Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönberg, Åke - Grönberg-Rove, Gerda - Grönblad, Carl - Grönblad, Edvard - Grönblindhet - Grön blymalm - Grönbo revir - Grönby - Gröndahl, Agathe och Fridtjof Backer-Gröndahl - Gröndal - Gröndal, Johan Gustaf - Gröndal, Benedikt - Gröndalsgruvan - Gröné, Otto - Gröne riddaren - Grönfelt, George - Grönfinksläktet - Grönfjorden - Grönfloka - Grönfoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNBERG-ROVE
Odéonteatern och i Karl Gerhards revy (1949).
Han har vidare innehaft ledande roller på
Dramatiska teatern i ”Fridas visor” och ”Hjärtan
och njurar” och deltagit i folkparksturnéer (bl.a.
1948 som Jean i ”Fröken Julie”). Inom filmen
har G. gjort ett flertal med träffsäker
karakteri-seringsförmåga utformade roller, bl.a. i ”Gula
kliniken”, ”Halta Lottas krog”, ”Anna Lans”,
”Sonja”, ”Flickor i hamn”, ”Brita i
grosshand-larhuset”, ”Sången om Stockholm”, ”Rallare”
och ”Farlig vår”. Han har vidare uppträtt i
radio och som grammofonsångare. B.Hgn.
Grönberg-Rove, Gerda Augusta, f. Grönberg,
operettsångerska, sopran (1860—1936). I över 3
decennier uppträdde G. på teatrar i bl.a. Stockholm,
Helsingfors och Göteborg som Boccaccio, Lilla
helgonet, Sköna Helena och på senare tid i äldre
komiska roller. 1903 g.m. norske affärsmannen Carl
Rove (d. 1912).
Grönblad, Carl August, biblioteksman (1866
—1938), bibliotekarie vid Svenska akad:s Nobelbibl.
1909—34, sekr. i Svenska vitterhetssamfundet 1922
—35, medl. i flera bibl.-kommittéer och -styrelser.
Grönblad, Jakob Edvard August, finländsk
historiker (1814—64), fil. dr 1839, amanuens vid
univ.-bibl. i Helsingfors 1840, doc. i historia vid
Helsingfors univ. 1843. G. utgav bl.a.
”Urkunder upplysande Finlands öden och tillstånd i
slutet af i6:e och början af I7:e årh." (1843—56)
och ”Nya källor till Finlands medeltidshistoria”
(1857) och efterlämnade omfattande
avskrifts-saml. ur utländska arkiv. En bestående insats
gjorde han genom att 1844—56 mönstergillt
ordna och förteckna det oersättliga men dittills
vanvårdade kamerala arkivmaterial från 1539—1634,
som vid fredsslutet 1809 överlämnats till Finland.
Härigenom framstår han i viss mån som det
finländska arkivväsendets grundläggare. R.R.
Grönblindhet, se Färgblindhet.
Grön blymalm, se Pyromorfit.
Grönbo revir, adress Spannarboda, tillhör
Bergs-lagsdistriktet och omfattar delar av Ramsbergs
och Fellingbro socknar av Örebro län samt delar
av Heds, Skinnskattebergs och V. Skedvi
socknar i Västermanlands län. Areal (1947):
statssko-gar 25,944 ha, varav 16,218 ha produktiv
skogsmark, övriga allmänna skogar 1,352, resp. 1,283
ha. Medelavverkning 1941—45 57,212 m3 (3,51 m3
pr ha produktiv skogsmark). Reviret är delat i
6 bevakningstrakter.
Grönby, socken i Vemmenhögs hd i s. Skåne,
Malmöhus län, och församling i Anderslövs och
Grönby pastorat i Vemmenhögs kontrakt av
Lunds stift, v.s.v. om Skurup; 15,30 km2, därav
15,01 land; 811 inv. (1948; 54 inv. pr km2). G.
är skoglös slättbygd, särsk. i n. mera kuperad;
åkern utgör 95 °/o av landarealen. Egendomar:
Grönahill och Prästgården. Kyrkan är från
romansk tid, men tornet restes senare under
medeltiden (ombyggt 1741), och kor och absid
ändrades på 1870-talet i samband med tillkomsten
av korsarmarna. Kyrkan har en romansk
sand-stensdopfunt och valvmålningar från 1300-talet.
