Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gudstjänsttecken - Gudsvänner - Gudum Kloster - Gudunge - Gudvalla - de Guébriant, Jean Baptiste Budes - Guebwill - Guedalla, Philip - Guéhenno, Jean - Guelfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUELFER
Gudstjänsttecken, vit vimpel med rött kors, som
hissas å örlogsfartyg, där gudstjänst pågår.
Gudsvänner omtalas redan hos de grekiska
filosoferna och i den gamfnalkristna litteraturen,
betecknande gemenskap med gudomen, vilken visar
sig i osjälvisk kärlek till människorna. På
1300-ta-let knöts namnet g. till vissa kretsar inom den
tyska mystiken, vilka övade kontemplation och askes
och sökte höja det religiösa och sedliga livet.
Centrum för deras verksamhet var Köln, Strassburg och
Basel. Till dessa g. hörde bl.a. Henrik av
Nörd-lingen, Tauler, Rulmann Merswin (se dessa).
Namnet g. har anknytning till Joh. 15:15. — Litt.: M.
Rieger, ”Die Gottesfreunde” (1879); R. Egenter,
”Gottesfreundschaft” (1928). S.N.
Gudum Kloster, nunnekloster av benediktinorden,
c:a 1 mil s.ö. om Lemvig, Jylland. G. omtalas f.g.
1268 men är säkerligen äldre. Vid reformationen
övergick det i kronans ägo, men ännu 1573 bodde
nunnor kvar där.
Gudunge (jfr Guding), hanne av ejder*.
Gudvalla, kloster på Gotland, se Roma.
de Guébriant [da gebrijau’], Jean Baptiste
B u d e s, greve, fransk krigare (1602—43),
kommenderade 1638—39 under Bernhard av Weimar
och bidrog vid dennes död väsentligt att vinna
hans trupper för Frankrike. G. blev också därefter
den egentlige befälhavaren för de franska
trupperna i Tyskland, opererade 1640—41 i nära samband
med svenskarna, deltog i Banérs framstöt mot
Regensburg och i slaget vid Wolfenbüttel, ehuru han
där ej spelade den utslagsgivande roll, som fransk
historieskrivning påstått, och blev strax därefter
generallöjtnant. I jan. 1642 övergick G. Rhen,
vann vid Kempen över de kejserliga en lysande
seger, som inbragte honom marskalkstaven, och
vände sig i slutet av året mot Sydtyskland, där
han hade åtskilliga framgångar men 1643 blev
dödligt sårad vid Rottweil. — Litt.: A. de Noailles,
”Le maréchal de G.” (1913); P. Sörensson, ”Krisen
vid de svenska arméerna i Tyskland efter Banérs
död” (1931). P.S.
Guebwiller [gebvilä’r] (fra.), ty. Gebweiler, stad
i dep. Haut-Rhin i Elsass, belägen i en dalmynning
vid foten av Vogeserna 20 km n.n.v. om
Mul-house; 10,085 inv. (1946). Kyrkan S:t-Léger,
grundlagd 1182, skadades svårt i 2:a världskriget.
Talrika byggnader i renässansstil. Textil-,
maskin- och stenindustri; berömd vinodling.
Guedalla [gadälFa], Philip, engelsk författare
(1889—1944), studerade i Oxford, var advokat i
London till 1923, varefter han helt ägnade sig
åt författarskap. G., som i Oxford skrivit en
historisk studie av akademiskt snitt, ”The
parti-tion of Europé 1715—1815” (1914), gjorde sig
känd för en rad spirituella biografiska
skildringar i Lytton Stracheys maner, bl.a. av flera
av den viktorianska tidens personligheter. Han
utgav bl.a. ”Supers and supermen” (1920), ”The
industrial future” (1921), ”The second empire”
(1922), ”Masters and men” (1923), ”Napoleon
and Palestine” (1925), ”Independence day” (1926),
en bok om USA, ”Palmerston” (s.å.),
”Glad-stone and Palmerston” (1928), ”Bonnet and
shawl” (s.å.; sv. övers. ”1 schal och bahytt”,
1929), ”The duke” (1931), som handlar om
Wellington, ”The Queen and Mr Gladstone” (2 bd,
Guercino da Cento. Den heliga Petronilla, 1621.
Kapitolinska galleriet, Rom.
1933), ”The hundred days” (1934), ”The hundred
years” (1936), ”Rag-time and tango” (1938), ”The
hundredth year” (1940) och ”Mr Churchill” (1941;
sv. övers. 1942). E.
Guéhenno [geänå’], Jean, fransk författare (f.
1893). Efter hårda kampår som
hantverkarlär-ling bedrev G. högre studier i Paris och
debuterade som lärjunge till Michelet i ”L’évangile
éternel” (1927). Hans besvikelse över att som
intellektuell ej kunna känna full solidaritet med
arbetarklassen tolkades i ”Caliban parle” (1928)
och ”Conversion å 1’humain” (1931). G., en
högsinnad socialist, vars hjärta kan spela honom
spratt, ledde till 1936 tidskr. ”Europé” och
framlade i ”Journal d’un homme de 40 ans” (1934)
sin gripande bildningshistoria. I ”Jeunesse de
la France” (1936) överblickade han följderna av
revolutionsåret 1934 och gav ungdomen ett
program. 1939 utgav han ”Journal d’une ’revolution’
I, !937—I93S”. G., som under 2:a världskriget
deltog i motståndsrörelsen, bl.a. som medarbetare i den
hemliga tidn. ”Lettres franqaises”, utgav under
pseud. Cévennnes, som han använde under
kriget, 1943 ”Dans la prison”, en saml.
dagboksanteckningar från åren 1940—44 (ny ed. 1944). [S.Ah.JE.
Guelfer [gäl’-], medeltida partinamn, betecknar
urspr. anhängare av huset Welf i de tyska in-
— 241 —
— 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
