Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guérin, Pierre - de Guérin, Maurice - Guérin, Charles - Guérin, Raymond - Guermant, Henriette - Guernesey - Guernica (y Luno) - Guernsey - Guernseyboskap - Guerra, José Sanchez - Guerra Junqueiro, Abilio - Guerrazzi, Francesco Domenico - Guerre - Guerrero - Guerrero, Francisco - Guerrero, Maria - Guerrini, Olindo (Lorenzo Stecchetti)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUERRINI
”Aurora”, 1810, Louvren) visa de svagt
romantiska drag.
de Guérin [da gerä1/], Georges M a u r i c e, fransk
författare (1810—39), blev först efter sin död känd,
då George Sand 1840 i ”Revue des deux mondes”
offentliggjorde hans stora prosadikt ”Le centaur”,
som väckte uppseende för sitt egenartade sätt att
lyfta naturbesjälningen upp i ett melankoliskt
förtonande oändlighetsperspektiv. Utom en senare
upptäckt prosadikt, ”La bacchante”, utgöres G:s
övriga vittra kvarlåtenskap huvudsaki. av brev och
dagböcker. Hans ”CEuvres” utgåvos i 2 bd 1930
av H. Clouard. — Litt.: E. Zyromski, ”M. de
G.” (1921). Lff.
Guérin [gerä?’], Charles, fransk författare
(1873—1907), framträdde 1893 som texttrogen
sym-bolist, men gled kring sekelskiftet (med ”L’Eros
funèbre”, 1900) över mot parnassismens idealform
och ingöt i denna sin melankoli och sitt alltmer
religiöst betonade livsinnehåll. — Litt.: T.
Klingsor, ”Ch. G.” (1920).
Guérin [gerät)’], Raymond, fransk författare
(f. 1905). G. tillbragte sin barndom i Paris, gick
i skola i Poitiers, studerade hotellyrket i Paris,
fullgjorde sin militärtjänst där och slog sig sedan
ned i Bordeaux, där han skrev romaner utan att
publicera dem. 1936 debuterade han med romanen
”Zobain”, som gjorde honom känd i avancerade
litterära kretsar. Han har sedan utg. bl.a. ”Quand
vient la fin” (1941, ny bearb. ed. 1945),
”L’app-renti” (1946), en bred och ingående skildring av
en ung hotellmänniskas upplevelser, främst på
det erotiska planet, i den franska huvudstaden,
starkt realistisk såväl sakligt som språkligt, 1 :a
delen av en planerad serieroman med titeln
”Ébau-che d’une mythologie de la réalité”, ”La
con-fession de Diogène” (1947) och ”La main passe”
(s.å.), där G. i en diktad persons monolog tolkar
sin syn på världen som meningslös. I essäsaml.
”Un romancier dit son mot” (1948) har G.
porträtterat några personer, som haft betydelse för
honom, bl.a. Marcel Arland och Jean Paulhan,
och utvecklat sina tankar om romanen som
konstform. Under 2:a världskriget satt G. 4 år i ett
tyskt fångläger. E.
Guermant [gärmat)’], Henriette,
belgisksvensk operasångerska (f. 22/u 1913), studerade i
Bryssel (violin 1923—34, sång 1932—36) och i
Stockholm (vid operaskolan från 1938),
medverkade 1935—36 vid grammofoninsjungningar av
gammal musik (”Anthologie sonore”), debuterade
vid Stockholmsoperan 1940 (som Amelia i
”Simone Boccanegra”) och har sedan dess framträtt
bl.a. som Aida, Donna Anna i ”Don Juan”,
Pamina i ”Trollflöjten”, Cecilia i ”Guarany”,
Amelia i ”Maskeradbalen” och Leonora i
”Trubaduren”. S.E.S.
Guernesey [gärnazä7], se Guernsey.
Guernica, G. y Luno [gärni’ka i lo’nå], stad
i prov. Vizcaya i n. Spanien, 15 km ö.n.ö. om
Bilbao; c:a 5,000 inv. Under spanska
inbördeskriget blev G., ehuru öppen stad, i maj 1937
förstört av nationalisternas bombflyg.
Guernsey [ga’nzij, fra. Guernesey, en av
Kanalöarna*.
