Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gräsänka - Gräsö - Gräve - Grävling, grävsvin - Grävmaskin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄVMASKIN
övergivits. Till g. har
sedan nybildats g r ä s än
k-1 i n g, man, vars hustru
är (tillfälligt) bortrest.
Gräsö, socken i
Frösåkers hd i Uppland,
Stockholms län, och församling
i öregrunds och Gräsö
pastorat i Olands och
Frösåkers kontrakt av
Uppsala ärkestift; 120,80
km2, därav 120,53 land;
1,031 inv. (1948; 9 inv.
pr km2). Socknen
omfattar ön Gräsö (88,48
km2, 25 km lång) och
angränsande skärgård
utanför öregrundsgrepen
och Gräsöfjärden; i n.
ligger Örskär med fyr, i
s.ö. bl.a. Sladdarön och
Ormön. Åkern utgör
endast 6 °/o av
landarealen, skogsmarken 57 °/o.
Egendom: Gräsö gård,
förr kungsgård. 1945 hade
G. 83 yrkes- och 37 binäringsfiskare, fördelade
på 6 fisklägen, av vilka de största äro Ormön
och Norrboda (fångstens totalvärde 220,763 kr).
Kyrkan av trä är från 1695. — Namnet är eg. ett
naturnamn, som alltjämt brukas oftare än
sockennamnet; man säger på Gräsön (på Grässön
redan 1552). P.;Er.
Gräve, socken i Örebro hd i Närke och
församling i Kils och Gräve pastorat i
Glanshammars kontrakt av Strängnäs stift, v. om Örebro;
22,42 km2, därav 19,53 land; 258 inv. (1948; 13 inv.
pr km2). G., som ligger närmast ö. om sjön
Tyss-lingen, tillhör Närkeslätten och är skogrik
norrut; Svartån bildar gräns i s. Åkern utgör 42%
av landarealen, skogsmarken 44%. Egendomar:
Åkerby och Källtorp. Kyrkan är från 1764 utom
tornet, som är medeltida. — Namnet är böjd form
av fsv. grava, grav, väl särsk. i bet. fångstgrop
för vilda djur. Ä-ljudet är framkallat av den
gamla ändeisen -u. Se J. Sahlgren i ”Namn och
bygd”, 1920, sid. 158. Namnet skrevs vid början
av 1300-talet (De) Grauu, 1326 Græwa. P.;Er.
Grävling, g r ä v s v i n, Meles meles, art av fam.
mårddjur. Kroppen är grov och klumpig, ögonen
och öronen små, nosen spetsig, svansen kort och
benen korta, kraftiga. Framfötterna försedda med
starka grävklor. Hälgångare. Den täta, grovhåriga
pälsen är på ryggen gråspräcklig, på benen och
undersidan svart. Huvudet är vitt med breda svarta
band genom ögonen. Hannen, som är något större
än honan, har en kroppslängd av 80 och en
mank-höjd av 30 cm. G. förekommer i större delen av
Europa och går i Sverige upp till Härjedalen. Den
trives bäst i blandskog och reder där i en
backsluttning sitt bo, gryt, ett med flera öppningar
försett system av underjordiska hålor. Här tillbringar
g. dagen, och först vid skymningen går den ut för
att söka föda. Denna består av rötter, bär och
mask, men även av ägg, fågelungar och ungharar,
varför g. kan göra viss skada på jaktbart vilt. I
grytet tillbringar g. vintern i dvala, och här föder
Grävlingpar.
honan på våren 3—5 ungar. G. jagas med
grythund el. skjutes vid grytet. Dess skinn (se
Pälsverk) har föga värde, och köttet användes sällan.
— Ang. amerikansk g. se Taxidea. — Litt.:
G. Notini, ”Till grävlingens biologi” (1948). H.Bn.
Grävmaskin, maskin för lösbrytning och
upptagning av markmassor; mudderverk benämnas
i regel motsvarande anordning för arbeten under
vattenytan. Man kan indela g. i enskopsverk och
sådana med kontinuerlig materialuppfordring. De
senare anordnas ofta, liksom i regel mudderverken,
med en ändlös kedja av grävskopor. Dessa kunna
härvid ant. släpa det utgrävda materialet åt sig,
t.ex. uppför en kanalslänt, el. underifrån lyfta det
till en högre nivå än den, på vilken maskinen
befinner sig. En variant av denna maskintyp är den
med spel försedda släpskopan, som dock bör
hänföras till enskopsverken. Andra typer representeras
av traktordragna lastningsmaskiner, vilka till sin
princip likna väghyvlar men som äro försedda med
ett transportband för uppfordring av materialet
till en i rörelsen deltagande lastvagn. Det finns
även på skruvprincipen arbetande g. för upptagning
av hål till ledningsstolpar. — En vanlig typ och
storlek av enskopsverk illustreras av fig. å sp. 155,
övre bilden. Den med bryttänder av manganjärn
försedda skopan är stelt förbunden med ett skaft,
som uppbäres av en utliggare, medan skopans
tyngd väsentligen upptas av ett linspel. Skopan är
försedd med en bottenklaff, varigenom den snabbt
kan tömmas. Maskinhuset, i vilket drivkraften
alstras ant. av en förbränningsmotor el. av en
elektromotor, är medelst ett kuggsegment rörligt
kring en mittapp, som uppbäres av ett med
krypkedjor försett underrede. Skopvolymer av 0,5—2
m3 höra till de vanligaste. Världens största g.
(1948), av det amerikanska fabrikatet Marion, är
utrustad med en skopa, rymmande 30 m3 (se fig.,
nedre bilden). Den är utrustad med 6 motorer om
sammanlagt 1,300 hk, väger 1,500 t och användes
för dagbrytning av kol. A.Lg.
— 153 —
— 154 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