— Namnet, 1313 skrivet Gryndby, är kanske
bildat till grind, kreatursfålla, och by, gård. Se E.
Hellquist, ”De svenska ortnamnen på -by”, 1918,
sid. 21. P.;Er.
Gröndahl, A g a t h e och Fridtjof Backe
r-G-, musiker, se Backer-Gröndahl.
Grönda’l, stadsdel i Brännkyrka* församling i
Stockholm.
Gröndal, Johan Gustaf, metallurg (1859
—1932), genomgick Falu bergsskola 1878—79, var
från 1880 anställd vid Pitkäranta koppar- och
tennverk i Finland, blev 1894 disponent där och
1897 direktör vid Alexandrovski stålverk i
Petersburg. 1900 återkom G. till Sverige, ägnade sig
åt uppfinnarverksamhet och tog verksam del i
utvecklingen på gruv- och järnhanteringens
områden, under senare år som konsulterande ingenjör
i Patent-ab. Gröndal-Ramén. De mest kända av
G:s uppfinningar äro hans magnetiska separator
för anrikning av järnmalm och hans
brikette-ringsugn för agglomerering av pulverformig malm.
G. gjorde vidare en rad uppfinningar inom
området för järnmalmers röstning och reduktion
samt ugnskolning. Han blev 1908 led. av
Vetenskapsakademien och kallades 1907 av Uppsala
univ. till fil. heders-dr. Han har publicerat
uppsatser i in- och utländska tekniska tidskr. [LS.lL.Vr.
Gröndal, Benedikt Sveinbjarnarson, isländsk
författare och lärd (1826—1907)- G. tog
magisterkonferensen i nordisk filologi vid
Köpenhamns univ. 1863 och var adjunkt i geografi och
naturhistoria vid latinskolan i Reykjavik 1874—83.
Han var ovanligt mångsidig: författare,
språkvetenskapsman, folklorist, naturforskare och tecknare.
Av hans vetenskapliga arbeten kunna nämnas
”Fol-ketro i Norden” (i ”Annaler for nordisk
Oldkyn-dighed”, 1863) och ”Clavis poètica” (1864), en
isländsk-latinsk ordbok. Han skrev en rad lyriska
och episka dikter, vanl. med patriotiskt motiv och
kännetecknade av en spelande fantasi och en
originell språkkonst, efterbildad av många. Stor
popularitet vann ”Sagan af Heljarsloöarorrustu” (1861),
en berättelse om slaget vid Solferino, skriven i den
medeltida isländska riddarsagans stil med starka
inslag av komik i den högtidligt-patetiska
framställningen. E.
Gröndalsgruvan, se Norbergs malmfält.
Gröné, Otto Henrik, läkare (f. 4/i2 1872), med.
lic. 1901, med. hedersdr i Lund 1918,
lasarettslä-kare och överläkare vid Malmö allmänna sjukhus’
barnbördsavd. 1909—37, styresman för Malmö
allmänna sjukhus 1917—30. G. har författat ett
30-tal arbeten i obstetrik och gynekologi.
Gröne riddaren, folksaga, se Fågel Blå.
Grönfelt, George, koreograf, se Gé.
Grönfinksläktet, Chloris, fågelsläkte av underfam.
egentliga finkar, utmärkt av grov, rak näbb och
kluven stjärt; i fjäderdräkten ingå grönt och gult.
Släktet omfattar 3 arter, av vilka en finnes i
Sverige. C. chloris, grönfinken, går upp till
Jämtland men är allmän endast i landets s. hälft.
Hannen är ovan olivgrön med gulgrön övergump och
j undersidan gröngul. Honan är mera grå. Längd
160 mm. Födan utgöres av frön, späda knoppar
och insekter. Strykfågel.
Grönfjorden, på Spetsbergen, se Green Harbour.
Grönfloka, bot., art av släktet Chaerophyll’um*.
Grönfoder, kreatursfoder i grönt tillstånd av för
ändamålet på åker odlade växter. Allmännast är
vickerhavren, i vilken oftast inblandas ärter och
någon gång hästbönor; även grönråg, ofta med
— 163 —
— 164 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
