Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudsfred, gudsfrid - Gudsförnekelse - Guds försyn - Guds gissel - Guds gröna ängar - Guds lamm, Gudslamm - Gudslån - Guds moder - Guds nåde, Med - Guds nådes ört - Guds ord - Gudspenning - Guds rike (Gudsriket) el. ”Himmelriket”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS RIKE
Dei, ett av katolska kyrkan (som Guds representant)
under medeltiden påbjudet vapenstillestånd,
förbud mot fejdande på vissa dagar el. kyrkliga
högtider, särsk. till skydd för vissa personer el. saker.
G. förkunnades först av en sydfransk synod 1040,
och påbudet förnyades av lateransynoderna 1123,
1139, 1179 som allmän kyrkolag samt upptogs i
”Corpus juris canonici”. G. omfattade tiden från
torsdag afton till måndag morgon, samt fastan,
tiden från påsk till trefaldighetssöndag, advent till
epifania. Brott mot g. medförde efter 3 varningar
kyrklig exkommunisering, böter, samt slutl., efter
3 förgäves ågångna domar, förmögenhetens
förlust. Med den världsliga maktens övertagande av
samhällsskyddet förlorade g. i betydelse. — Litt.:
A. Kluckhohn, ”Geschichte des Gottesfriedens”
G857); L. Huberti, ”Gottesfrieden und
Landfrie-den”, 1 (1892). K.
Gudsförnekelse, se Ateism.
Guds försyn, se Försyn.
Guds gissel, benämning på hunnerkonungen Attila.
Guds gröna ängar, eng. The green pastures,
skådespel (biblisk legend) av M. Connelly.
Guds lamm, Gudslamm, se Agnus Dei.
Gudslån, folklig och vardaglig benämning på mat
och dryck; även om växande gröda el. spannmål.
— Inte ett g., icke en smula, icke ett grand.
Guds moder, se Maria, Jesu moder.
Guds nåde, Med G., se Dei gratia.
Guds nådes ört, bot., se Jordgalla.
Guds ord, teol., se Ordet.
Gudspenning (lat. dena’rius Dei}, en under
medeltiden vid vissa avtal utgående tilläggsavgift el.
fästepenning, vilken användes till välgörande
ändamål el. tillföll fromma stiftelser. G. förekom i
Sverige enl. 1720 års mäklarförordning till 1853.
Guds rike (Gudsriket) el. ”H i m m e 1 r
i-k e t” är ett viktigt bibliskt begrepp redan genom
sin förekomst i Fader vår, i den 2:a bönen:
”Till-komme ditt rike!” Även i modern
evangelieforsk-ning står G. i förgrunden som tema för Jesu
predikan enl. de 3 äldsta evang.; Jesu förkunnelse
sammanfattas i: ”Guds rike har kommit nära; gören
bot och tron evangelium!”, därmed upptagande ett av
judendomens religiösa uttryck: malkutä di schemajjä
(aram.; hebr.: malkut schamajim), ”Himmelens (det
är Guds) kungavälde”, i vilket den sammanfattade
sitt religiösa ideal och sitt frälsningshopp. —
Uttrycket G. härrör från den gamla israelitiska
religioner:, där Jahve betraktades som Israels konung
(mäläk} och landet som hans domän. Men Jahve
var även himmelens och jordens skapare och herre,
ehuru endast hans eget folk erkände hans
herravälde. Detta hotades av väldiga motståndare: de
mytiska kaosvidundren och de med dessa
förbundna hedniska världsmakterna (Egypten, Assyrien,
Babylonien). Sannolikt är, att Israel i kungatiden
firade varje nyårsfest som en Jahves
tronbestig-ningsfest, då Gud genom kultdramat skapade
världen på nytt och triumferande över sina fiender
satte sig på sin tron under det dånande kultropet:
”Jahve har blivit konung!” — Genom exilen antog
G.-tanken karaktären av ett framtidshopp, en
underbar frälsning ur de hedniska världsrikenas våld
och en sagolik lyckotid för Israel. G. blev ett
”eskatologiskt” begrepp (se Eskatologi) och
förknippades med hoppet om en frälsare (se Messias),
som kommer i makthärlighet med rättfärdighet och
frid. Under den persiska tiden tillkommo drag från
iransk religiös spekulation: allmän världsdom och
världsförnyelse. Även messiasgestalten ombildas
(se Apokalyptik och Människosonen). De judiska
laglärarna på Jesu tid talade om G. i dubbel
bemärkelse: dels som de frommas underkastelse
under Guds lag (att hålla lagen kallades att ”ta på
sig Himmelriket” el. ”Himmelrikets ok”), dels
åsyftades med G. den kommande världsförnyelsen.
