Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundtvig, 1. Nicolai Frederik Severin - Grundtvig, 2. Svend - Grundtvig, 3. Vilhelm - Grundtvig, 4. Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUNDTVIG
resor i England, där han bidrog till att påskynda
det nyligen påbörjade studiet av fornengelskan,
som tidigare bedrivits särsk. av danskar; G. har
själv utgivit och översatt ”Fönix-Fuglen”. Från
England förde han med sig hem nya praktiska
ideal, som bl.a. avspeglas i hans nya ”Nordens
My-thologi” (1832). I mots. till arbetet från 1808, som
vetenskapligt förklarar myterna, inlägger han i
denna folkliga bok en ny tids tankar, så t.ex. när
han uppfattar Oden som anden, Mjölner som ordet,
Tors strid med jättarna som Nordens hjälteanda
mot romarandan. I ”Haandbog i Verdenshistorien”
(1833—42) vill han på liknande sätt anvisa
nordborna den ledande platsen i den nyare historien;
hädanefter räknar han dock engelsmännen med
bland skandinaverna. I Herders anda uppfattar
han mänsklighetens historia i det enskilda
människolivets bild; han delar den i en fantasiens, en
känslans och en eftertankens tidsålder och tillägger
blott de förnämsta folken av den vita rasen en
mission av försynen. 1837—41 utkom ”Sangværk
til den danske Kirke” (senare suppl.), dels
omdiktningar, dels originaldikter.
Från 1839 började en ny tid för G. Han blev präst
vid Vartov Hospital i Köpenhamn och fick
därigenom en talarstol utan att ha synnerligt mycket av
kyrkliga förrättningar. Hans anhängarskara blev
från att ha varit ganska liten ett stort kyrkligt parti.
Från strängt konservativ blev han med åren
frihetskämpe; han gjorde sig till talesman för en dansk
folkhögskola; han önskade kyrkan (utanför vilken
han icke kunde tänka sig sann kristendom) utvidgad
till att tolerant omfatta alla menigheter. 1848—49
var han medl. av grundlagsstiftande fösamlingen;
1855 fick han som riksdagsman genomfört sitt
lagförslag om upphävande av Sognebaandet’, 1866
kämpade han emot den reviderade grundlagen; 1868
fingo hans anhängare genomfört den lag, som
tilllåter upprättandet av Valgmenigheder. — Av G:s
senare arbeten må framhävas ”Mands Minde” (1838;
utg. 1877, det sista halva årh:s historia),
”Brage-Snak” (1844, kåserier om grekiska och nordiska
myter), ”Kristenhedens Syvstjerne” (1854, utg. 1860,
en profetisk dikt om de 7 menigheter, varav den
kristna kyrkan består), ”Kirke-Spejl” (1861—63,
utg. 1871, en kyrkohistoria med intressanta
självbiografiska partier), ”Dansk Ravne-Galder” (1860,
utg. 1909, en framtidssyn), ”Den kristelige
Börne-lærdom” (1868, G:s tankar om kyrka och skola),
”Danskeren” (en nationell tidskr., 1848—51). —
G. var gift tre gånger (1818, 1851, 1858). — Han led
vid tre olika perioder av allvarlig sinnessjukdom
(mano-depressiv psykos 1810, 1845, 1867). — Han
fick 1861 rang med Själlands biskop och ärades
på sin höga ålderdom som profet.
Man kan i G:s själsliv urskilja fyra skikt. Han
trädde in i litteraturen med grekisk mask. Det
andra skiktet är germanen. G. var delaktig i den
tyska renässansen och starkt påverkad av Herder,
Fichte och Schelling. Nästa skikt är nationalisten
och skandinaven, den lidelsefulle förkunnaren av
Nordens storhet, som diktare helt till sin rätt blott
i utdöda fornnordiska diktformer: rimkrönikor,
visor, kväden. Som djupaste skikt ligger det
primitiva. G. gömde på urmänniskans djupaste
religiösa behov. G. är den danska litteraturens
märkligaste ande, formlös, frodig, väldig, en
profet
gestalt lik dem i GT, alltid inspirerad,
klärvoa-jant, dömande, straffande, siande.
