Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gruvmätning - Gruvpumpar - Gruvriset - Gruvrätter - Gruvskog - Gruvspel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRUVPUMPAR
och återsyftning sker, vidare användes en
tublinjal med hel vertikalcirkel för höjdbestämningen.
Samband med tidigare utförda mätningar
erhål-les genom att man utgår från inmätta fixpunkter,
som vanl. bestå av i berget inslagna dubbar.
Vid små gruvor kan man erhålla tillräckligt
noggranna kartor enbart med markscheidermetoden,
men vid större gruvor är metoden alltför osäker.
Vid dessa utföras mätningarna ofta så, att
erforderliga fixpunkter inmätas med teodolit, medan
inmätning av konturer, bergarter o.d. sker med
markscheidermätning, utgående från lämpliga
fixpunkter. [H.Nht]L.Vr.
Gruvpumpar, pumpar för länshållning av
gruvor. De äldsta g. utgjorde för gruvor speciella
typer, bestående av i schaktet anbragta vanliga
sug- och luftpumpar med cylindrarna helt
utförda av trä och med drivanordningen
uppställd i dagen. Då en sådan pump ej kunde
uppfordra vatten till större höjd än 10 å 12 m,
måste man vid gruvor med större djup sätta
flera pumpar över varandra, varvid en gruvas
djup ofta angavs med det antal pumpsättningar,
som erfordrades för dess länshållning. Genom
att övergå till pumpar med cylindrar av järn
kunde man småningom öka höjden pr sättning
alltmer, och till sist blev det möjligt att
åstadkomma erforderlig lyfthöjd med en enda pump
även vid betydande djup. En av de mest
bemärkta konstruktionerna från detta skede, slutet
av 1800-talet och början av 1900-talet, är
Rit-tingers rörkolvpump. — Sedan elektrisk
energiöverföring blivit alltmer vanlig vid gruvdrift, är
man ej längre hänvisad till att ställa upp
pumpens drivanordning i dagen, utan numera
använder man elektriskt drivna pumpar i särsk.
utsprängda, underjordiska pumprum. De typer,
som användas härvid, äro dels kolvpumpar, vanl.
benämnda plunschpumpar på gr. av kolvens
form, dels centrifugalpumpar. Dessa pumpar
överensstämma i huvudsak med de pumpar, som
användas för andra ändamål, särsk. för
vattenledningsverk. — För mera tillfälliga arbeten,
ss. schaktsänkningar o.d., användas stundom
pumpar, som drivas med ånga el. tryckluft. Härtill
kunna användas vanliga kolvpumpar för
ång-pannematning (ångmatarpumpar) el. också
pumpar av samma system men utformade så, att de
kunna arbeta i vertikal ställning, fastsatta ant. på
en vägg el. hängande i en lina. Dessa pumpar
kallas ofta sänkpumpar. För inbesparing av
arbetskraft ha gruvornas pumpanläggningar numera
så mycket som möjligt automatiserats, i det de
kunna lämnas utan översyn, sedan de
igång-körts. [H ,Nht]L.Mr.
Gruvriset, samhälle i Stora Kopparbergs* sn i
Dalarne.
Gruvrätter, de tidigare existerande
specialdomstolar, som hade att döma i mål rörande
bergshanteringen. G. utgjordes dels av bergstingsrätterna*,
dels ock av gruvrätterna vid Sala och St.
Kopparberget. Den senare g. inrättades redan 1347. I
dessa domstolar dömde bergmästaren, resp,
bergs-hauptmännen i Sala och Falun som ordf, med
bergsmän som bisittare. G. handlade tvistemål
rörande bl.a. ”besittning av bergsmanshemman,
hyttors och hamrars drivande, kolning,
malmstreck, förlag emellan bruksidkaren och
förläggaren” m.m. G. upphörde med utgången av 1851,
och deras domsrätt överflyttades då till de
allmänna domstolarna. M.H.
Gruvskog, till bergshanteringens understöd
anslagen kronoskog. För tillgodoseende av
bergsbrukets behov av virke m.m. hade Kronan under
äldre tider avgiftsfritt anvisat vissa kronoskogar
till bergshanteringens utövare. Sedan 1689
stadgats, att för de till järnverken anslagna
skogarna (se Rekognitionsskog) en viss
rekogni-tionsavgift* skulle erläggas, medgavs 1696, att de
kronoskogar, som voro till järngruvor upplåtna,
fingo utan sådan avgift nyttjas. Beträffande
dessa senare skogar, g., stadgades i k.br. 29/t 1824,
att de skulle förbli under resp, gruvor, så länge
dessa bearbetades i laga ordning, men vid
gruvornas upphörande upplåtas åt andra gruvor,
som kunde vara i behov av dem. Samtidigt
föreskrevs, att rekognitionsavgift skulle erläggas
för g:s begagnande. Dyl. g. förekomma alltjämt
särsk. i Svealand. Rörande g:s förvaltning givas
bestämmelser i k.f. 27/s 1898. I en proposition
till riksdagen 1943 föreslogs avveckling av
gruv-skogarna, innebärande att de flesta skogarna
skulle med äganderätt förvärvas av gruvägarna.
Propositionen avslogs emellertid. [M.H.JL.Vr.
Gruvspel, maskiner för uppfordring av brutet
berg och transport av människor och material i
gruvor. De äldsta g., som användes för malm
och vatten, voro drivna för hand, med
tramphjul el. hästvandring. Senare användes
vattenhjul och ångmaskiner, vilka utträngdes av
elmotorer. I avlägset liggande smågruvor brukas
stundom förbränningsmotorer. Uppfordring vid
gruvor var ett av de första stora
transportproblem människan ställdes inför, och genomgående
ha nya metoder för kraftalstring och
kraftöverföring tidigt kommit till användning vid
gruvorna, resp, direkt uppfunnits för dessa. — Ett
g. är i princip ingenting annat än en vanlig hiss,
men dess dimensioner äro i regel betydligt större.
G. består av drivmaskineri med en el. två
kugg-växlar, linkar (lintrumma) med bromsar,
reglerings- och signalanordningar samt linor med
hissar. Drivmotorn kan vara en växelströmsmotor,
men vanl. föredrar man för
hastighetsreglering-ens skull en likströmsmotor, varvid en
omformare (jfr Leonardkoppling), ofta med
svänghjul, är nödvändig. Vid små gruvor använder
man enkeldrag med endast en lina med hisskorg,
varvid man ofta gör linkaret koniskt för att
minska belastningsvariationerna på motorn till
följd av olika utelöpande linlängd. Man kan även
ha två linor, den ena med hisskorg och den
andra med motvikt (jfr Hiss), varvid motorn kan
väljas mindre och belastningsförhållandena bli
gynnsammare. Vanligast är dock dubbel
uppfordring, som ger större transportkapacitet. Vid denna
uppbära två linor var sin hisskorg. Linkaret är
cylindriskt el. dubbelkoniskt och göres delbart
efter centrumlinjen, så att man vid spelning från
olika nivåer kan ställa in linkarets delar så i
förh. till varandra, att lämpligaste linlängder
erhållas. Själva g. är placerat i ett maskinhus
bredvid gruvlaven. Linorna gå från g. över en
lin
— 107 —
■— 108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
