Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grönland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖNLAND
all forcering, som otvivelaktigt skulle blivit
ödesdiger. Man sökte i stället med framgång i sådant
tempo, att eskimåerna verkligen kunnat
tillgodogöra sig utvecklingen, uppfostra dem till den
mognad, som kräves för självständig kontakt med
andra kulturformer än den inhemska, och
utfärdade därför absolut förbud för vem det vara må,
alltså även för danska statsmedborgare, att utan
regeringens tillstånd besöka landet. Härigenom
undgick G:s befolkning att ödeläggas av kulturens
följdsjukdomar av olika slag. Den kvarlämnades
i sin naturliga miljö och fick förbliva vid sina
genom årtusenden invanda näringar men erhöll
samtidigt allt det stöd i politiskt, socialt,
ekonomiskt och tekniskt avseende, som krävts. I
början var styrelsesättet upplyst despotiskt. Men den
konsekvens i förening med mild fasthet, som alltid
varit en av de ledande principerna i Danmarks
grönlandspolitik, ledde också till, att en avsevärd
uppmjukning kunde äga rum i gällande
förordningar i så måtto, att grönländarna i betydande
utsträckning äga ett för under motsvarande
förhållanden koloniserat folk sällsynt frisinnat och väl
avpassat självstyre, som visat sig ägnat att i olika
avseenden höja befolkningen.
Eskimåernas outtröttlige vän, en tid dir. för
Kgl. grönlandske Handel, H. J. Rink, den
moderna eskimologiens grundläggare, genomdrev
redan 1872, att grönländarna själva fingo deltaga i
landets styrelse. 1908 utvidgades denna rättighet,
och 1925 antogs en ny lag, som tillerkände dem
ännu större befogenhet.
Grönlands yttre historia efter 1774.
Genom förbudet 1776 mot all annan trafik på
G. än monopolets var G. förklarat för en
samlad koloni inom Danmark-Norge. Medan
Danmark i Kieltraktaten 1814 måste avstå från
Norge, behöll det G. (jämte Island och Färöarna).
Den efterföljande norska protesten häremot
vidhölls ej utan synes tvärtom ha tagits tillbaka
genom stortingsbeslut 1821 och 1826 ang.
mel-lanhavanden med Danmark efter
unionsupplös-ningen och dansk monopolstyrelse på G.
Likaledes meddelade USA 1916, att man från
amerikansk sida ej hade några krav på G., och den
danska suveräniteten bekräftades 1921 av bl.a.
England, Frankrike, Italien och Japan, sedan
Norge efter dansk hänvändelse meddelat, att
man i Norge ej hade något att invända mot
den danska suveräniteten. Kort därefter angrep
man emellertid från norsk sida det danska
monopolstyret, som kolliderade med norska
fångstintressen på G:s östkust, och de följ,
förhandlingarna resulterade 1924 i en dansk-norsk
överenskommelse, som gav norrmännen tillträde till
fångstverksamhet i bestämda områden (från
Lin-denow Fjord 6o°27’ n.br. till Nordost Rundingen
8i° n.br. med undantag av Angmagssalikområdet).
Efter intensiv fångstverksamhet under de följ,
åren förklarade Norge 1930, att nämnda områden
skulle betraktas som ingenmansland och
tilldelade en norsk expedition under doc. A. Hoel
polismyndighet. Häremot protesterade Danmark
och krävde till slut, att saken skulle hänskjutas
till Internationella domstolen i Haag, medan
Norge gick vidare och 1931—32 godkände norska
fångstmäns ”ockupation” av de omstridda
om
rådena. Saken avgjordes 5A 1933 av domstolen
i Haag, som med 12 röster mot 2 avvisade de
norska kraven och godkände Danmarks fulla
suveränitet över G. I nämnda områden fick
Norge av Danmark åter fångsträttigheter, rätt
att anlägga telegrafstationer och vetenskapliga
stationer m.m. Därefter följde utvidgade
fiskerättigheter för danska och isländska medborgare
med tillgång till hamnarna Færingerhavn och
Tovkussak.
2:a världskriget ändrade radikalt G:s ställning.
1940—41 gick handeln med USA och Canada
blott över Ivigtut, Godthaab och Julianehaab,
varifrån varorna distribuerades. Vid USA:s
inträde i kriget upprättades ytterligare 2
transito-hamnar, Sukkertoppen för Sydgrönland och
Ege-deszninde för Nordgrönland, där stora
packhusanläggningar byggdes. Gjutgods och elektriska
artiklar infördes även över Qutdligssat, och
varvet i Holsteinsborg försåg G. med
fartygsutrust-ning. Detta varv utvidgades 1944 med en
reparationsverkstad för motorer, där 1945 64 man (27
lärlingar) sysselsattes. Här byggdes motorbåtar
och kuttrar och utfördes reparationer av fartyg
och kuttrar, stationerade på G. — Trots riklig
tillgång infördes ransonering av vissa varor från
V11 1942. Ransonering är på G. en vansklig sak,
då förbrukningen är väsensskild på
koloniplatser med penninghushållning och på småplatser
med huvudsaki. naturahushållning. Med hänsyn
härtill infördes två slags ransoneringskort.
Ransoneringen omfattade socker, vetemjöl, gryn,
bröd, bönor, ärtor, russin och sviskon.
Från april 1940 övertogs administrationen av
landsfogdarna i G., och av hänsyn till G:s
försörjning sökte man i samråd med danske
ministern i USA, Henrik Kauffmann, kontakt med
USA:s regering. Våren 1941 beslöts, att
administrationen i G. skulle koncentreras till
Godthaab under ledning av landsfogde Eske Brun
(från Vi 1949 dir. för Grönlands Styrelse) med
A. Malmquist som handelsinspektör, provst
Bugge som ledare av kyrko- och skolväsen och
läkaren Saxtorph som kretsläkare för hela G. Det
upprättades även ett kontor i New York under
danska generalkonsulatet med dir. Tage Nielsen
som chef; handelsagenturen övertogs av
östasiatisk Kompagni. ®/4 1941 avslutades en
för-svarsöverenskommelse mellan minister Kauffmann
och USA:s regering. Häri erkände USA
Danmarks suveränitet över G. och fick samtidigt
rätt att anlägga baser m.m. på G.
överenskommelsen skulle äga giltighet, till dess enighet
rådde om att de bestående farorna för den
amerikanska kontinentens säkerhet voro överståndna.
Därefter skulle överenskommelsen ändras el.
upphöra efter dryftande mellan de två regeringarna,
och 12 mån. efter det att endera parten
meddelat, att den ämnade låta överenskommelsen
upphöra, skulle den sättas ur kraft. Till följd
av denna överenskommelse avskedades minister
Kauffmann. Under 1941 började amerikanerna
anlägga flygbaser på G., i juli påbörjades arbetet
på Blue West 1 i Tunugdliarfikfjorden vid
Nar-sarssuaq, och den var färdig i jan. 1942. En
liknande bas anlades vid Söndre Strömfjord (Blue
West 8), och flygplatser byggdes även vid Mar-
— 183 —
— 184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
