Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grupprörelsen el. Oxford-(grupp)rörelsen - Gruppstöringar - Gruppsådd, dibbelsådd - Grupptestning - Gruppäktenskap - Grus (tranor) - Grus (petrografi, teknik) - Gruš - Grusbräcka - Grusch, ghrusch - Grusharpa - grusien - Grusiner - Grusinska härvägen - Gruskalk - Grusnejlika - Gruson, Herman - Grusonwerk - Grusslok - Grut, Torben - Grut, Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUT
”En märklig världsväckelse” (5 tillökade uppl.
1935); A. J. Russell, ”Endast för syndare” (4
uppl. 1938); R. Fangen, ”En kristen
världsrevo-lution” (6 uppl. s.å.); S. Stolpe, ”Oxfordprofiler”
(s.å.); A. Runestam & S. Mowinckel,
”Oxford-grupprörelsen” (2 uppl. 1940); F. N. D.
Buch-man, ”Omskapa världen” (1948). E.Ltn.
Gruppstöringar, astr., de rörelser hos
småplaneterna mellan Jupiter och Mars, förorsakade av de
stora planeternas inverkningar, som kunna
beräknas, om småplaneterna ordnas i vissa bestämda
grupper efter deras avstånd från solen.
Begreppet g. har först införts av K. Bohlin*, som visat,
huru man med deras hjälp kan systematisera
beräkningen av de stora planeternas störingar i de små
planeternas banor.
Gruppsådd, dibbelsådd, lantbr., se Sådd.
Grupptestning, psykol., se Intelligensmätning.
Gruppäktenskap. Enl. äldre sociologer
(Bacho-fen, MacLennan, Lewis Morgan o.a.) levde
urmänniskorna i ett slags sexuell kommunism,
promiskuitet, och någon annan form för ordnad
sammanlevnad än möjl. g. mellan en viss grupp män
och en viss grupp kvinnor skulle ej ha existerat.
Teorien om g., som särsk. utarbetats av Morgan,
är emellertid nu rätt allmänt övergiven.
Visserligen existera hos några primitiva folk sedvänjor,
som skulle kunna tänkas vara relikt av g., men
dessa torde i själva verket vara att hänföra till
utomäktenskapliga friheter, som uppstått vid sidan
av det ursprungliga, verkliga äktenskapet. —Litt.:
E. Westermark, ”Äktenskapets historia” (1927); R.
Karsten, ”Naturfolkens samhällsliv” (1928). G.Br.
Grus, släkte av fam. tranor*.
Grus, petrogr., tekn., naturlig ansamling av
berg-artsfragment, större el. mindre, kantiga el.
rundade stenar. Materialet kan bestå av endast en
bergart el. av en blandning av flera.
Dimensionerna av stenarna i g. variera starkt; i allm. räknar
man kornstorleken i g. i enl. med Atterbergs
indelning av jordarterna* till 2—20 mm. — G:s
beskaffenhet beror mycket på dess bildningssätt;
morängrus är sandigt, ofta stoftigt och
innehåller rikligt av kantigt material,
rullstens-(i s ä 1 v s-) grus och strandgrus är mer
el. mindre rensköljt och har stenarna rundade
och slipade, förvittringsgrus har vanl.
skarpkantiga, orena bergartsfragment med rikligt
bergartsmjöl och slam. — För tekniskt bruk
ställas olika fordringar på g:s beskaffenhet (se t.ex.
Betong); i allm. begär man, att g. skall vara fritt
från matjord och lera samt någorlunda rensköljt
el. stritt. K.A.G.
Grus [groj], hamn till Dubrovnik i Dalmatien.
Grusbräcka, bot., art av stenbräcksläktet*.
