Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gröt - Grötingen - Grötlingbo - Grötmyndig - Grövelsjön - gs - gsek - g.st. - Gstad - G-sträng - GT - gtt - Guacharo, -smör - Guad- - Guadalajara (Spanien) - Guadalajara (Mexico) - Guadalaviar, Turia - Guadalcanar - Guadalquivir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÖTINGEN
2) Farm. G., kataplasm, cataplas’ma, beredd
av diverse mjölsorter, linfrömjöl el. linfrökakor,
har användning i folkmedicinen som fördelande och
smärtstillande medel. Den pålägges varm, inlagd i
tyg, och verkar genom den fuktiga värme, som
alstras, uppmjukande på överhuden samt bringar
inflammatoriska svullnader att fördela sig el. att
mogna, så att varet tömmer sig.
Grötingen, samhälle i Revsunds* sn i Jämtland.
Grötlingbo, socken i Grötlinge ting i Gotlands
s. hd och församling i Havdhems, Näs,
Grötlingbo och Fide pastorat i S. kontraktet av
Visby stift, på sydligaste Gotland och vettande åt
östkusten; 34,86 km2, därav 34,59 land; 536 inv.
(1948; 15 inv. pr km2). Socknen ligger mellan
Gansviken och Burgsviken samt skjuter åt ö.
ut Grötlingboudd, vilken fortsättes av
Grötling-boholmen. Åkern utgör 28 °/o av landarealen,
ängen 29% och skogsmarken 27°/o. Vid
kusten ligger Fluntinge fiskläge (fångstens
totalvärde 53,510 kr 1945). Socknen har en av
Sveriges märkligaste gamla gårdar, Kattlunds,
där bostadsbyggnaden delvis härstammar från
medeltiden och är täckt av sandstenshällar (se
bild 9 å pl. vid Gotland); ett hembygdsmuseum
är inrättat här. Järnåldersgravfält finnas
flerstädes (rösen, stensättningar och resta stenar)
samt två runstenar. Kyrkan av sandsten har
från en äldre, romansk anläggning kvar en del
reliefer i rundbågsfris, vilka liksom den rikt
skulpterade dopfunten tillskrivits mäster Sigraf.
Tornet visar senromansk stil, det treskeppiga
långhuset och koret modifierad gotik
(byggmästare: Egypticus). De tre portalerna ha
märkliga skulpturer, särsk. långhusets. Bland
inventarierna märkas ett utmärkt snidat
triumfkrucifix från 1200-talets början och predikstolen
från 1548. Kyrkan har också kvar gotiska
glasmålningar. — Namnets förra led är en
inbyggarbeteck-ning grötlingar, bildad till ett ord med bet. grus
el. sten (jfr gryt, stenig mark); senare leden är
bo, hemvist (se H. Gustavson, ”Gotlands
ortnamn”, i ”Ortnamnssällskapets i Uppsala årsskr.”,
1938, sid. 39). Namnet skrevs redan 1296
Grötlingbo. P.;E.W.;Er.
Grötmyndig (av ett Ity. grotmündig, jfr holl.
grootmond, ”stormun”, till mlty. gröt, stor, och
mund, mun), överlägset myndig, dumdryg.
Grövelsjön, sjö i nordligaste Dalarne, på norska
gränsen v. om Långfjället, 762 m ö.h., 4 km2. Vid
sjöns s. ända ligger G:s turiststation. Vid G.
iakttog Linné 1734, ”huru åtskillige horizontelle
ränder på sjelfva Palmfjällets sida ganska högt öfver
vattnet voro ingrafna, hvilket folket sade varit
formeradt af sjövattnet, som så högt skolat gått
straxt efter syndafloden”. Företeelsen omtalas
även av J. Browallius i ”Betänkande om
vattu-minskningen” (1755). Dessa ränder äro gamla
issjöstrandlinjer, och Linné synes vara den förste,
som fäst uppmärksamheten på dem. Jfr A. G.