— Hos Jesus finna vi samma dubbelhet: G. är något
kommande (eskatologiskt) och något närvarande.
Men termens innebörd har förändrats. Visserligen
har Jesus sin samtids apokalyptiska perspektiv,
men kärnan i hans framtidshopp är den omedelbara
gudsgemenskapen och den personliga
fulländningen. Därför gör han i mots. till rabbinerna G. till
ett dominerande religiöst begrepp. Vidare var för
Jesus det närvarande G. ej representerat av lagen
utan av Människosonen och uppenbarade sig i hans
ord och kraftgärningar, framför allt i botande av
sjuka och utdrivande av onda andar. G. betingar
därför en annan rättfärdighet än
lagrättfärdighe-ten: bot och tro på evang., anslutning till
messias-menigheten och obegränsad hängivelse i kärlek till
Gud och nästan. G:s uppenbarelse i tiden är,
liksom Jesus själv, ett mysterium, en dunkel gåta och
en stötesten för alla, som icke äga de inre
förutsättningarna för att skönja det. De utvalda
uppleva G. som uppenbarelser av Guds makt och
faderskärlek. Stämningen i lärjungakretsen är därför
präglad av trons entusiasm och översvallande glädje.
Här ingå framtid och nutid ett egendomligt
förbund: messiasglädjen bär livet här och nu men
lyfter på samma gång upp det över denna tillvaro
till åstundan av saligheten. G:s mysteriösa
karaktär och underbara fulländning kommer fram i Jesu
liknelser (senapskornet, surdegen). Och även den
i konsekvensen av Jesu g.-tanke liggande
motsättningen till lagfromhetens tankegång får bildligt
uttryck (arbetarna i vingården, den kloke
förvaltaren, de anförtrodda punden). — Ställd inför
vissheten om sin snara död satte Jesus denna i
förbindelse med G.: han skulle genom sin död bryta
Satans välde, rena det syndiga folket och
återkomma med G. i härlighet. Utom i de 3 äldsta evang.
nämnes G. mycket sällan i NT och då nästan
alltid i eskatologisk bemärkelse. — Den nya
situationen efter Jesu död och kyrkans uppkomst fordrade
nya uttryck för tron och hoppet. I den
västerländska katolicismen blev G. beteckning på den
hierarkiskt organiserade kyrkan i mots. till den
världsliga makten (Augustinus’ ”De civitate Dei”).
Inom nyare tidens protestantism har begreppet G.
upplevt en renässans, dels i förbindelse med
världs-missionen, dels med idealet om ett gradvis
genomträngande av kulturen med kristen ande, dels tvärt
om för att markera kristendomens egenart och
självständighet gentemot all kultur. — Litt.: H.
Frick, ”Das Reich Gottes in amerikanischer und
in deutscher Theologie der Gegenwart” (1926);
A. von Gall, ”Basileia toü Theoü” (s.å.); T.
Boh-lin, ”Den kristna gudsrikestanken under 1800-talet
och i nutiden” (1928); H. D. Wendland, ”Die
Escha-tologie des Reiches Gottes bei Jesus” (1931); R.
Otto, ”Reich Gottes und Menschensohn” (2 Aufl.
1940); J. Wellhagen, ”Anden och riket” (1941). A.J.F.
— 237 —
— 238 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
