Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND
med var landet ej blott återupptäckt men också
återerövrat. Redan under denna första tid gingo
religiösa och merkantila intressen på ett lyckligt
sätt hand i hand. Egede var en starkt ideellt
besjälad men också utpräglat praktisk man. Hans
vidsträckta resor i missionssyfte utefter kusterna
blevo av största betydelse även för vetenskapen
— han återfann bl.a. de båda bortglömda
nordmannabygderna — och de direkta
handelsintressena. Han kartlade kusten mellan Disko och Kap
Farvel och gav ingående beskrivning av land och
folk. Han har på så sätt sin kanske största
betydelse genom att ha gett en klar och riktig anvisning
om de vägar, som vid kommande
kolonisationsarbete borde följas av myndigheterna och som
verkligen också av dem i tillämpliga delar följts.
— Förhållandena voro dock ännu mycket
vanskliga. Valfångare, framför allt holländare,
demoraliserade i hög grad befolkningen. Mot Egedes
inrådan sökte Fredrik IV kolonisera landet med
såväl manliga som kvinnliga tukthusfångar. Detta
misslyckades, och efter en tid sände man i stället
kvalificerat folk till G. En svår koppepidemi
rasade 1733—34 och bortryckte tusentals människor,
och slutl. hade Egede allvarliga konflikter med
”De mähriska bröderna”, som i missionssyfte
anlände 1733 och anlade Nya Herrnhut. Kristian VI
tröttnade slutl. och beslöt att uppgiva i varje fall
missionsverksamheten; sannolikt var det Egedes
enträgna böner och herrnhutarnas ankomst, som
förmådde konungen att avstå härifrån, även om
han själv givit tillstånd till deras inresa.
Spänningen mellan Danmark och Nederländerna ledde
slutl. till öppen strid under G:s kuster, bl.a.
sjöslaget i Disko Bugt 1739, vilket slutade med
holländarnas nederlag.
Trots allt arbete, som nedlades av såväl stat
som enskilda, blev det ekonomiska utbytet av de
nya kolonierna så ringa, att kronan 1734 överlät
såväl missionen som handeln med betydande
stats-subvention till köpmannen J. Severin, ”G:s
patron”. Denne gjorde dock betydande förluster, och
1749 överläts på Severins begäran G:s besegling
med därav följande rättigheter och skyldigheter på
det 1746 bildade Kgl. octroyerede almindelige
Handelskompagni. Även detta måste upphöra efter
energiskt men ekonomiskt föga lysande arbete,
sedan 9 av västkustens mest betydande kolonier
anlagts. Staten inlöste 1774 alla aktierna, trots att det
visade sig, att driften gått med stor årlig förlust.
Följden blev, att Kgl. grönlandske Handel
bildades och som ett direkt statsorgan övertog
ledningen och det omedelbara ansvaret för all
verksamhet på G.
Statens betydelse för G. under tiden 1721—74
får på intet sätt underskattas, men landets historia
under denna epok är dock i högre grad liktydig
med missionens och den mer el. mindre maskerade
privathandelns. Religiösa och merkantila intressen
samarbetade på ett i stort sett friktionsfritt sätt.
Framsynta, djärva och på uppoffrande, andligt
arbete inriktade män grundläde under ofta svåra
uppoffringar vår moderna kännedom om G. Hans
Egedes son, medarbetare och efterföljare, Poul
Egede, i likhet med fadern senare utnämnd till
dansk titulärbiskop, var liksom denne en
föregångsman. Av andra missionärer böra nämnas O.
Fabricius, som i sin märkliga ”Fauna Grönlandica”
gav den första framställningen av G:s fauna och
allmänna biologi. Värdefulla skildringar av
jämförlig art ha lämnats av E. Saaby, Glahn och E.
Thorhallesen. Herrnhutaren David Cranz utgav
1765 ett på området grundläggande verk,
”Hi-storie von Grönland”. Även handelspion
järer-na Peder Olsen Wallöe och Lars Dalanger ha för
alltid inskrivit sina namn i G:s historia från detta
sekel, den förre genom en expedition 1751—53 från
Godthaab runt Kap Farvel och ett stycke upp efter
ö. kusten, den senare genom sitt stora arbete
”Relationer om Grönland” med utförliga uppgifter om
land och folk.
G:s inre historia efter 1774. Om
också den lyckliga samverkan mellan mission och
profanintressen kvarstod även efter 1774, blev detta
dock ett märkesår. Missionen fortsatte att spela
sin stora roll, men dessutom inträdde Kgl.
grönlandske Handel som avgörande maktfaktor i
intimt samarbete med de huvudsaki. vetenskapligt
betonade expeditioner, av vilka flertalet i
avgörande grad tjänat G:s centrala intressen. —
Namnet österbygden hade länge givit upphov till den
meningen, att kolonien legat på östkusten.
Tidigare nämnda återupptäckare av densamma voro
av den uppfattningen, att det sydligare fyndet av
kolonirester tillhörde Västerbygden, och först 1792
utgav dansken v. Eggers en skrift, i vilken han
kunde bevisa, att såväl öster- som
Västerbygden legat på v. kusten. Av dessa o.a. skäl ökades
intresset för G:s utforskande och gav efter 1774
fram till våra dagar upphov till talrika
vetenskapliga expeditioner. Åtskilliga av dessa ha, utom
genom lösandet av specialuppgifter, blivit av
betydelse även för landets allmänna historia. De
viktigaste äro följ.: 1806—13 besökte den tyske
geologen Giesecke v. kusten och upptäckte bl.a.
kryolit-förekomsten vid Ivigtut. 1818 upptäckte
engelsmannen J. Ross polareskimåerna i Kap Yorkdistriktet.
1822 landsteg engelsmannen W. Scoresby som den
förste i historisk tid på ö. kusten, vilken kartlades
mellan 69—720 n.br. 1823 ankom hans landsman
Clavering likaledes till ö. kusten, 740 n.br., och
påträffade eskimåer. 1829—30 företog dansken Graah
en expedition i en konebaad (större eskimåroddbåt)
runt Kap Farvel till 65° n.br. och kallade den
nyupptäckta östkuststräckan Frederik den VI :s Kyst.
Den engelska Franklin-expeditionen hade startat
1845 för att söka genomföra nordvästpassagen men
förolyckades. Under sökandet efter densamma
genomforskades även delar av farvattnen n.v. om G.
av amerikanerna Kane 1853, Hayes 1860—61 och
Hall 1870—71. Under dessa färder kartlades n.v.
och n. kusten av G. upp till Robeson Kanal. 1848
—68 företog en av grönlandsforskningens största
män, H. J. Rink, vidsträckta resor i G. Det är
knappast möjligt att finna något område varken
inom polarforskningen el. inom ramen för de
sociala och politiska frågorna, berörande G., där
ej denne sällsynt begåvade, energiske och
vetenskapligt väl skolade man arbetat framgångsrikt.
Flera av hans arbeten utgöra ännu i dag
oumbärliga källskrifter. 1869—70 besökte den
österrikiska Koldeway-expeditionen ö. kusten 73—770
n.br. och fann den väldiga Kejser Franz Josephs
Fjord med förgreningar. 1870 besökte svens-
— 179 —
— 180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
