Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grödinge - Grödingevävnaden - Gröesläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖESLÄKTET
mitten av samma årh. Om
Grödingevävnaden se d.o.
— Namnet är antagl. en
avledning till ett ånamn
Gro(dh}~ (se Grolanda),
betecknande ant. ett
vattendrag vid kyrkan el.
Norga-ån; sistn. namn har ev.
kunnat avse nuv. Kyrksjön
(se C. I. Ståhle, ”Studier
över de svenska
ortnamnen på -inge”, 1946, sid.
218 ff., och jfr I. Lundahl
i ”Namn och bygd”, 1946,
sid. 60 f.). Namnet skrevs
1300 de Grodungy. — Litt:
”G.”, utg. av G.
hembygds-fören., 1 (1945). P.;Er.
Grödingevävnaden, en
från Grödinge kyrka i
Södermanland stammande, nu
i Statens historiska
museum förvarad dubbelvävnad
med ett rutmönster i blått
och vitt med lejon, gripar
och örnar el. falkar. Hela
G. utmärker sig för stor
teknisk finess och klar
komposition. G. är utan
tvivel av nordisk tillverk-
ning och tillhör en grupp dubbelvävnader, som
bilda övergången mellan de mycket tidiga
medeltida och de senare med starka renässansinslag.
Mönstret tillhör eg. österlandet och Bysans men
saknar ej spår av norditalienskt inflytande. G. är
svår att exakt datera men tillhör trol. senare
medeltiden. G:s mönster har efter den svenska
förebilden kopierats rent fabriksmässigt i Italien och
förekommer numera i handeln. — Litt.: A.
Bæck-ström i ”Utställningen af äldre kyrklig konst i
Strängnäs 1910. Studier” (1913); A. Branting &
A. Lindblom, ”Medeltida vävnader och broderier i
Sverige”, 1 (1928). I.
Gröesläktet.
a ängsgröe, b sengröe, c kärrgröe, d vitgröe, e fjällgröe.
Detalj av Grödingevävnaden. Se även bild vid
Dubbelvävnad.
Gröesläktet, Poa, släkte av fam. gräs med flera
hundra arter, huvudsaki. i tempererade och kalla
trakter. De äro små el. medelstora med vippa,
som uppbär flerblommiga ax. Frukten omgives
vid mognaden av blomfjällen, som äro borstlösa.
Flertalet svenska arter äro fleråriga. Ett
mycket viktigt betesgräs är ängsgröe, P.
pra-te’nsis, vilket efter betning el. slätter
vidmakt-hålles genom nya bladskott och underjordiska
ut-löpare. Ängsgröen består av ett stort antal skilda
raser med olika ekologiska krav. En smalbladig
skogstyp är subsp. angustifoVia, vilken har ett
meterhögt strå, trådsmala blad och täta skott med fasta
slidor. På fuktiga marker förekommer subsp.
irri-ga’ta, som är lågväxt, bredbladig och vanl. starkt
gråviolett anlupen. Sengröe, höstgröe, P.
palu’stris, förekommer vildväxande ganska allm. i
större delen av Sverige, företrädesvis på fuktiga
lokaler. Först under senaste årtiondet har
sen-gröen, sedan man lyckats med inhemsk fröodling,
blivit föremål för odling. Numera är den tack
vare sina talrika, höga, spensliga och bladrika strån,
sin goda återväxt och sitt höga fodervärde ett
allmänt uppskattat inslag i slåttervallarna.
Sen-gröen är även användbar som betesgräs men
bildar därvid en mindre tät vall än övriga som
kulturväxter utnyttjade gröearter. Av såväl
sensorn ängsgröe ha genom målmedveten förädling
på senare år framställts kultursorter med avsevärt
förbättrade odlingsegenskaper. Vanlig i hela
Sverige är kärrgröe, betesgröe, P. trivia’lis,
växande i kärr och på ängar, ett av våra bästa
betesgräs, särsk. passande på mullrik jord och i
något fuktiga lägen, varvid den lätt breder ut sig
och bildar en jämn, bottentät betesvall, 1 u n
d-g r ö e, P. nemora’lis, som hör hemma i lövskogar,
— 157 —
— 158 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
