Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gröesläktet - Grön - Gröna bordet - Gröna brigaden - Grnöa fracken - Gröna hissen - Grönahög - Grönal - Grönalger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖN
lundar och rasmarker, och v i t g r ö e, P. ann’ua,
vilken är kulturbunden och mest förekommer vid
gårdar och vägar. Andra arter äro f j ä 11 g r ö e,
P. alpi’na, med utbredning främst i fjällen och på
Ölands alvar, berggröe, P. compress’a, på torra
backar och murar norrut till Västerbotten, samt
P. bulbo’sa, som är sydlig, har lökformig skottbas
och vanl. axgroende vippa. — Ang. P. flabella’ta
se Tussockgräs. W.;Eo.
Grön, bildl. ung, omogen, oerfaren, även, i
uttr. som göra sig g., viktig (urspr. med tanke
på ett bruk att smycka sig med grönt löv o.d.,
alltså eg. styra ut sig).
Gröna bordet (ty. der grüne Tisch, eng. green
table), eg. om bord med grön duk o.d., i sht om
spelbord (särsk. för hasardspel) samt om bord, vid
vilket diplomatiska förhandlingar föras; numera
ofta utan hänsyn till färgen hos bordets beklädnad.
Gröna brigaden, ett av Gustav II Adolfs
värvade inf.-förband. Det uppsattes o. 1627 i
Preussen, deltog i fälttåget där 1627—29 och
överfördes 1630 till Tyskland. Namnet G. torde ha
kommit ur bruk under åren närmast efter Gustav
II Adolfs död. G. deltog bl.a. i slagen vid
Breitenfeld 1631 och Lützen 1632. Chef för reg.
var 1629—32 dåv. översten, sedermera
marskalken av Frankrike, J. Hepburn.
Gröna fracken (fra. 1’habit vert), uniform med
broderier i grönt silke för led. av Franska
akademien. — G. är titeln på en komedi av R.
de Flers och G. A. de Caillavet.
Gröna hissen, lustspel av A. Hopwood.
Grönahög, socken i Kinds hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Gällstads, S.
Säms och Grönahögs pastorat i Kinds kontrakt
av Göteborgs stift, vid smålandsgränsen s.ö. om
Ulricehamn; 54,75 km2, därav 53,81 land; 447 inv.
(1948; 8 inv. pr km2). G. är en höglänt
skogstrakt (intill 343 mö.h.); i ö. intränga delar av
Komosse. Åkern utgör 8 °/o av landarealen,
skogsmarken 54°/o. Kyrkan av trä är från 1662, torn
och kor byggdes 1827; restaurering 1928. —
Socknen är uppkallad efter gården Grönahög, som
i sin tur har namn av höjder i närheten
(se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”, 7:1, 1919,
sid. 36 f.). Sockennamnet skrevs 1366 Grönahögx
s(ocken). P.;Er.
Grönal, art av alsläktet*.
Grönalger, Chlorophy’ceae, omfatta alla alger med
gröna kromatoforer, där klorofyllfärgen icke
täckes av andra färgämnen. Hos vissa g., spec.
gruppen Heterocon’tae (gulgröna alge r*), är
färgen dock gulaktig på gr. av riklig halt av
xan-tofyll (se Växtfärgämnen). Vidare påträffas hos en
del luftalger rött el. orangefärgat hematokrom,
vilket färgämne likaledes uppträder i zygoter o.a.
för uttorkning utsatta vilceller och sannolikt
sammanhänger med ifrågavarande algers luftexistens.
Cellväggen består av cellulosa, och
assimilations-produkten är som regel stärkelse. G. leva i sött,
salt och bräckt vatten, i vissa fall också på fuktig
jord, träd, bark, blad, klippor och stenar, uppträda
stundom också som plankton*. Fortplantningen
försiggår dels på könlig väg genom
sammansmältning mellan två könsceller (gameter), som ant.
