Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvbrytning - Gruvdrift - Gruvegendom - Gruvfogde - Gruvfält - Gruvgas - Gruvgården - Gruvgården—Fors järnväg (G.F.J.) - Gruvhiss - Gruvindustriarbetareförbundet - Gruvingenjör - Gruvkarta - Gruvkompass - Gruvlagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVDRIFT
uppförd en lavbyggnad av trä, järn el.
armerad betong. Den uppbär dels laven, den gamla
benämningen på det plan, till vilket det brutna
berget fraktas, dels linskivorna, vilka uppbära
spellinorna. På lämpligt avstånd från
lavbyggnaden ligger ett maskinhus, som inrymmer
gruvspelet, vidare kompressoranläggning för
tryckluft till borrmaskinerna, borrsmedja och
reparationsverkstad, förråd m.m. I närheten av
maskinhuset el. sammanbyggd med detta
förekommer en gruvstuga, innehållande kontor,
matrum för arbetarna och omklädningsrum. — G. är
kapitalkrävande och fordrar omsorgsfull
planering på lång sikt. Utgående från de geologiska
förhållandena vid gruvan och undersökningar
av de malmförande lagrens mäktighet (genom
provborrningar o.d.) upprättar man
brytnings-planer för flera år framåt och förbereder
kommande brytningsplatser i god tid genom
ortdrivning o.d. [H.Nht]L.Mr ;L.Vr.
Gruvdrift, se Gruvbrytning och Bergshantering.
Gruvegendom. Jämlikt den gällande svenska
gruvlagstiftningen* äro vissa mineralfyndigheter
undantagna från jordägarens förfogande. Med
g. förstås rätten att tillgodogöra sig de sålunda
undantagna mineralfyndigheterna. Rörande
frågan, huru denna rätt juridiskt skall rubriceras,
råda delade meningar. En åsikt är, att mineralen
utgöra tillbehör till jorden och således
principiellt tillhöra ägaren av den mark, där de äro
belägna. G. skulle således vara att betrakta som
en begränsad sakrätt. Enl. 1884 års gruvstadga
hade upptäckaren av en fyndighet och jordägaren
lika rätt till gruvan. En annan teori anger, att
mineralen före upptäckandet icke ägas av någon,
i följd varav g. närmast skulle vara att betrakta
som en ockupationsrätt. Enl. 1938 års gruvlag
tillfaller halva fyndigheten upptäckaren och den
andra hälften Staten. Jordägaren får ersättning
för sin mark och en årlig avgäld under högst
20 år. — Litt.: Hj. Hammarskjöld, ”Om
gruf-regal och g. i allmänhet enl. svensk rätt” (1891);
J. E. Almquist, ”Kommentar till 1884 års
gruvstadga” (1930). [M.H.]L.Vr.
Gruvfogde är beteckningen på den främste
av arbetsförmännen vid en gruva. Om flera
gruvor höra till samma fält och förvaltning,
förekommer ibland, att g. i de olika gruvorna stå
under befäl av en för hela fältet el. större del
därav anställd över-g., som i sin tur är
underordnad gruvingenjören.
Gruvfält, område med gruvor. G. innebär ej
någon geologisk el. mineralogisk samhörighet; i så
fall användes termen malmfält el.
malmtrakt. Ej heller betecknar g. någon
administrativ el. ekonomisk enhet. Ett g. benämnes i allm.
efter någon av de viktigaste gruvorna inom
detsamma.
Gruvgas, se Metan.
Gruvgården, samhälle i Garpenbergs* sn i
Da-larne.
Gruvgården—Fors järnväg (G.F.J.), längd 17,2
km, spårvidd 1,435 m, äges av Gruvgården—Fors
järnvägs ab., Falun. Banan öppnades för allmän
trafik i etapper 1905—08. Dess huvudsakliga
trafikobjekt äro malm och skogsprodukter;
persontrafik ombesörjes icke.
Gruvhiss, se Gruvspel.
Gruvindustriarbetareförbundet, se Fackförening,
sp. 78.
Gruvingenjör, allmän beteckning för vid
gruvdrift anställda ingenjörer; även off. titel för vissa
tjänstemän i bergsstaten, näml, bergmästarnas
närmaste underordnade.
Gruvkarta, se Gruvmätning.
Gruvkompass, med glaslock försedd metalldosa,
i vilken en magnetnål är upphängd på sådant sätt,
att den kan röra sig i såväl vertikalplanet som
horisontalplanet. På gr. av inklinationen skulle
1 en vanlig nål ställa sig brant lutande även på
neutral mark, men då instrumentet är avsett att
ge utslag endast för malmmagnetiska krafter, är
på nålens sydända anbragt en motvikt, så
avpassad, att nålen på neutral mark ställer sig
horisontell. G. användes för uppsökande av
magnetiska järnmalmer, vilka ge sig till känna
därigenom, att nålen genom deras inverkan avviker
från sitt horisontella läge. Ju större och rikare
malmen är och ju närmare man befinner sig
malmen, desto större bli nålens avvikelser. Med
detta enkla instrument ha ett mycket stort antal
järnmalmer upptäckts i Sverige. — Medan g.
huvudsaki. användes för att genom deras inverkan
på nålens inklination bestämma förekomsten och
läget av magnetiska malmer, användas de s.k.
bergkompasserna för att genom
uppmätning av variationer i deklinationen, d.v.s.
avvikelser i förhållande till den magnetiska meridianen,
utröna förekomsten av magnetiska malmer och
deras ungefärliga läge. I dessa kompasser är
nålen rörlig huvudsaki. i horisontalplanet, och genom
att iakttaga nålens svängningar kan man bilda
sig en viss uppfattning om de krafter, som
påverka den. I mots. till g. torde bergkompassen
numera vara ur bruk. — När det gäller
noggrannare magnetiska mätningar, är g. ej lämplig,
utan för detta ändamål användes
magnetome-ter*. H.Nht.
Gruvlagstiftning. De äldsta författningarna i
Sverige rörande gruva utgjordes av de under
förra hälften av 1300-talet utfärdade
bergsordningarna och bergsprivilegierna. Dessa
författningar, som innehöllo föreskrifter om ordningen
för gruvbrytningen samt bestämmelser av
privi-1 legienatur, voro emellertid icke allmängiltiga utan
gällde endast vissa bestämda bergverk. Den
första allmänna svenska g. tillkom under
medeltidens sista skede och utgjordes dels av ett tillägg
till konung Kristofers landslag, dels av ett
rådsbeslut från 1485. Denna g. byggde på den
uppfattningen, att rätten till mineralen tillkom
vederbörande jordägare, frälsemannen å frälsejord,
skattebonden å skattejord samt Kronan å
krono-jord; dock gällde härifrån det undantaget, att
i gruvor å lands- och häradsallmänningar icke
tillkommo dessas ägare utan hörde ”konungen
enskilt till”. Här möter f.f.g. i den svenska
rätts-| utvecklingen ett bergsregale (se d.o., där även
principerna för den svenska g. under 1500-,
1600-och 1700-talen beskrivas). För att gynna
bergshanteringens utveckling började Kronan .under
1600-talet att lämna upptäckare av gruva rätt
att deltaga i driften av densamma. På detta
— 103 —
— 104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
