Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guayana - Historia - Litt. - Guayanaceder - Guayaquil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUAYAQUIL
nederländska KLM och Pan-American Airways.
De viktigaste importvarorna äro industrialster av
olika slag, och exporten utgöres främst av bauxit,
kaffe, balata, ris och socker. Nederländska G. är
en del av kungariket Nederländerna och styres
av en guvernör, som vid sin sida har ett
verkställande råd, bestående inkl, guvernören av 5
led., och en lagstiftande församling (Staaten
general) av 15 led., av vilka 10 utses genom
allmänna val och 5 av guvernören.
Franska G. (fra. Guyane franpaise) är
beläget mellan 5i°3o’ och 54°30’ v.lgd och mellan
i°40’ och 5°45’ n.br. Areal 88,240 km2 med ett
inv.-antal av 36,975 (1936; 1926 47,341).
Invånarna utgöras till största delen av negrer, indianer
och indokineser. Huvudstad Cayenne med 11,704
inv. (1936). I mots. till de båda andra kolonierna
i G. har Franska G. icke hitintills haft någon
som helst ekonomisk betydelse för moderlandet,
trots att de naturliga förutsättningarna äro i stort
sett desamma som i övriga G. Detta
sammanhänger till stor del med att dess huvudsakliga
betydelse för moderlandet fram till 1936 var att
utgöra deportationsort för franska förbrytare,
varför det aldrig blev föremål för ekonomisk
exploatering. 1945 funnos fortfarande 1,543
strafffångar kvar, huvudsaki. på Djävulsön, vilka
emellertid i etapper återsänts till Frankrike.
Jordbruket är huvudnäringen, och de viktigaste
produkterna äro kakao, socker, manioka, majs, tobak,
grönsaker och frukt. Dessa odlingar bedrivas
blott på små arealer på den smala kustslätten.
Koloniens inre delar äro i det närmaste
oexploaterade. Härifrån får man något guld, balata och
rödträ. Kommunikationerna äro synnerligen
dåliga. En 28 km lång statsägd järnväg och några
bilvägar av dålig beskaffenhet finnas. Med
yttervärlden står Cayenne i daglig förbindelse genom
Pan-American Airways. Importvärdet var 1945
126,8, exportvärdet 45,4 mill. frcs. Importen
består huvudsaki. av industrivaror och livsmedel,
exporten av guld, balata och rosenolja. Fr.o.m.
jan. 1947 räknas Franska G. som ett franskt
departement, vilket styres av en guvernör, som vid
sin sida har ett verkställande råd, bestående av
7 led., och en lagstiftande församling (conseil
général), bestående av 12 led., som äro valda av
franska undersåtar i kolonien. A.Er;O.Cn.
Historia. G:s kust siktades trol. redan av
Co-lumbus 1498, Hojeda och Vespucci 1499. V. Y.
de Pinzön landsteg där f.f.g. 1500. Landets inre
blev bekant genom de äventyrare av olika
nationaliteter, som där sökte sagosjön Parima och
guldlandet Eldorado. Den första bosättningen i
landet verkställdes av holländare, som från
1500-talets slut sände expeditioner dit och vid
1600-talets början grundade kolonier vid kusten, särsk.
i den nu till Storbritannien hörande delen av G.
Efter tillkomsten av det holländska Västindiska
kompaniet 1621 tog denna holländska kolonisation
ökad fart. ö. om det av holländarna ockuperade
området anlade fransmännen kolonier, 1626
Sin-namarie, 1635 Cayenne. Fransmännen gjorde
anspråk på ännu längre söderut beläget land, men
här hade även Portugal intressen att bevaka. I
freden i Utrecht 1713 fastställdes floden ”Japoc”
som gräns mellan Portugals och Frankrikes
be
sittningar i G. Senare företogos nya
gränsdragningar, och 1802 i freden i Amiens medgåvo
portugiserna, att det franska området gick söderut
till floden Arawari nära ekvatorn. Någon större
omfattning fick emellertid ej den franska
kolonisationen i G., trots att 10,000-tals kolonister
sändes dit — de flesta omkommo ömkligen.
Emellertid var även England intresserat för G., och
mellan de holländska och franska kolonierna
slogo engelska nybyggare sig ned vid Surinam.
Men dessa kolonier avträddes i freden i Breda
1667 till Nederländerna, som därmed ägde hela
v. G., medan Frankrike innehade ö. G. Gräns
mellan deras besittningar blev floden Maroni,
som alltjämt är gränsflod mellan de franska och
nederländska territorierna. I freden 1814 lovade
Portugal att till Frankrike återställa G. n. om
floden Oyapoc, vilken ansågs identisk med 1713
års gräns och efter långa tvistigheter 1897
definitivt fastställdes som gräns. Från 1854 var
Franska G. deportationsort, men 1936
tillkännagavs, att inga fångar skulle sändas dit vidare.
England behöll i freden 1814 av det nederländska
området landet v. om floden Corentyn.
Nederländska G. inskränktes till landet mellan floderna
Maroni och Corentyn. Brittiska G:s västgräns var
emellertid ytterst svävande. Frågan härom fick
full aktualitet först på 1840-talet. England gjorde
anspråk på allt kustland ända bort till Orinocos
mynningsvik. Dess granne i v., som då var
republiken Venezuela, hävdade, att Essequibo
bildade gräns, vilket innebar, att Venezuela gjorde
anspråk på mer än hälften av nuv. Brittiska G:s
område. Diskussioner i frågan ägde rum tid efter
annan men ledde ej till resultat. 1887 avbröt så
Venezuela de diplomatiska förbindelserna med
England och vädjade till USA. En framgångsrik
agitation från Venezuelas sida ledde till att USA:s
president Cleveland och utrikesminister Olney
ingrepo i konflikten. Den senare tillställde
Salis-bury 1895 en not, vari Monroedoktrinen
tillämpades på ett sådant sätt, att USA:s suveränitet
över hela v. hemisfären proklamerades.
Salis-bury tog bestämt avstånd från den
nordamerikanska ståndpunkten. Emellertid inleddes i
Washington direkta brittisk-venezolanska
förhandlingar i frågan, och man enades 1897 om
vissa principer samt hänsköt ärendet till en
skiljedomstol, vars utslag 1899 i huvudsak följde de
brittiska yrkandena. B.
Litt.: D. Holdridge, ”An investigation of the
prospect for white settlement in British Guiana”
(i ”Geographical Review”, 1939); R. R. Platt m.fk,
”The European possessions in the Caribbean area”
(1941)-
Guayanaceder [gQaja’na-], ett till fam.
Burse-ra’ceae hörande träd, Pro’tium altiss’imum, vars vita
till rödaktiga ved användes som virke till byggnader,
snickeriarbeten och kanoter. Vissa arter av släktet
Protium lämna elemi-harts.
Guayaquil [gQajaki’1], huvudstad i prov. G u
a-y a s (21,259 km2, 441,660 inv. 1938) i v. Ecuador, vid
innersta delen av Guayaquilviken; 159,937 inv.
(1942), landets största stad. G. grundades 1531
och ligger i centrum av Ecuadors rikaste
plantage-distrikt, vid Rio Guayas, den gemensamma, 1,5
km breda mynningsarmen genom deltat för de här
— 217 —
— 218 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
