Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - du Guesclin, Bertrand - Guesde, Jules (Mathieu Basile) - Gueuser, geuser - de Guevara, Luis Vélez - Guevina - Guffar - Guggenheim-Hintze, Hedwig - Guglielmi, Pietro - Guglielmo - Guglielmo, Fra - Gui, Vittorio - Guiana, British - Guicciardini, Francesco - Guiccioli, Terese - Guidance
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUESCLIN
du Guesclin, Bertrand, härförare, se Du
Guesclin.
Guesde [gäd], J u 1 e s, eg. Mathieu Basil e,
fransk politiker (1845—1922), oppositionell
journalist under 2:a kejsardömet under sign. Jules
G., dömdes för sin hållning under
kommunard-upproret till fängelse men flydde. Återvänd till
Frankrike 1876 började G. propagera för
socialismen, deltog 1880 i bildandet av ett socialistiskt
franskt parti. Detta splittrades emellertid snart,
och G. ledde från 1882 de s.k. guesdisterna,
organiserade i Parti ouvrier frangais, som
representerade en ortodoxt marxistisk riktning. 1893
enades de rivaliserande grupperna om tekniskt
samarbete, och G. invaldes s.å. i
deputeradekammaren, där han hade säte till 1898. I de hetsiga
strider, som nu följde, om socialisters deltagande
i borgerliga vänsterregeringar, förfäktade G. en
klart anti-ministeriell hållning. Sedan socialisterna
1905 ånyo enats, invaldes G. 1906 i
deputeradekammaren, där han dock trädde i bakgrunden
för den mer moderate Jaurès. Han var 1914—16
minister utan portfölj i den kort efter
krigsutbrottet bildade ministären Viviani, vars ledning
1915 övertogs av Briand. Bland G:s arbeten
märkas ”Quatre ans de lutte de classe å la
chambre” (2 bd, 1901), ”Qå et lä” (1914). — Litt.:
A. C. A. Compère-Morel, ”J. G.” (1937). B.
Gueuser [gö’-] (av fra. gueux, tiggare), g e u s e r,
sammanslutning av oppositionella nederländska
adelsmän, hade sitt ursprung i ett förbund,
stiftat i nov. 1565 i Bryssel och kallat
kompromissen. De förbundna opponerade mot den
kyrkopolitik kardinal Granvella förde, särsk.
mot inkvisitionen, vilken både protestanter och
katoliker betraktade som ett hot mot och
ingrepp i Nederländernas privilegier. Då
kompromissens anhängare 5/4 1566 framförde sina
klagomål i en böneskrift till ståthållarinnan och
rege-ringskollegiet, yttrade en av dettas medl. hånfullt:
”Ces gueux!” (fra., ”Vilka tiggare!”).
Kompromissens anhängare upptogo detta som partinamn och
kallade sig g. De radikala därinom togo ledningen;
bildstormar utbröto i landets städer, och under
Albas skräckregemente lämnade många holländare
hem och fosterland. I Flandern och Hainaut
huserade s.k. buskgueuser. Andra g. utrustade
kaparskepp, med vilka de förde ett kaparkrig mot
Spanien; bakom dessa sjögueuser el. v a
t-tengueuser stod Vilhelm av Oranien, som
försåg dem med kaparbrev. Sina operationsbaser
hade de i engelska och franska hamnar. När den
engelska regeringen i mars 1572 av farhågor för
krig med Spanien stängde Englands hamnar för
sjögueuserna, riktade dessa ett hastigt angrepp
mot den nederländska kusten och intogo här V4
staden Briel. Händelsen gav stöt till uppror på
flera håll i Nederländerna och betecknade
därmed inledningen till nederländska frihetskriget. B.
de Guevara [gäpa’ra], L u i s V é 1 e z, spansk
lyriker, tragedi- och romanförfattare (1579—1644).
