Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grut, Edmund - Gruva - Gruv-ab. Lekomberg - Gruvarbetaranemi - Gruvartiklar - Gruvbrytning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVA
blev 1888 prof. I G:s vetenskapliga produktion
märkas arbeten om skelande, närsynthet samt en
förtjänstfull framställning om keratiter
(hornhin-neinflammationer). Bäst är G. känd som lärofader
för den generation av ögonläkare, som utbildades
vid hans klinik. Med sin dominerande
personlighet, sin glänsande framställningskonst och sitt
sunda omdöme blev han en förträfflig och
avhållen lärare och föreläsare. Även efter hans
avgång från professuren 1896 ställdes hans klinik
i undervisningens tjänst. MiH.
Gruva är ett arbetsställe, i regel under jord,
med tillhörande anläggningar, där malm- el.
mineralfångst bedrives el. bedrivits. Benämningen
g. användes även för det genom gruvarbetet
uppkomna tomrummet. I g. bearbetas och utvinnas
malmer och mineraler ur fast berg;
vaskbergs-fyndigheter, t.ex. av guld, platina, ädelstenar o.d.,
kunna knappast benämnas g. Anläggningen och
driften av en g. (se Gruvbrytning), liksom dess
utsträckning och form, äro beroende av de malmer
och mineral, som utvinnas ur bergarterna, och
dessas geologiska förhållanden. — G. och andel
däri äro att betrakta som lös egendom i
juridisk mening med undantag dock för
fjärdeparterna i Falu g., vilka alltsedan 1700-talet
ansetts vara fast egendom och alltså kunna
lagfaras. K.A.G.;M.H.
Gruv-ab. Lekomberg, se Lekombergsfältet.
Gruvarbetaranemi, med., se Ancylostoma.
Gruvartiklar, fordom förekommande benämning
på stadgar och förordningar rörande
gruvhante-ringen. Jfr Bergsartiklar.
Gruvbrytning har till ändamål frigörande och
upptransport av malmer, stenkol o.a. nyttiga
mineral ur deras förekomster i fast berg. G. har
uråldriga anor (se Bergshantering). I Sverige,
med dess hårda och sega malmer och bergarter,
kunde de för utlandets lösa bergarter särdeles
lämpliga hackorna ej användas för bergets lösbrytning,
förrän man lärde sig att genom bränning, ofta
kallad eldsättning el. tillmakning, göra berget
skört. Sedan krutet och framför allt de andra
sprängämnena införts (se Bergsprängning), ha
möjligheterna för en effektiv g. i hög grad ökats.
— Vid brant stupande fyndigheter användes i
allm. till att börja med dagbrytning, men
när gruvan blivit så djup, att dess väggar börja
bli osäkra el. att det kostar för mycket att spränga
hängväggen, övergår man till underjord
s-brytning. Vid fyndigheter, som äro
horisontella el. flackt stupande och som utmärkas av
relativt mäktiga överlagringar, ävensom vid brant
stupande fyndigheter, som sakna utgående i
dagen, använder man underjordsbrytning el.
djupbrytning. Vid mindre, täml. brant stupande
fyndigheter, som brytas med dagbrytning, sker
uppfordringen ej sällan direkt upp ur
gruvöppningen, men i allm. sker uppfordringen genom
ett schakt*, såvida ej terrängförhållandena äro
så gynnsamma, att det brutna berget kan fraktas
ut horisontellt i en dagort*. — Dagbrytning kan
ske som pallbrytning el. som
kraterbrytning (fig. 1). Med pallar menas
utsprängda, trappformiga avsatser. Det klassiska ex. på
pallbrytningsgruva är Erzberg i Steiermark, där
brytningen bedrives i ett sextiotal pallar över
Fig. 1. Kraterbrytning.
varandra.
Pallbryt-ningen i Erzberg har
fått tjäna som
förebild bl.a. för
brytningen i Kiruna.
Kraterbrytning är
en utformning av
pallbrytning, vid
vil
ken man går upp med stigorter underifrån
genom malmen och genom pallning utvidgar
stig-orten trattformigt. Metoden har bl.a. använts i
Boliden. Underjordsbrytningens anordning beror
på fyndighetens stupning och mäktighet samt på
lokala förhållanden i övrigt. En faktor av stor
vikt därvidlag är hållfastheten hos hängväggen
el. taket över fyndigheten. Vid fyndigheter med
stark hängvägg el. fast tak användas med fördel
brytningsmetoder med öppna rum. Här och var
måste pelare kvarlämnas till stöd åt taket el.
hängväggen. Vid sådana fyndigheter återigen,
där väggarna el. taket ej äro fasta nog el. där
alltför mycket av värdefulla malmer el. mineral
skulle behöva kvarsättas för deras uppbärande,
måste andra brytningsmetoder tillgripas. Bland
metoder med öppna rum må nämnas pallbrytning
och kraterbrytning under jord, som kan användas
vid mindre fyndigheter, r u m- och p e 1 a
r-brytning, som är en variant av pallbrytning
i flacka el. horisontella fyndigheter, och s k i
v-pallbrytning, varvid en huvudetage uppdelas
i underetager el. skivor, vilka brytas samtidigt
medelst pallning. — Vid underjordsmetoder kunna
de utbrutna rummen hindras att rasa igen ant.
enl. ovan med pelare el. också genom fyllning.
Av metoder med fyllning har man länge använt
takbrytning med igensättning (fig. 2)
och vid låg hållfasthet hos malmen dess variant
tvärbrytning. Vid den förra driver man
från schaktet horisontella orter med ett
vertikalt avstånd av 30—40 m och mer in i malmen,
varigenom den uppdelas i etager. Den
ut-spränges därefter på den första etagen till orthöjd
el. något däröver, och malmen utfraktas.
Därefter inbyggas i fyndigheten längsgående
bockorter med s.k. tappgluggar för uttagning av
brutet berg. Vidare uppspränges en s t i g o r t
till dagen för nedtappning av ofyndigt
igensätt-ningsberg el. fyllning. Sedan rummet kring
bockorten igensatts, spränger man ned en horisontell
malmskiva av 1—3 m tjocklek ur taket och
fraktar ut den därvid erhållna malmen genom
tappgluggarna. Därefter uppbyggas vertikala schakt
av trä e.d., rullschakt, vilka äro avsedda
Fig. 2. Takbrytning med igensättning.
— 99 —
— 100 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