G:s prosaverk från hans äldre år äro delvis
utgivna el. upptecknade av andra. Efter hans död
ha utkommit talrika brev- och predikosaml. G:s
skrifter äro utgivna av H. Begtrup 1904—09,
”Poetiske skrifter” 1880—1930, handbok i G:s skrifter
1929—30; ”Værker i Udvalg” av G. Christensen &
H. Koch (10 bd, 1940 ff.). Bibliografi av G.
Furuland (1934). — Litt.: F. Rönning, ”G.” (4 bd, 1907
—14); E. Lehmann, ”G.” (1929); H. Koch, ”N.
F. S. G.” (1943; sv. övers. 1941); J. Borup, ”N.
F. S. G.” (1943); ”G.-Studier”, utg. av
G.-Sel-skabet (1948). P.Rw.
2) S v e n d Hersleb G., den föreg:s son,
folk-minnesforskare (1824—83). G.i), som ogillade sin
tids latinskolor, ledde själv sonens studier. 1842
började denne
översätta ”Engelske og
skotske Folkeviser” (1842
—46), och 1843
offentliggjorde han ett
upprop om insamling av
visor bland folket. 1847
framlade G. en plan
för utgivning av
Danmarks folkvisor, enl.
vilken samtliga
varianter skulle avtryckas
utan ändringar.
Denna utgivningsplan gav
upphov till en våldsam
litterär fejd, avbruten
av 1848 års krig, i vilket G. deltog som frivillig.
Under stilleståndet 1848—49 ordnade G.
folkvisema-terialet, och utgivningsplanen segrade delvis på gr.
av den nyvaknade nationella stämningen. 1853 var
bd 1 färdigt av G:s mönstergilla ”Danmarks gamle
Folkeviser”, bd 4 var färdigt före G:s död, varefter
utgivningen fullföljdes av Axel Olrik och H.
Grüner Nielsen. G. hann även uppleva
utgivningen av F. J. Childs engelska och skotska
folkvisor, som skedde helt efter G:s plan.
Jämte sin stora folkviseuppl. utgav G. för
en bredare publik ”Kæmpeviser og Folkesange”
(1867) och ”Danmarks Folkeviser i Udvalg” (1882).
G. medhann även ett stort arbete med insamling
av folkminnen, varvid han hade ett 100-tal
medhjälpare över hela landet. Dessa saml. utgöra
grundstommen i Dansk Folkmindesamling i Köpenhamn.
Som frukter av insamlingsarbetet utgav G. ”Gamle
danske Minder i Folkemunde” (1854—57) samt 3
saml. ”Danske Folkeæventyr” (1876, 1879, 1884).
G. blev doc. vid Köpenhamns univ., fick 1869 prof:s
titel och blev 1877 hedersdr vid Uppsala univ. vSw.
3) Gustav Vilhelm G., den föreg:s brorson,
biblioteksman (f. 1866), bibliotekarie vid
Landbo-höjskolens bibi. 1891—1903, överbibliotekarie vid
Aarhus statsbibl. 1903—36. G. har förutom
biblio-tekshistoriska arbeten utg. bl.a. ”Begreberne i
Sproget” (1925), ”Den danske
Skovbrugslittera-tur indtil 1925”, 1—2 (jämte A. Oppermann, 1931
—35) och ”Indledning til Bibliografien” (1935).
4) Ludvig August G., jurist (1868—1913), jur.
dr 1902 (”Konossementet”), prof, i Köpenhamn
1903, led. av den skandinaviska kommittén för
utarbetande av köpelagen s.å. Efter G:s död utkom
— 81 —
— 82 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
