Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guidance - Guide - Guided missile - Gui de Lusignan - Guidi, Alessandro - Guidi, Ignazio - Guido (namn) - Guido (Wido, furste) - Guido av Lusignan - Guido d’Arezzo (Guido Aretino el. Aretinus) - Guido da Siena - Guidonia - Guido Reni - Guienne - Guignard, Léon - Guignets grön - Guignol - Guilbert, Yvette - Guildford (stad) - Guildford (titel) - Guildhall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUILDHALL
rnetodistisk påverkan) anses det möjligt att direkt
(i bön el. meditation) el. genom vissa yttre tecken
få gudomlig ledning om vad man bör göra.
Grupprörelsen har upptagit termen och åsikten.
Guide [fra. utt. gidd, eng. gaid] (av germ. stam),
vägvisare, förare; även resehandbok o.d. — G.
kallades tidigare i franska och även andra härar
officerare med ingående militärgeografisk
kännedom om krigsskådeplatsen och särsk. dennas
vägnät; de tilldelades staberna för att tjänstgöra som
vägvisare. G. kallades också Napoleon I:s och
Napoleon III:s beridna livgarde; i Belgien ha
guide-reg. tillhört kav., i Schweiz tjänstgjorde
guide-kompanier som stabsvakter. — Ang. girl-guides
(eng.) se Scout och Scoutrörelsen. E.O.B.
Guided missile [gåi’did miss’äil] (eng.), styrd
projektil el. bomb, ofta försedd med raket- el.
reaktionsmotor (se Robotvapen).
Gui de Lusignan [gi’ da lyziniat)’], konung av
Jerusalem, se Guido av Lusignan.
Guidi [gpi’di], Alessandro, italiensk skald
(1650—1712), medl. först av Rannucci II :s hov i
Parma, sedan av drottning Kristinas i Rom. G.
var en äkta diktarbegåvning med en för dåtiden
sällsynt naturlig stil. — Litt: G. Capsoni, ”A. G.”
(1896)..
Guidi [gpi’di[, I g n a z i o, italiensk orientalist
(1844—1935), prof, i Rom 1867—1920. G. utgav en
mängd förträffliga arbeten, särsk. inom arabiskt
och etiopiskt område, samt fick betydelse spec. för
studiet av amhariska språket genom sina
”Gram-matica elementare della lingua amarina” (3 uppl.
1924) och ”Vocabolario amarico-italiano” (1901).
Guido [gpi’då], italienskt mansnamn, av fhty.
Wido (ty. Éeit). Jfr Guy.
Guido [goi’då] (W i d o), italiensk furste, fransk
konung, romersk kejsare (d. 894), son till hertig
Guido I av Spoleto, var efter 876 hertig av
Camerino och ärvde 882 Spoleto. G. låg i fejd
med kejsar Karl III 883—885, bekrigade
sarace-nerna i förbund med påven och erövrade Capua
och Benevent. Den ställning G. härigenom vann
möjliggjorde storpolitiska aktioner. 888 blev han
vald till konung av Frankrike. Då hans makt
i detta land blev svag, ingrep G. i striden om
Italiens krona, som han vann 889. Två år
därefter kröntes han till kejsare. G. dog under
pågående krig mot konung Arnulf. E.Lö.
Guido av Lusignan [gpi’då.. . lyziniao’] (fra.
Gui de Lusignan), konung av Jerusalem (d. 1194),
tillhörde en släkt från Poitou, som gjorde sig
bemärkt under korstågen, gifte sig 1180 med
arv-tagerskan till kungariket Jerusalem, Sibylla, och
blev 1186 konung av Jerusalem. 1187
tillfångatogs han av Saladin. Lössläppt på hedersord 1188
bröt han detta och började belägringen av Akka.
Medan Konrad av Montferrat 1192 erkändes som
konung av Jerusalem, köpte G. s.å. ön Cypern av
Rikard Lejonhjärta och regerade där till sin död
som titulärkonung av Jerusalem. B.