Nathorst i ”Geol. fören :s förhandlingar”, 12
(1890). — Sjöns namn torde vara sekundärt i förh.
till ånamnet Grövlan. Detta är av osäker
härledning. Man har gissat på ett samband med
roten i verbet gräva. J.C.;Er.
gs, fys., förk. för gauss (se Elektriska enheter,
sp. 333)-
gsek, fys., förk. för gramsekund; g s e k2, förk.
för gsek/sekund.
g.st., förk. för gamla stilen (se Kronologi).
Gstad, turist- och vintersportplats i kantonen
Bern i Schweiz, vid övre Saane, c:a 1,050 m ö.h.
G-sträng, på cello och viola 3:e strängen, på
violin 4:e och lägsta strängen, tillverkas av
tarmskinn, överspunnet med tråd av guld, silver el.
metallegering. Denna strängs fylliga, ädla klang
har inspirerat talrika kompositörer.
GT, förk. för Gamla testamentet (se Bibeln),
gtt, med., förk. för lat. gutfae*.
Guacharo, -smör [gQa’carå], se Fettfågel.
Guad- [gQaÖ-] (av arab, vad, flod), vanlig
förstavelse i spanska ort- och flodnamn.
Guadalajara [gQaÖala/a’ra]. 1) Provins i n. delen
av Nya Kastilien i Spanien; 12,193 km2, 211,561 inv.
(1940). Huvudstad G.2).
2) Huvudstad i G.i), vid floden Henares och
järnvägen till Zaragoza, 45 km ö.n.ö. om Madrid;
23,508 inv. (1940). Från medeltidens sista
decennier stammar Infantadopalatset med präktig,
sen-gotisk-morisk nordfasad och rikt utsmyckad
pelarhall. Ingenjörkrigsskola och militärflygplats.
Guadalajara [gpaÖala/aTa], huvudstad i staten
Jalisco i mellersta Mexico, 45 km n. om Lago de
Chapala; 236,557 inv. (1940). G. ligger i Rio de
Santiagos fruktbara dal, c:a 1,525 m ö.h. med milt
och hälsosamt klimat. Det är Mexicos näst största
stad, har regelbunden stadsplan med breda, raka
gator och vackra parker. De flesta husen äro i
en våning på gr. av den ständiga jordskalvsfaran
— svåra skador anställdes t.ex. 1818 och 1875.
Katedralen, uppförd 1571—1618, är en av de största
och vackraste i Mexico, belägen vid Plaza Mayor
liksom guvernörspalatset, även det ett förnämt
prov på spansk-mexikansk arkitektur. G. är
ärkebiskopssäte samt har univ. o.a. högre
läroanstalter. Staden är centrum för Mexicos bomulls- och
ylleindustri och för en högtstående indiansk
lergodstillverkning. G. grundades 1531 och var
redan under den spanska tiden en av landets största
städer. P.
Guadalaviar [gQaöalaQia’r], T u r i a, flod i ö.
Spanien, rinner åt ö. och s. med en längd av 240
km och mynnar i Medelhavet vid Valencia.
Guadalcanar [gQaÖalkana’r], en av
Salomonöar-na*.
Guadalquivir [gQaöalkivi’r], antikens Baètis,
mo-rernas Wadi al-Kebir (arab., den stora floden), en
av Pyreneiska halvöns 5 huvudfloder. G.
upprinner i prov. Jaén mellan Sierra de Cazorla och
Sierra del Pozo c:a 1,300 m ö.h., upptar från v.
Gua-diana menor och från h. Guadalimar, av vilka var
och en vid sammanflödet är vattenrikare än
huvudflöden. Därpå genombryter G. Sierra Morenas
förberg och flyter ut på andalusiska slätten, där den
förenar sig med sin största biflod, den från Sierra
Nevada kommande Genil (från v.). Tillflödena från
Sierra Nevada äro i allm. vattenrikare än de från
Sierra Morena. Nedanför Sevilla flyter G. genom
Spaniens största sumpmark, Las Marismas, och
delar sig här i flera armar, som omsluta öarna
Isla mayor och Isla menor. Vid Sanlücar de
Bar-rameda når den mynningen, som är ända till 7 km
bred och spärras av sandrevlar. G. är 580 km lång,
dess flodområde 56,600 km2. I antiken var G.
se
— 195 —
— 196 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
