Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gud med oss - Gudmor - Gudmundrå - Gudmundsgården - Guðmundsson, Tómas - Guðmundsson, Kristmann - Gudmunturp - Gudom, Kristi - Gudrum - Gudrun (namn) - Gudrun (hjältesagan) - Gudrun (Kudrun, folkepos) - Gudsbeläte - Gudsberga kloster - Gudsbevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDSBEVIS
Gud med oss, ett av Gustav II Adolfs valspråk;
från Bibeln (Matt. 1:23).
Gudmor, se Gudbarn.
Gudmundrå socken i Ångermanlands s.
domsaga fick ’/i 1947 stadsrättigheter under namnet
Kramfors*. — Namnet innehåller gen. av
mansnamnet Gudmund samt fsv. radh, möjl. med bet.
område (se E. Hellquist, ”Svensk etymologisk
ordb.”, 2 uppl. 1935—39, sid. 862). Det skrevs
1314 De gudmundaradh.
Gudmundsgården, se Fröbergska stiftelsen.
Guömundsson [gö’Ömönsån], T 6 m a s, isländsk
författare (f. 1901). G. har med några diktsaml.,
”ViÖ sundin blå” (1925), ”Fagra veröld” (1934)
och ”Stjörnur vorsins” (1940), varit en av dem
i nyare isländsk lyrik, som frigjort sig från
traditionella motiv och stilmedel. I starkt
personlig vers har han bl.a. diktat om sitt lands
huvudstad och dess moderna ungdom.
Guömundsson [gö’Ömönsån], Kristmann,
isländsk-norsk författare (f. 1902). G., som är
född på Island, debuterade som lyriker 1921
men kom till Norge, där han studerade vid en
folkhögsk. och 1926 framträdde som förf, på
norska med novellsaml. ”Isländsk kjærlighet”.
G. har i en rad romaner skildrat människor
och miljöer från sin hemö, bl.a. ”Brudekjolen”
(1927), ”Armann og Vildis” (1928; sv. övers.
1937), ”Livets morgen” (1929; sv. övers. 1934),
”Sigmar” (1930), ”Den blå kyst” (1931; sv. övers.
1935), ”Det hellige fjell” (1932; sv. övers. 1940),
”Den förste vår” (1932), ”Hvite netter” (1934;
sv. övers. 1943), ”Jordens barn” (1935) och
”Lampen” (1936). ”Gudinnen og oksen” (1938;
sv. övers. 1941) är en historisk roman med motiv
från det forntida Kreta, full av anspelningar
på och anknytningar till mellankrigstiden,
uppburen av en liberal inställning. 1937 återflyttade
G. till Island. E.
Gudmuntorp, socken i Frosta hd i Skåne,
Malmöhus län, och församling i Gudmuntorps
och Hurva pastorat i Frosta kontrakt av Lunds
stift, s. om Ringsjön; 36,84 km2, därav 36.10 land;
1,204 inv. (1949; 33 inv. pr km2). G. är
små-kuperad, bördig slätt med åkern utgörande 84 °/o
av landarealen, skogsmarken 6°/o. Egendomar:
Pugerup*, Snogeröd, Orup, Finnhult och
Hejde-holm. Av den forna medeltidskyrkan återstår
blott nedre delen av tornet, vars övre del liksom
långhuset är från 1800-talets mitt. En snidad
prästbänk från 1573 är bevarad. — Namnet, som
är övertaget från kyrkbyn, är bildat till gen. av
personnamnet Gudhmund och thorp, nybygge (se
G. Knudsen & M. Kristensen, ”Danmarks gamle
Personnavne”, 1:1, 1936—40, sp. 429). Det skrevs
1384 Guthmundathorp. P.;Er.
Gudom, Kristi, se Kristologi.
Gudrum, dansk vikingakung, nämnes f.g. 875
i samband med striderna mellan den engelske
konungen Alfred den store och vikingarna.
