Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guadalquivir - Guadalupe, Sierra de - Guadalupe-Hidalgo - Guadarrama, Sierra de - Guadeloupe - Guadeloupefonden - Guadet, Élie - Guadiana - Guadiana menor - Guaira, La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUAIRA
gelbar till Cördoba, men sedan dess har dess
mellersta lopp igenslammats, så att floden nu är
segelbar blott till Sevilla för fartyg om högst
1,500 t. J.F.
Guadalupe, Sierra de G. [siä’ra Öä [-gQaöalo’-pä],-] {+gQaöalo’-
pä],+} bergskedja inom prov. Cåceres i v. Spanien,
mellan floderna Tajo och Guadiana; G. når i
Car-boneras 1,443 m ö.h.
Guadalupe-Hidalgo [gQaÖalo’pä-iöa’lyå], n.ö. del
av staden Mexico.
Guadarrama, Sierra de G. [siä’ra Öä [-gQaÖa-ra’ma],-] {+gQaÖa-
ra’ma],+} bergskedja i mellersta Spanien, på
gränsen mellan prov. Madrid och Segovia. G. utgör
en del av den kastilianska centralkedjan och når i
Pico de Penalara 2,406 m ö.h. De högsta topparna
äro nov.—mars täckta av snö.
Guadeloupe [gQadlopp’]. 1) Fransk besittning
bland Leeward Islands av Små Antillerna, sedan
1946 med ställning som departement. G.
omfattar följ, öar:
Areal km! Inv.-antal
1946
Guadeloupe ........................ 1,510 226,957
La Désirade; Petite-Terre ............ 31 1,581
tles des Saintes ..................... 14 2,358
Marie-Galante ....................... 150 29,349
Saint Barth^lemy ................ 25 2,231
Saint Martin (n. delen) ............ 52 6,786
Summa 1,782 269,262
De smärre öarna tillhöra liksom Grande-Terre
(se G.2) Antillernas veckade kärnzon, utom lies
des Saintes, som tillhöra den vulkaniska
inner-zonen och utgöra resterna av två genom
explosion förstörda vulkaner. Främsta exportprodukter
äro socker (c:a 36,000 t 1946, dubbla kvantiteten
före 2:a världskriget), bananer (48,000 t), rom
(202,000 hl), kaffe och kakao. 1946 anlöptes G.
av 598 fartyg om 423,371 t. C:a 700 km
landsvägar finnas men inga järnvägar. Huvudstad är
Basse-Terre på G.2). P.
2) ö, tillhörande G.i), med sina 1,510 km2 och
226,957 inv. (1946, mest negrer och mulatter) näst
Trinidad den största bland små Antillerna. G.
består eg. av 2 öar, B a s s e-T e r r e (944 km2) i s.v.
och Grand e-T e r r e (566 km2) i n.ö., skilda
åt genom det ii km långa och 35—140 m breda
sundet Rivière Salée. Basse-Terre är den högsta
delen. På en sockel av äldre lavor och tuffer
reser sig en väldig n.—s. rygg av recenta
utbrotts-produkter, djupt fårad av floderosionen. I s.
höjer sig högsta toppen, La Grande Soufrière
(1,484 m), en vulkan, som haft utbrott under
1600-talet och f.n. befinner sig på
solfatara-stadiet. Av de 3 tektoniska parallellzoner, av
vilka Antillerkedjan anses bestå, tillhör
Basse-Terre den innersta el. västligaste, helt och hållet
vulkaniska; Grande-Terre, blott 108 m hög,
består däremot av miocen kalksten, växellagrande
med vulkaniska tuffer. Denna del av G. tillhör
möjl. den tertiära Antillerkedjans starkt veckade
kärnzon. Medeltemp. är c:a 26° med en svag
årlig variation på mindre än 40. På Grande-Terre
är årsmedelnederbörden mindre än 1,800 mm. På
Basse-Terres v. (lä-)sida är den knappast högre,
men på dess för passaden utsatta ö. sluttningar
överstiger den 3 m. På Grande-Terres
jämförelsevis torra kalkstensyta härska trädlösa
savanner, omväxlande med gles buskskog och
längs kusten mangrove. I bergen på 500—1,000
m höjd finnas ännu stora arealer tropisk
regnskog. öns förnämsta produkter äro socker,
bananer, rom, kaffe och kakao. G:s huvudstad är
Basse-Terre (13,638 inv.), största stad
Pointe-å-Pitre på Grande-Terre. — Med hänsyn till
fåglar, kräldjur, insekter och spindeldjur är faunan
täml. rik; särsk. märkes bland ormarna den
mycket giftiga lansormen. — G. upptäcktes 1493
av Columbus, besattes 1635 av fransmän och
var under många år ett stridsäpple mellan
fransmän och engelsmän, vilka senare innehaft ön
upprepade gånger (1759—63, 1794, 1810—13).
