Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grängesbergsfältet - Gränna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNNA
merna äro koncentrerade inom fältets centrala del
i ett 400 m brett och nära 5 km långt stråk, vilket
indelats i ett flertal smärre fält: Lombergs-, V.
och ö. Ormbergs-, N. och S. Grängesbergs-,
Strandbergs- och Risbergsfälten. Av dessa bruka
N. och S. Grängesbergs- och Strandbergsfälten
sammanfattas som Grängesbergs exportfält. Detta
äger en malmkropp av 1 km längd och en bredd
växlande mellan 20 och 90 m. Malmerna tillhöra
två typer: apatitmalmer av Exportfältstypen och
segmalmer av Lombergstypen. Apatitmalmerna,
dels svartmalmer, dels blodstensmalmer, innehålla
i genomsnitt 1 °/o fosfor. Lokalt kan fosforhalten
stiga väsentligt högre (upp till 8 °/o). Segmalmerna
utgöra fjälliga, ofta i stor utsträckning
magnetit-förande blodstenar med endast 0,07—0,30 °/o fosfor.
Järnhalten i såväl svartmalm som blodsten är hög
(58—64%). Apatitmalmerna, vilka utgöra fältets
från ekonomisk synpunkt viktigaste malmer,
uppträda inom Exportfältet och Risbergsfältet och ha
en sammanlagd malmarea av c:a 80,000 m2.
Segmalmerna ha en malmarea av endast o. 11,000 m2.
Totalt ha över 40 mill. t malm brutits i G. 1939
var malmproduktionen 1,465,000 t. Enl.
beräkningar finnas ovan 750 m nivå 150 mill. t malm kvar
att bryta.
Malmryndigheterna voro med säkerhet kända
redan på 1500-talet. Brytningen var länge förlagd
till de s. delarna av G., då den höga fosforhalten
gjorde malmen från de n. fälten mindre brukbar.
Först då basiska färskningsmetoder kommo till
användning, började brytningen av Exportfältet på
allvar, igångsatt av G:s gruvab. (stiftat 1883).
Exportfältet, som 1880 levererade 8,600 t malm, hade
redan 1900 nått brytningssiffran 616,000 t pr år.
G:s gruvab. äges av Trafikab. G.—Oxelösund, som
förvärvat hela Exportfältet genom köp 1927 av
St. Kopparbergs bergslags ab. Detta senare bolag
äger fortfarande bl.a. Hammar- och Kärrgruvorna
och Risbergsfältet. Åtskilliga andra bolag äga
delar av G. För samarbete mellan de olika företagen
har bildats den ekonomiska föreningen G:s
gemensamma förvaltning. N.H.M.;T.Er.
Gränna, stad i nordligaste Småland, Jönköpings
län, helt nära Vättern och mitt emot s. delen
av Visingsö; 2,79 km2, allt land; 1,473 inv. (1949;
468 1800 och 1,102 1859). G. ligger på en
sluttning alldeles intill Vätterns ö. förkastningsbrant,
som här kallas Grännaberget och höjer sig nästan
lodrätt mer än 100 m över staden. G. anlades
1652 av Per Brahe d.y. och kallades före 1693
Brahe-Grenna. Dess huvudgata, Brahegatan, är
numera en del av riksvägen mellan Stockholm och
Malmö. Gatan är utstakad så, att den kunde
överblickas från Brahehus, vars ruiner nu starkt
framträda i dess n.ö. fond. Brahegatan liksom
den därmed parallella, närmare berget löpande
Bergsgatan gjordes urspr. betydligt bredare, än
förhållandena krävde. En del av gatan, den ö.
(sol-)sidan, har omvandlats till trädgårdar, vilka,
eftersom gatornas bredd hittills varit tillräcklig
för trafiken, fått ligga kvar. På västsidan ligga
husen intill gatan. På torget i stadens mitt står
en byst av Per Brahe, över de flärdlösa och i
allm. ljusa trähusen höjer sig kyrkan, som
är byggd på grunden av en medeltidskyrka av
romansk typ med absid. Denna nedbrann 1889;
i den därefter uppförda nya kyrkan ingå delvis
den äldres murar; de gamla kormålningarna hade
stort intresse (en bild efter N. M. Mandelgren
visar måhända motiv från det medeltida G.).
Franckska gården tillhör nu stadens
hembygdsförening och inrymmer bl.a. ett Andréemuseum
med föremål från André-exp. m.m. En byst av
S. A. Andrée avtäcktes 1937. Ett friluftsmuseum
ligger uppe på Grännaberget, som erbjuder en
storslagen utsikt över Vätterlandskapet. — God
jordmån, skyddat läge under berget och
exponering mot v. äro förutsättningarna för G:s livliga
trädgårds- och fruktodling (stora plantskolor).
Vackert läge, sunt klimat, billiga
levnadskostnader och småstadsidyll ha gjort staden till en
omtyckt vistelseort för pensionärer och rentierer.
F.ö. är G. ett lokalt handelscentrum, och
sommartid råder här numera livlig turisttrafik.
Industrien är däremot helt obetydlig (tillverkning
av belysningsarmatur, möbler och mineralvatten)
och sysselsatte 1945 blott 38 arb. S. Vätterns
kraft-ab. äger elkraftverk i Röttleån. Av stadens
areal äro 60 % åker och 23 % skogsmark. 1940
levde 32 °/o av befolkningen av hantverk och
industri, 26% av handel och samfärdsel, 18% av
jordbruk med binäringar samt 13% av allmän
förvaltningstjänst och fria yrken. G. saknar
järnväg men har om sommaren daglig
ångbåtsför-bindelse med Jönköping och Visingsö,
bussförbindelser med ödeshög, Jönköping och Tranås.
Hamnen, som tillkom 1863, ligger 0,7 km v. om
stadens centrum och har 220 m kaj vid 3,5—1,5 m
djup; 1946 ankommo och avgingo 1,560 fartyg om
tillsammans 74,356 nettoton. Staden har högre
folkskola, apotek, provinsialläkare och
distriktsveterinär. ”Gränna tidn.” utges 2 ggr i veckan.
Sedan 1936 lyder G. i judiciellt hänseende under
landsrätt: Tveta, Vista och Mo domsaga. Staden
utgör en förs, i Gränna stads- och
landsförsamlingars pastorat i Vista kontrakt av Växjö stift.
— 133 —
— 134 —
GRÄNNA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