Efter kung Alfreds seger över vikingahärarna vid
slutet av 870-talet antog G. dopet, varvid Alfred
gav honom namnet Ethelstan. Detta namn
bibehöll han sedermera. Han slog sig ned i
öst-angeln, och den s.k. ”Alfreds och G:s fred”
fixerade gränserna mellan deras områden och
gav upphov till Danelagen*, det av danskarna
behärskade och delvis koloniserade området i
England. I övrigt är icke mycket mera känt
om G:s verksamhet som konung av östangeln,
än att han levde som en kristen angelsaxisk
furste. Jr R-
Gudrun, kvinnonamn, fsv. Gudhrun, till gud och
run, hemlighet (jfr Runor).
Gudrun är i den fornnordiska hjältesagan dotter
till konung Gjuke (se Gjukungar). Hennes öden
skildras i Volsungasagan och i flera av d.ä.
Eddans hjältesånger, bl.a. 3 med namnet
”GuÖrünar-kviÖa” och i ”GuÖrünarhvqt”. Hon blir först g.m.
Sigurd Favnesbane, som älskade Brynhild men av
G:s trollkunniga moder Grimhild får en
glömskedryck, så att han glömmer Brynhild och fattar
kärlek till G. Sigurd dödas emellertid på Brynhilds
tillskyndan av sina svågrar. I den i:a
”GuÖ-rünarkviöa” utgjuter G. i gripande ordalag sin bittra
sorg över makens död. Karaktärsolikheten mellan
henne och Brynhild målas här på ett ypperligt sätt.
G. blir sedan förmäld med konung Atle. I den
2:a ”GuÖrünarkviÖa” förtäljer hon hos honom om
sina sorgliga öden; i den 3:e av dessa sånger
berättas om det kittelprov hon fick undergå för att
bevisa sin äktenskapliga trohet mot Atle. Sedan
hon dräpt denne, äktar hon konung Jonakr.
Dikten ”GuÖrünarhvqt” (”G:s eggelse”) skildrar hur
hon eggar sina söner att hämnas dottern Svanhild,
vilken dennas make, konung Jormunrek, som
misstänkte henne för otrohet, låtit söndertrampas av
hästar. G. är en av den fornvästnordiska
diktningens förnämligaste gestalter. Den går på sätt
och vis igen i vissa isländska släktsagor, t.ex.
Laxdölasagans Gudrun Osvifsdotter. I den
forn-tyska dikten Nibelungenlied motsvaras hon av
Kriemhilt, vars namn dock i Norden i stället
blivit fäst vid G:s moder Grimhild. E.H.
Gudrun (K u d r u n), medelhögtyskt folkepos,
diktat i Österrike o. 1200. Stoffet går tillbaka på
en dansk visa från vikingatiden, och händelsernas
centrum är Östersjön. Hjältinnan, G., är dotter
till Hilde och kung Hettel av Danmark. Eposets
förra del behandlar Hildes bortrövande genom
Hettel. Sedan skildras, hur G. i kamp vinnes av
Herwig av Själland men bortföres av en avvisad
friare, Hartmut av Normandie. Efter en 13-årig
fångenskap befrias G. av en här, anförd av bl.a.
Herwig. Normannerna besegras vid havskusten,
”Wülpensand”, G. och Herwig förenas, och dikten
slutar med allmän försoning. Dikten är utgiven
av bl.a. E. Sievers (1921) och B. Sijmons (2 Aufl.
1914)- Rth.
Gudsbeläte. Till termen g. ha, särsk. sedan
me-deltidsskolastikens dagar, vittgående spekulationer
knutits; framför allt ville man i g. se någon slags
gudomlig rest efter ”fallet” — termen tjänstgjorde
därvid som en av den antika idealismens främsta
infartsvägar till kristendomen. Elimineras dessa
för kristendomen principiellt främmande
tankegångar och upphör man alltså att betrakta människan
som delvis ett stycke gudomsväsen, kommer g. att
— som kristen trostanke — närmast betyda tanken
på den gudomliga avsikten med människan el. m.a.o.
människans av Gud henne givna bestämmelse. G.Au.
Gudsberga kloster, se Husby (sn i Dalarne).
Gudsbevis. Inom kristet såväl som förkristet
filosofiskt tänkande har frågan om Guds* tillvaro
— 233 —
— 234 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