1813—14 tillhörde G. Sverige. Sedan 1816 har ön
oavbrutet tillhört Frankrike. J.F.;O.Cn;B.
Guadeloupef onden [gpadlopp’-]. I
allianstraktaten 3/s 1813 mellan Sverige och England
avträdde sistn. makt Guadeloupe till Karl XIII
och hans efterträdare på svenska tronen enl. 1810
års successionsordning. Det betonades särsk., att
överlämnandet skulle kompensera spec.
kronprinsen Karl Johan och hans gemål för
egendoms-förluster i Frankrike och annorstädes, förorsakade
av alliansen mot Napoleon. Genom första
Parisfreden, 3% 1814, överlämnade England
Guadeloupe till Frankrike, varvid svenska kungahuset
som ”skadestånd” tillförsäkrades en summa av
24 mill. frcs (enl. en traktat 13/s s.å.). K.m:t
föreläde riksdagen 1815 en proposition, vari
medlen anvisades till gäldande av den utländska
statsskulden mot en årlig ränta till Karl XIII
och dynastien Bernadotte på 200,000 rdr banko
(300,000 kr). Riksdagen accepterade i en skrivelse
2/8 s.å., och räntan utgår alltjämt från
Riksgälds-kontoret. Th.
Guadet [gQadä’], Marguerite É 1 i e, fransk
re-volutionspolitiker (1758—94), urspr. advokat i
Gironde, 1791 medl. av lagstiftande församlingen,
1792 av konventet. G. kan betraktas som ledare
för den högerorienterade riktningen inom
giron-den; han bekämpade oförskräckt berget och dess
ledare. Efter girondisternas fall lyckades han fly
till Bordeaux men greps och avrättades.
Guadiana [gpaÖia’na] (av arab. Wadi Ana, till
antikens An’as), flod på Pyreneiska halvön,
upprinner med källflöden Zåncara el. Giguela på La
Manchas högslätt i s.ö. Spanien och mottager från
högslätten Campo de Montiel vänsterbiflodeti G.
alto. I trakten av Ciudad Real börjar floden skära
ned en ödslig, ställvis kanjonartad dal i mesetan;
vid Villanueva de la Serena träder den ut i ett
bredare bäcken, som den genomflyter med talrika
förgreningar. Nedanför Badajoz vidtager åter en
vild och ödslig sträcka, varunder G. med sydlig
riktning bildar gräns mot Portugal. Först vid
staden Mértola i Portugal börjar floden bli segelbar;
sandbankar i mynningen i Cådizbukten försvåra
emellertid trafiken. Under sina sista 50 km är G.
åter gränsflod. Dess längd är 820 km, flodområdet
c:a 67,000 km2. Sina viktigaste tillflöden, Jabalön,
Züjar, Matachel och Ardila, mottager G. från v.
Ingen av halvöns floder har så växlande
vattenmängd som G. • P.
Guadiana menor [gpaÖia’na mänå’r], biflod till
Guadalquivir.
Guaira [gQai’ra], La G., stad i Venezuela, vid
kusten n.v. om Caråcas; 9,717 inv. (1941). G. är
— 197 —
— 198 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
