Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guelfer - Guelph - Guéranger, Prosper - Guercino da Cento (Giovanni Francesco Barbieri) - Guéret - Guereza - von Guericke, Otto - Guéridon - Guerilla, gerilla - Guérin, Jean - Guérin, Pierre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUELPH
bördesstriderna under noo—1200-talen. Deras
motståndare voro ghibellinerna*. Sedan dessa
partibeteckningar lämnat Tyskland och överförts
till Italien, blev g. benämningen på påvedömets
anhängare. Inom de italienska städerna
representerade g. den demokratiska riktningen.
Guelph [gpelf], stad i prov. Ontario i Canada,
65 km v. om Toronto, vid floden Speed och
järnvägen till Detroit; 23,273 inv. (1941).
Lantbruks- och veterinärinst., elkraftverk, kvarnar,
sågverk och yllefabriker.
Guéranger [geraDze’], P r o s p e r Louis Pascal,
fransk katolsk teolog (1805—75), verkade för
be-nediktinordens återställande i Frankrike och
företrädde på Vatikankonsiliet 1870
ofelbarhetsdog-men, vars formulering han skall ha utarbetat. G:s
viktigaste arbete är ”L’année liturgique” (15 bd,
1841—1901).
Guercino da Cento [gpärcfnå da cän’tå], eg.
Giovanni Francesco Barbieri, kallad
i 1 G., italiensk målare (1591—1666), en av
bolog-naskolans ledande konstnärer. G. rönte inflytande
av L. Carracci och nådde genom sitt koloristiska
ljusdunkel fram till en personlig, målerisk stil.
Därtill torde ha bidragit en studieresa 1618 till
Venedig, där G. studerade Tizians verk. Genom
sina stora altartavlor fick han inflytande i Bologna.
Till Rom kallades han 1621 för att måla Gregorius
XVI:s porträtt (nu i Stafford House, London). Här
tillkom även hans takfresk i Casino Ludovisi,
framställande Aurora. För Peterskyrkan utförde han
altarbilder (”Den heliga Petronilla”, G:s främsta
religiösa verk, nu i Kapitolinska galleriet; se bild
å sp. 242). I sin hemstad Cento tillbragte G.
därefter åren 1623—42 för att sedan efterträda sin
rival Guido Reni i Bologna. I sin senare,
avslappnande produktion imiterar han Reni. G. är
representerad i de flesta museer; två dukar i
Nationalmuseum, Stockholm, tillskrivas G. K.E.S.
Guéret [gerä’], huvudstad i dep. Creuse i mell.
Frankrike, mitt emellan Limoges och Montluqon;
10,192 inv. (1946). Staden har uppvuxit kring ett
kloster från 600-talet. Läder-, tegel- och träindustri.
Guereza [gere’tsa] kallas några till släktet
sidenapor, Col’obus,
hörande arter,
utmärkta av en mycket
vacker svart päls,
som på sidorna bär
en av långa vita hår
bestående mantel,
vars sidopartier löpa
tillsammans ovanför
svansroten. Svansen
är längre än
kroppen, i spetsen
försedd med en buske
av långa hår. Hos
den abessinska
g., C. abyssi’nicus, är
svansen endast i
spetsen vit och
huvudets sidopartier
vita; den
östafrikanska g., C.
cauda-tus, biskopsapan,
har nästan hela
Guereza, Colobus abyssinicus
ituricus, fullvuxen hanne.
— 243 —
svansen vit och ansiktet omramat av vitt.
Pälsarna användas särsk. till muffar. O.Cn.
von Guericke [ge’-], Otto, tysk fysiker och
ingenjör (1602—86), studerade först juridik i
Leipzig och Jena, efter 1623 matematik och mekanik. I
sin födelsestad Magdeburg blev han 1627 medl. av
stadens råd, trädde efter stadens förstöring 1631
i svensk tjänst och blev överingenjör vid
fästningsverken i Erfurt. 1646
—81 var han
borgmästare i Magdeburg. —
G. är en av den
experimentella fysikens
mest kända
representanter, som genom
sina stort anlagda och
effektfullt utförda
försök väckte stort
intresse för fysiken.
Mest känd är han
genom konstruktionen
av luftpumpen (o.
1650) och de med den
utförda försöken inför
kejsaren och furstarna vid riksdagen i Regensburg
1654 (se Magdeburgska halvkloten). G. visade
otvetydigt, att luften var en materiell kropp med vikt,
värmeledningsförmåga, värmeutvidgning o.s.v. Han
konstruerade en manometer och en vattenbarometer
samt iakttog, att barometerns ställning hade ett
visst samband med väderleken. Även för
elektrici-tetslärans tidigare utveckling var G. av betydelse.
Han konstruerade den första elektricitetsmaskinen,
bestående av en svavelkula, gjuten på en axel av
järn; han upptäckte, att elektriskt laddade
kroppar under vissa omständigheter kunde repellera
varandra, att elektriciteten kunde transporteras
genom en linnetråd, och slutl. att den kunde
framkalla ljusutveckling. Sina viktigaste experiment
sammanfattade han 1663 i ”Experimenta nova, ut
vocantur, magdeburgica, de vacuo spatio” (tr. 1672,
i ty. övers. 1894). Av historisk betydelse är hans
skildring: ”Geschichte der Belagerung, Eroberung
und Zerstörung Magdeburgs” (1631; ny ed. 1860).
— Litt.: A. Slaby, ”O. v. G.” (1907); E. Hoppe,
”O. v. G.” (1927); J. Tandberg, ”Die Triewaldsche
Sammlung am physikalischen Inst. der Universität
zu Lund und die Original-Luftpumpe G:s” (1920),
vari visas, att en av de tidigast konstruerade
luftpumparna, som användes vid G:s egna försök,
sedan 1732 befinner sig på Fys. inst. i Lund. A.B.L.
Guéridon [geridåu’], se Geridon.
GuerilFa [ge-], gerilla, se Fria kriget.
Guérin [gerät)’], Jean Urbain, fransk
miniaty-rist (1760—1836), sin tids förnämste porträttör i
det lilla formatet vid sidan av Augustin och Isabey,
målade bl.a. Ludvig XVI och Marie Antoinette. Av
den franska arméns mest berömda generaler
tecknade han en följd av porträtt (Bonaparte,
Bernadotte m.fl.).
Guérin [geräo’], Pierre Narcisse, fransk
målare och litograf (1774—1833). På Salongen 1799
gjorde hans ”Marcus Sextus’ hemkomst”
(Louvren) succé på gr. av den politiska hänsyftningen.
G:s målningar följa de klassicistiska lärorna i den
mjukare regnaultska formen; i några fall (t.ex.
— 244 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
