
han emellertid all prästerlig verksamhet åt sidan
och verkade som eremit för upplysning i
fäderneslandets historia. De förnämsta arbetena från denna
period äro tidskr. ”Dannevirke” 1816—19, som han
ensam skrev (däri talrika patriotiska dikter,
historiska och litterära avh. samt den dramatiska
dikten ”Paaske-Lilien”) och övers, av Snorre och Saxo
(1818—22) samt Beowulf (1820). Omskrivningen
av ”Höinordens Rigskröniker” till folkligt danskt
talspråk torde vara G:s största språkliga bedrift.
— 1821 blev G. kyrkoherde i Præstö, Syd-Själland,
1822 hjälppräst vid Frelsers Kirke i Köpenhamn.
1823 arbetade han på olika försvarsskrifter för
kristendomen, som icke blevo fullbordade men som
visa hans utveckling bort från bokstavstron. I
”Nyaarsmorgen” (1824) ger han en översikt över
sin bana och uttrycker sitt hopp om folklig och
religiös resning. Med denna mäktiga dikt och med
”Kirkens Gienmæle” (1825) ha vi G. i hans tredje
fas. Han sätter nu sin uppgift i ”Oplivelsen af
Nordens Helteaand til kristelige Bedrifter paa en
med Tidens Tarv og Vilkaar passende Bane”. I en
rad delvis polemiska skrifter från dessa år
framlade han sin kyrkliga åskådning (se
Grundtvigia-nism). I tron på att dopförbundet är betingelsen
för salighet och på att trosbekännelsen har utgått
ur Jesu egen mun fann han nu grundvalen för
sin religiösa ståndpunkt.
De följ, åren blevo oroliga för G. ”Kirkens
Gienmæle”, riktad mot H. N. Clausen, skaffade honom
en process på halsen, som resulterade i böter och
livstids censur (upphävd först 1838, av vilken
anledning G. diktade sången ”Moders Navn har en
himmelsk Lyd”). I maj 1826 nedlade han sitt
prästämbete, då myndigheterna förbjudit honom att låta
sjunga sina egna psalmer. 1827 skrev han i
missmod sitt ”litterära testamente”. Från nu och till
1839 predikade han endast då och då i
Frederiks-kirken på Christianshavn; hans predikningar från
det föregående decenniet äro samlade i
”Söndags-bogen” (1827—30). 1829—31 var G. tre gånger på
— 79 —
— 80 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