Av G:s enl. uppgift ung. 400 dramer finnes föga
i behåll, och detta av underordnat värde. G:s
förnämsta bragd är ”El diablo cojuelo” (”Den halte
djävulen”, 1641), vars kvickhet och humor dock
är alltför mycket insnörd i ordlekar och
förkonstling. Den bearbetades av Le Sage till ”Le diable
boiteux”, flera gånger översatt till sv. Ed. i
”Bib-lioteca de autores espanoles”, 33 och 45.
Guevi’na, växtsläkte av fam. Protea’ceae med 1
art, G. avella’na, i Chiles bergstrakter, ett vackert
träd med korallröda nötfrukter, chilenska
hasselnötter, vilka äro mycket välsmakande och
icke sällan försäljas i Europa.
Guffar, kortform för gudfar.
Guggenheim-Hintze [gogg’anhaim-hin’tsa], H
ed-w i g, historiker, se Hintze.
Guglielmi [goliäl’mi], P i e t r o, italiensk
tonsättare (o. 1727—1804), en tid en av Italiens mest
firade och produktivaste tonsättare inom opera
buffa-genren (förebildlig för Mozart), av vars
element han utvecklade vissa till opera seria; hans
operor (”I due gemelli”, ”1 viaggiatori ridicoli”,
”La bella pescatrice” m.fl.) voro särsk. omtyckta för
sin folkliga, ofta groteska komik, sina melodiösa
arior och dramatiska ensembler. 1793 blev G.
kapellmästare vid Peterskyrkan i Rom och skrev
sedan mest kyrklig musik, bl.a. oratorier. E.A.
Guglielmo [goliäFmå], italiensk namnform’ för
Vilhelm.
Guglielmo [golIäFmå], Fra, italiensk
bildhuggare (o. 1235—o. 1310), verksam i Pisa, var elev
el. medarbetare till Niccolö Pisano. Bland dé
honom tillskrivna verken märkas en relief i Kaiser
Friedrich-Museum, Berlin, och skulpturer i
Orvie-tos och Pistojas kyrkor.
Gui [goi], V i 11 o r i o, italiensk tonsättare och
dirigent (f. 1885), kapellmästare vid olika
norditalienska scener, från 1925 vid Teatro di Torino.
I symfoniska dikter (häribiand ett försök att
sammanbinda musik med abstrakta
kinematogra-fiska visioner, 1919), en fiaba lirica, ”Fata
mal-erba” (1923), kammarmusik, sånger m.m.
företräder G. den moderna italienska musiken.
Guiana, British G. [britfij gia’na], officiella
namnet på Brittiska Guayana (se Guayana).
Guicciardini [gpicardi’ni], Francesco,
italiensk statsman, historiker och tänkare (1483—
1540). Född i Florens utbildade sig G. till jurist i
Florens, Ferrara och Padova, var 1512 florentinskt
sändebud hos Ferdinand av Spanien. 1515 kom han
i påvlig tjänst och blev guvernör över Reggio och
Modena samt 1521 över Parma. 1523 blev han
re-gent över Romagna, 1526 generallöjtnant och chef
för den påvliga armén samt var 1531—34 guvernör
över Bologna. Därefter återvände han till Florens
och trädde i hertig Alessandro de’ Medicis tjänst.
Efter dennes död 1537 stödde G. den unge Cosimo
de’ Medici, blev emellertid tillbakasatt av denne
och lämnade hans tjänst för att under sina
återstående år helt ägna sig åt skriftställarskap. G. var
en skicklig och hänsynslös politiker, typisk för
sin tid och sin miljö, obesvärad av moraliska
hänsyn. Som historiker var han klarsynt och
lidelsefri. Hans främsta verk är ”Storia dTtalia”, ett av
renässansens yppersta historiska arbeten. I ett
flertal politisk-filosofiska skrifter (tr. först på
x8oo-talet) har han tecknat de teoretiska
åskådningar, som framvuxit ur hans politiska
gärning. E.Lö.
Guiccioli [gpic’åli], Terese, se Byron, G. G.,
sp. 496.
Guidance [gäTdans] (eng., ledning), religionsv.
I vissa religiösa kretsar (ofta med pietistisk el.
— 247 —
— 248 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
