Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvlagstiftning - Gruvmätning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVMÄTNING
sätt uppstod inmutningssystemet (se Inmutning).
1723 tillerkändes den/ som upptäckte en
mineraltillgång å annans mark, vissa förmåner, näml,
dels viss vedergällning av Kronan, dels rätt att
med jordägaren deltaga i gruvdriften; varvid
upptäckarens andel skulle uppgå till V4 och
jordägarens till 3/4. Från 1741 ägde upptäckaren lika
rätt med jordägaren att bearbeta fyndigheten.
De under 1700-talet utfärdade förordningarna
upphävdes först genom 1855 års gruvstadga.
I denna inskränktes, i avsikt att bättre
tillgodose jordägarens intresse, kretsen av de
föremål, som kunde inmutas. Enl. den tidigare
lagstiftningen hade näml, praktiskt taget alla
kända metaller och mineral utgjort föremål
för s inmutning. 1855 års gruvstadga ersattes
dels genom K.m:ts förnyade gruvstadga 1884,
dels genom lagen 1886 < ang. eftersökande och
bearbetande av stenkolsfyndigheter. Den sistn.
lagen gäller förfarande, men gruvstadgan har
ersatts med 1938 års gruvlag. Den äldre g.
har emellertid fortfarande aktualitet, ty utmål,
som lagts efter en äldre gruvstadga, följer
fortfarande väsentligen bestämmelserna i denna.
Den nu gällande gruvlagen bygger i likhet
med 1855 och 1886 års gruvstadgor på den
principen, att vissa angivna mineral kunna göras
till föremål för inmutning och bearbetande av
den, som därtill anmäler sig
(inmutningssystemet). De mineral, som kunna inmutas, utgöras
enl. gruvlagen dels av malmerna till följ,
metaller, näml.: guld, silver, platina, kvicksilver, bly,
koppar, järn, med undantag av sjö- och
myrmalmer, mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn,
titan, vanadin, molybden, volfram, vismut,
anti-mon och arsenik, dels ock av svavelkis,
mag-netkis, grafit, apatit och- magnesit. I gruvlagen
(och stenkolslagen) icke omnämnda mineral äro
förbehållna jordägaren. Enl. tidigare g. var
jordägaren berättigad att till hälften med inmutaren
deltaga i gruvarbetet och den därav följ, vinsten.
I nya gruvlagen 1938 stadgas, att Kronan har rätt
till hälften i inmutade fyndigheter, varvid
jordägarandelen bortfallit. Jordägaren får dels
ersättning för sin mark, dels en årlig avgäld i
proportion till brytningen, dock högst 5,000 kr
pr år under 20 år. — En inmutning utgör en
cirkulär yta med 200 m radie. Inmutning får
ej ligga inom statsgruvefält, nationalpark,
be-fästningsområde, kyrkogård el. industriområde
och ej heller närmare boningshus än 100 m el.
närmare allmän väg el. kanal än 30 m.
Mut-sedel utfärdas av bergmästare. Den berättigar
till bedrivande av undersökningsarbete under
högst tre år. Visar provdriften, att fyndigheten
sannol. kan bli föremål för gruvdrift, kan
inmutaren efter utmålsförrättning av
bergmästaren erhålla utmål* på fyndigheten. Utmålet
skall vara rektangulärt och får ha en yta om
högst 16 ha. På djupet räknas utsträckningen
i vertikal led. Utmålet medför rätt för ägaren
att bryta och tillgodogöra sig inmutningsbara
mineral. Om Kronan anmält sig vilja utnyttja
sin andel i gruvan, sker detta ant. i form av
delägarskap el. genom utarrendering, i regel på
20 år. För att behålla sin rätt till utmålet måste
gruvinnehavare årligen betala en s.k. försvars-
avgift om 10 kr pr ha, vilken delas lika mellan
Kronan och jordägaren. — 1886 års stenkolslag
bygger icke på inmutningssystemet utan på det
s.k. koncessionssystemet, vilket innebär, att
rättigheten att bearbeta stenkolsfyndighet är
beroende på särskilt tillstånd (koncession), som
meddelas av Konungen efter fri prövning av
frågan om vem som skall äga företräde till
koncessionens erhållande. Genom lågar 1917, 1933
och 1942 ha de i stenkolslagen givna
bestämmelserna utvidgats att omfatta även salt-,
olje-och gas- samt alunskifferfyndigheter. — 1884
års gruvstadga innehöll i sin ursprungliga
avfattning vissa inskränkningar i utlännings rätt
att bearbeta mineralfyndighet och idka gruvdrift.
Sedan bestämmelserna härom 1890 undergått
ändring, upptogs frågan om utlännings rätt i
detta avseende till behandling i särskild
lagstiftning genom lagen 30/5 1916 om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom el,
gruva el. aktier i vissa bolag. Genom denna lag
har absolut förbud meddelats för utländska
medborgare och utländska juridiska personer att
inmuta mineralfyndighet. Utan Konungens
samtycke få dessa rättssubjekt ej heller förvärva
el. bearbeta inmutad fyndighet el. idka gruvdrift.
För att hindra ett kringgående av
bestämmelserna genom att utlänning ingår som delägare
i svenskt bolag el. svensk förening, få. vissa
sådana bolag och föreningar ej inmuta
mineralfyndighet samt ej heller förvärva el. bearbeta
inmutad mineralfyndighet el. idka gruvdrift utan
Konungens tillstånd. — Jfr Gruvegendom. —
Litt.: Hj. Hammarskjöld, ”Om grufregal och
grufegendom i allmänhet enl. svensk rätt” (1891);
”Betänkande med förslag till gruvlag avgivet
av 1920 års g.-sakkunniga” (1924); J. E.
Alm-quist, ”Kommentar till 1884 års gruvstadga”
(1930). [M.H.]LVr.
Gruvmätning avser att upprätta kartor över
gruvor, dels till ledning för gruvdriften, dels till
fromma för efterkommande. Enl. 1938 års
gruvlag skall en gruvkarta i skala 1:800 upprättas i
3 ex. för varje gruva, som erhållit utmål och
är under arbete. Ett ex. av kartan skall finnas
vid gruvan, ett hos bergmästaren och ett hos
Kommerskollegium. Vid stenkolsgruvor skall
gruvkartan göras i 2 ex. i skala 1: 1,500.
Gruv-kartan utgöres dels av ett topografiskt blad, dels
av ett geologiskt sådant; vidare omfattar den
erforderligt antal horisontalsektioner, längdprofil
och tvärprofiler, varvid ej endast gruvans el.
rummens konturer och höjdsiffror skola angivas
utan även observationer över de geologiska
förhållandena samt de olika malmer och bergarter,
som förekomma. Alla gruvarbeten skola införas
på gruvkartan senast året efter arbetets utförande.
G. skall utföras av en bergsstatstjänsteman el.
av annan person, som fått koncession från
Kommerskollegium. G. kan ske med de metoder,
som användas för andra mätningsändamål, men
i allm. tillämpas både i Sverige och i utlandet
för g. spec. utarbetade modifikationer av
mätmetoderna. Den svenska markscheidermetoden
skiljer sig från vanlig planmätning huvudsaki.
därigenom, att man i st.f. 1 mätbord använder
3 mätbord av speciell typ, mellan vilka syftning
— 105 —
— 106 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