Guemseyboskap [ga’nzi-], nötkreatursras, se
Nötkreatur.
Guerra, José S a n c h e z, politiker, se
San-chez Guerra. _
Guerra Junqueiro [gä’ru zoDukuiTo], A b i 1 i o,
portugisisk skald (1850—1923). G. väckte stort
uppseende med eposet ”Morte de D. Joäo” (1874), en
realistisk, ofta cynisk satir på sociala förhållanden.
Samma ton behölls i ”Velhice do Padre eterno”
(”Gud faders ålderssvaghet”, 1885) och var avsedd
även för ”Morte de Jehovah”, vilken dock aldrig
utkom, enär G. på äldre dagar ångrade sina
våldsamma anfall mot religionen och det bestående.
Bland G:s övriga dikter märkas de av spänningen
med England framkallade fosterländska ”Finis
patriae” (1890) och ”Patria” (i dramatisk form,
1891) m.fl. Portugiserna anse G. som en av sina
största skalder. J-V.
Guerrazzi [gperat’sij, Francesco Domen
i-c o, italiensk författare (1804—73). Under
ungdomsåren en av Mazzinis ivrigaste vapendragare
och för sin frihetssträvan flera gånger fängslad,
skrev G. som fånge i Portoferraio sin mest
berömda roman, ”L’Assedio di Firenze” (1836). Sitt hat
till kyrkan gav G. utlopp åt i romanerna ”Isabella
Orsini” (1845), ”Beatrice Cenci” (1854). Hans
”Opere” utkommo i 15 bd, 1859—67, ”Lettere”, utg.
av Carducci, 2 bd, 1880—82, och av F. Martini, 1891,
”Lettere famigliari” 1924. — Litt.: Biogr. av
R. Guastalla (1903). G.Bgh.
Guerre [gär] (fra., från germ., eg. förvirring
= eng. ivar, krig, o.s.v.), krig. — G. å outrance [a
otraD’s], krig på liv och död.
Guerrero [gärä’rå], stat i s. Mexico, vid Stilla
havet; 64,458 km2, 732,910 inv. (1940), mest indianer
och mestiser. Huvudstad är Chilpancingo de los
Bravos (8,834 inv.).
Guerrero [gärä’rå], Francisco, spansk
kyrkomusiker (1528—99), en av Morales’ elever, 1554
dennes efterträdare som kapellmästare vid
katedralen i Malaga, 1555 i liknande anställning vid
katedralen i Sevilla. G. utgav ett stort antal
motet-ter, psalmer, mässor, hymner, passioner m.m. Ny
uppl. i Eslavas ”Lira sacro-hispana” och i Pedrells
”Hispaniae schola musica sacra”. — Litt.: R.
Mitjana, ”F. G.” (1922).
Guerrero [gärä’rå], Maria, spansk
skådespelerska (1868—1928), utbildades av C. Coquelin,
öppnade 1895 jämte sin far Teatro espanol i Madrid,
som hon senare ensam ledde; spelade från 1898
med lysande framgång bl.a. i Paris och London
och gjorde upprepade turnéer i Sydamerika. Med
sitt av humor, fantasi och behag präglade spel
väckte G. sitt lands klassiska komedi till nytt liv
och bar även i skådespelet upp sin ställning som
det moderna Spaniens främsta skådespelerska. G.
var från 1896 g.m. don Fernando Diaz de
Men-doza, grand av Spanien, som 1897 lyckligt
debuterade som hennes motspelare. G.Kg.
Guerrini [gQeri’ni], O 1 i n d o, italiensk skald
(1845—1916), även känd under pseud. L o r e n z o
S t e c ch e 11 i, varunder G. med ”Postuma” (1877)
framträder som banerförare för realismen inom
italiensk lyrik. Än mer realistiskt lovsjunges
sinnlig njutning i ”Polemica” (1878), ”Nova
polemi-ca” (s.å.); ”Sonetti romagnoli” (1920).
Univ.-bib-liotekarie i Bologna verkade G. även som
litteraturhistoriker och utg. Bästa uppl. av hans skrifter
är ”Le rime” (1928).
— 245 —
— 246 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