Guido d’Arezzo [gpi’då -ät’så] (Guido A r e t
i-no el. Ar e ti nu s), benediktinmunk,
musikteoretiker och musikpedagog (o. 995—1050), uppfostrad i
klostret Saint Maur-des-Fossés vid Paris, en tid
i klostret i Pomposa, som han lämnade för att
undgå sina missunnsamma ordensbröders
förföl
jelse; tillbragte därefter en rad av år i
benediktin-klostret i Arezzo och blev 1029 prior i
kamaldu-lensklostret Avellano. G. har åstadkommit
förbättringar av notskriften. I motsats till samtidens en
å två linjer använde han fyralinjesystemet och
begagnade såväl linjer som mellanrum vid
noteringen. Vid sångundervisningen införde han en ny,
minnesunderlättande metod (aretinska
stavelser; se Solmisation). G. gjorde sig även
mycket förtjänt om den då just uppdykande
fler-stämmiga satsens teori (se Occursus). Påven Johan
XIX kallade honom o. 1026 till Rom för att få
hans teoretiska och pedagogiska idéer framställda.
G:s teoretiska huvudarbeten äro ”Micrologus de
disciplina artis musicae” och ”Regulae de ignoto
cantu” (ny uppl. i M. Gerbert, ”Scriptores
ecclesia-stici de musica sacra potissimum”, 1784). E.A.
Guido da Siena [gpi’då da siä’-], sienesisk
målare (under 1200-talet), har 1221 signerat en
”Madonna med barnet” från San Domenico (nu i
Palazzo pubblico, Siena). Med ledning av denna har
man under G:s namn sammanfört flera arbeten
med liknande bysantinsk veckbehandling av
förfinat slag.
Guidonia [gpidå’-], stad i prov. Roma i Italien,
n.v. om Tivoli. G. grundades 1935 som ett
välutrustat försöks- och forskningscentrum för det
militära flygväsendet.
Guido Reni [gpi’då], målare, s’e Reni.
Guienne, landskap i Frankrike, se Guyenne.
Guignard [ginia’r], Jean Louis L é o n, fransk
botanist (1852—1928), fil. dr i Paris 1882, prof,
i Lyon 1885, vid farmaceutiska högsk., sedermera
farmaceutiska fakulteten i Paris 1887. Under sina
undersökningar över de högre växternas
embryologi och cytologi upptäckte G., ung. samtidigt
med och oberoende av S. G. Navasjin, den s.k.
dubbla befruktningen hos angiospermerna. G.
studerade även förekomsten av blåsyra hos högre
växter och av slem hos brunalger.
Guignets grönt [giniä’s], se Kromfärger.
Guignol [giniåir], populär sidenvävare i Lyon,
1795 avbildad i den första franska kasperteaterns
huvudfigur och som sådan snart hela Frankrikes
gunstling. Kasperteater kallas i Frankrike théåtre
Guignol, senare generell beteckning också för liten
teater i allm.
Guilbert [gilbä’r], Y v e 11 e, fransk vissångerska
(1868—1944), debuterade i Paris 1890 efter att
förut ha varit skådespelerska. G. fullkomnade
till mästerlighet sitt starkt personliga föredrag
av typiskt franska chansoner om småfolkets och
konstnärernas liv och kärlek samt folkvisor.
Genom talrika turnéer utbredde hon sitt rykte
över Europa (även Skandinavien) och Amerika.
1937 återvände G. till scenen och uppträdde i
”Tolvskillingsoperan”, där hon även lagt in några
originella chansoner. G.Hsm.
Guildford [gihfad], huvudstad i grevskapet
Sur-rey i s. England, vid Thames’ biflod Wey; 39,840
inv. (1938; 6,740 1851). Biskopssäte. Ruiner av
ett normandiskt slott. Kvarn- och järnindustri.
Guildford [gilTad], Earl of, se North, Frederick.
Guildhall [gild’hå’l] (eng., gilles-hall), en i
Londons City belägen, staden tillhörig byggnad,
som utgör samlingsplats för stadens offentliga
sammankomster. Nybyggd 1411, på en tidigare
— 249 —
— 250 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