Grusch, ghrusch (turk., av ty. Groschen),
sedan 1930-talet kallad kurus, benämning på den
turkiska silvermyntenheten, som i Västerlandet
är känd under namnet piaster*. Den är delad i
40 para och är f.n. (april 1949) = 1,248 öre. Även
i Egypten, där 1 guerche = V100 egyptiskt pund
= f.n. 14,95 öre, Jemen, där 1 guerche = V20 imadi,
och Saud-Arabien, där 1 garchmiri = V11 riyal,
förekommer g. som myntenhet. I Etiopien var g.
under slutet av 1800-talet =1/i6 talari.
Grusharpa, tekn., se Harpa.
Gru’sien (efter ry. Gruzija), mindre vanligt namn
på Georgien.
Grusi’ner, folk, se Georgier.
Grusi’nska härvägen, landsväg över Kaukasus
från Ordzjonikidze längs Terek över
Krestovaja-passet (2,379 m ö.h.) till Tiflis, anlagd som
mili-tärväg 1811—64; 213 km lång.
Gruskalk, geol., kalksten, bestående av
grusliknan-de kalkstycken, mest fossilfragment. Namnet
användes i Sverige särsk. för kalkstenar i n.ö.
Skånes krita, t.ex. ignabergakalkstenen, som även
kallas s k a 1 g r u s k a 1 k. — Se även Craniakalk.
Grusnejlika, art av släktet Gypsoph’ila*.
Gruson [gro’zån], H e r m a n n, tysk
industrimän (1821—95). Sedan G. bl.a. hos firma Borsig
hade skaffat sig en solid praktisk
ingenjörsutbildning, grundade han en mekanisk verkstad, som
efter hand växte till ett stojföretag
(Gruson-werk*); G. ledde dess utveckling till 1891. G:s
tekniska och ekonomiska framgångar
sammanhängde intimt med hans uppfinningar på
kokill-gjutningens område; enl. hans metoder tillverkades
gjutgods av för sin tid oöverträffad kvalitet.
Grusonwerk [gro’zån-], järnverk i Buckau
invid Magdeburg, från 1893 tillhöriga firman Fried.
Krupp i Essen. G. grundades 1855 av H. Gruson.
Urspr. ett mindre skeppsvarv med gjuteri,
utvidgades G. tack vare ledarens uppfinningar och
driftighet till ett stort verk med flera tusen
arbetare och med de flesta europeiska stater till
kunder. Tillverkningen har omfattat kranar,
järn-vägsmateriel, art.-pjäser och -projektiler, pansar
och pansarlavetter m.m.
Grusslok, art av slokgrässläktet*.
Grut, Torben Andreas, arkitekt (1871—1945),
studerade vid Tekniska högsk. och Konstakad.,
blev arkitekt i Byggnadsstyrelsen 1906 och
slotts-arkitekt 1924. G.
utvecklade en
mångsidig verksamhet som
arkitekt, även i
utlandet; han förenade
sträng stilkänsla med
fantasirik anpassning
efter ändamålet och
konstruktionen. Bland
G:s verk märkes
främst det om
nationell medeltid
minnande Stadion i
Stockholm (1911—12), där
G., inspirerad av den
danske arkitekten
Ny
rops arbeten, kraftfullt använde tegel söm
byggnadsmaterial. Själv idrottsman skapade G. en
rad idrottsanläggningar, ss. Stadion i Bukarest
samt tennishallar i Stockholm, Paris och
Bremen. Bland övriga verk må nämnas drottning
Viktorias Solliden på Öland i italiensk villastil
(1906), Svenska legationen i Helsingfors i tessinsk
anda (1925) samt bankbyggnader i Linköping
och Umeå. [G.E.lS.Re.
Grut [grott], Edmund Hansen, dansk
ögonläkare (1831—1907). Efter med. examen 1854 och
studier i utlandet disputerade G. 1857 på en avh. om
ögonspegeln, knöts 1882 till univ. i Köpenhamn
som Danmarks förste doc. i oftalmologi och
SU 12.
4 — Red. avsl. 9/s 49.
— 97 —
— 98 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