äro till det yttre sinsemellan lika (isogam
befruktning el. isogami) el. ock mer el. mindre olika (ooga-
mi el. äggbefruktning). I senare fallet bildas av
den honliga modercellen (hongametangiet el.
oogo-niet) oftast endast en honlig könscell (äggcell),
som blir stor och rik på kromatoforer och näring.
De hanliga modercellerna (hangametangierna el.
anteridierna) alstra däremot som regel vardera
många hanceller el. spermatozoider. Dessa äro
helt små, ciliebärande samt försedda med starkt
reducerade och svagt färgade kromatoforer.
Produkten av sammansmältningen kallas zygot. Hos
en del g. har iakttagits växling mellan könliga och
könlösa generationer. Fortplantning på könlös väg
äger rum förmedelst svärmsporbildning
(zoospo-rer), i det att alla el. vissa celler övergå till
päron-formade, cilieförsedda protoplasmakroppar, vanl.
utrustade med röd ögonfläck och en el. flera
va-kuoler. Efter en tids kringsimmande avkasta de
cilierna, erhålla en cellvägg och växa ut till nya
individer. G. indelas i följ, huvudgrupper:
gulgröna alger*, konjugater, egentliga
grönalger och kransalger*. —
Konjugater, Conjuga’tae: encelliga el. trådformiga alger
med central cellkärna och en—få stora, gröna
kromatoforer i varje cell. Cellulosaväggen omges
ofta av ett geléskikt. Vegetativ förökning genom
delning. Svärmsporer saknas. Könlig
fortplantning genom sammansmältning av innehållet i
tvenne celler, som träda i förbindelse sinsemellan, utan
att gameterna frigöras (se Alger, svartpl., fig. 10).
Vanliga i sötvatten. Viktigare fam. äro
Desmidia’-ceae med släktena Cosmar’ium*, Closte’rium* och
Euas’trum, encelliga, samt släktet Desmid’ium,
bildande kedjor. Cellväggen hos desmidiacéerna är
sammansatt av två stycken, som gripa över
varandra på liknande sätt som hos kiselalgerna.
Närstående är fam. Mesotaenia’ceae med släktet
Cylind-rocys’tis*. Viktig är även fam. Zygnemata’ceae med
celler förenade i trådar, omgivna av gelé.
Kromato-foren är hos släktet Spirogy’ra* bandformig och
spiralvriden, hos släktet Zyg’nema två
stjärnfor-miga kromatoforer i varje cell. — De
egentliga g., lsocon’tae, kännetecknas av ren, grön
klorofyllfärg, stärkelsebildning, väggar av
cellulosa, könlös fortplantning genom svärmsporer
el. orörliga sporer (aplanosporer), könlig
fortplantning genom sammansmältning av
zooga-meter el. genom befruktning av orörliga
äggceller med spermatozoider. Genom de lägsta
formerna, volvocacéerna, ansluta sig de egentliga
g. nära till flagellaterna, varifrån de antagas ha
utvecklat sig. De förekomma i såväl sött som salt
vatten och uppdelas i följ, fyra ordn.: 1)
Protococ-ca’les, en—mångcelliga alger, svärmsporbildning el.
könlig fortplantning. Viktigaste fam. är
Volvoca’-ceae, med former, som utmärka sig genom rörlighet
i vegetativt tillstånd och därigenom också erinra
om flagellaterna. Av hithörande former äro
släktena Haematococc’us* och ChlarnydomcPnas
encelliga. C. niva’lis har rödfärgade vilceller och ger
upphov till den röda snön i arktiska trakter
(se Röd snö), C. flavov’irens till den gula snön
(jfr Snöalger). Släktena Volvox (se Klotalg) och
Eudori’na* äro kolonibildande, likaledes
Pando-ri’na*. Av övriga till Protococcales hörande
former må nämnas ChlorococRum*, vidare den
kolonibildande Pleurococcus vulga’ris, som bildar ett
grönt överdrag på trädbark, murar, pålverk o.d.
— 159 —
— 160 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
