Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guildhall - Guild-socialism - Guillaumat, Adolphe - Guillaume - Guillaume, Eugène - Guillaume, Charles Édouard - Guillaume de Lorris - Guillaume de Machaut - Guillaumin, Armand - Guillaumot, Charles Axel - Guillemet, Antoine - Guilliermond, Alexandre - Guillochering - Guillotin, Joseph - Guilloux, Louis - Guilmant, Alexandre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUILD SOCIALISM
anläggning, restaurerades G. 1789 och fick sin nuv.
fasad på 1800-talet. Byggnaden ramponerades svårt
vid ett tyskt flyganfall i dec. 1940. G. äger ett
offentligt bibi, och har i anslutning till sig ett
konstgalleri samt ett historiskt stadsmuseum. I G.
installeras Londons Lord Mayor varje år i sitt
ämbete och ger där 9/ii en bankett, vid vilken vanl.
premiärministern håller ett viktigt tal (”Guildhall
speech”) rörande det politiska läget. P.
Guild-socialism [gild’-sau’Jalizm] (eng.), se
Gillesocialism.
Guillaumat [gijåma’], Marie Louis A d o 1 p h e,
fransk militär (1863—1940), officer vid inf. 1884,
brigadgeneral 1913, divisionsgeneral 1915. G., som
med utmärkelse tjänstgjort i kolonierna och Kina,
blev vid krigsutbrottet i sept 1914 chef för
33:e fördelningen, 1915 för i:a armékåren och
i dec. 1916 för 2:a armén vid Verdun. I dec. 1917
förflyttades G. som chef för Orientarmén till
Sa-loniki men återkallades i juni 1918 för att bli
guvernör i Paris. I okt. s.å. erhöll han befälet
över 5:e armén, övergick Aisne och besatte
Charleville. Efter krigets slut blev G. 1920 medl.
av högsta krigsrådet, var 1924—30 chef för
ockupationstrupperna i Rhenlandet och juni—juli 1926
krigsminister. E.Bz.
Guillaume [gijå’m], fransk namnform för Vilhelm.
Guillaume [gijå’m], Eugène, fransk
bildhuggare (1822—1905), lärjunge till Pradiers, från
vilken inflytanden skönjes i ”Anakreon” (marmor)
och bronsgruppen ”Graccherna” i
Luxembourg-museet. G. är representerad i Glyptoteket i
Köpenhamn med en marmorbyst av Beethoven.
Guillaume [gijå’m], Charles Édouard,
fransk fysiker (1861—1938), från 1915
föreståndare för Bureau International des poids et mesures.
G. har utfört flera
undersökningar över
precisionsmätning av
temp. och tid. För
sina studier över
anomalierna vid
legeringar mellan nickel
och järn, spec.
upptäckten av det
märkliga nickelstålet invar,
vars värmeutvidgning
är ytterst liten, erhöll
G. 1920 års Nobelpris
i fysik. Bland andra
av G. uppfunna
legeringar märkas platinit,
som fått användning vid glödlampsfabrikationen
som ersättning för platina, samt elinvar med
temperaturoberoende elastiska egenskaper, särsk.
använt för framställning av urfjädrar. Re.
Guillaume de Lorris [gijå’m da låri’s], fransk
skald, se Roman de la rose.
Guillaume de Machaut [gijå’m da majå’], fransk
diktar-kompositör (1300—77), framlevde efter
tjänst bl.a. hos Johann av Böhmen sina sista år
som högt skattad kanik i Reims. G., som även
kallats den siste trubaduren, var en berömd
företrädare för den s.k. ars nov’a. Han begagnade sig
gärna av ålderdomliga inom trubadurkonsten
uppträdande former, ballade, rondeau m.fl., vilka han
behandlade än enstämmigt, än flerstämmigt, ofta
med invecklad stämföring och kanoniska konster.
G. odlade även motetten. Märklig är hans
fler-stämmiga mässa till Karl V:s kröning 1364, ett av
de tidigaste ex. över huvud taget på denna
konstform. S.W.
Guillaumin [gijåmäD’], Jean Baptiste Armand,
fransk målare (1841—1927), slöt sig till
impressio-nisterna och hämtade motiv från Paris och dess
omgivningar samt andra trakter av Frankrike och
från Holland. Han har också målat utmärkta
bilder med nature morte.
Guillaumot [gijåmå’], Charles Axel, fransk
arkitekt (1730—1807), född i Stockholm, verksam i
Frankrike, kungl. arkitekt och dir. för Les
Gobe-lins. G. byggde bl.a. slottet i Sauvigny och
bis-kopsresidenset i Vézelay samt författade ett flertal
läroböcker i byggnadskonst.
Guillemet [gijmä’], Jean Baptiste A n t o i n e,
fransk målare (1843—1918), lärjunge till Corot, i
vars lyriska art han målade atmosfäriska
afton-och höststämningar. G. hörde till kretsen Daumier,
Dupré, Courbet, Zola och Maupassant.
Guilliermond [gijemåD’], Alexandre, fransk
botanist (f. 1876), fil. dr i Paris 1923, prof, vid
univ. där 1935. G. har gjort banbrytande studier
över protoplasmans morfologiska konstitution och
därvid undersökt såväl bakterier, blågröna alger
och säcksvampar som högre växter. Han har utg.
”Traité de cytologie végétale” (1933; tills, med
G. Mangenot & L. Plantefol), ”Précis de biologie
végétale” (1937; tills, med G. Mangenot) och
”The cytoplasm of the plant cell” (i ”New series
of plant Science books”, 6, 1941) samt var
grundare av och 1934—48 red. för ”Revue de
cytologie et de cytophysiologie végétales”. A.Hr.
Guillochering [gijåje’-] (efter uppfinnaren
Guil-lot), tekniken att framställa geometrisk
dekoration på metallföremål medelst gravstickel och
graveringsmaskin. G. användes för regelbunden
och symmetrisk ornering av t.ex. urboetter,
ävensom för framställning av linjeornamentik på
tryckplattor för sedlar, aktiebrev etc.
Guillotin [gijåtän’], J o s e p h, läkare och
politiker (1738—1814), se Giljotin.
Guilloux [gijo’], Louis, fransk författare (f.
1899). G., som är född i Bretagne och
studerade i Rouen, behandlade motiv från sin
hembygd i sina första romaner, som han skrev i
anslutning till den s.k. ”populismen”, en
utlö-pare från 1800-talets naturalism (”La maison du
peuple”, 1927, ”Le dossier confidentiel” 1930). En
mera psykologisk inriktning kännetecknar
romanerna ”Hyménée” (1932), som skildrar
motsättningarna i ett äktenskap, och ”Le sang noir”
(I935), en ingående teckning av livet i en fransk
landsortsstad under 1 :a världskriget med
genera-tionsmotsättningen som ett huvudtema. G., som
i politiskt avseende är socialist, deltog under
början av 2:a världskriget i arbetet för de
spanska flyktingarna i Frankrike. 1942 utgav G.
romanen ”Le pain des rèves”. E.
Guilmant [gilmao’], Félix Alexandre, fransk
orgelspelare och tonsättare (1837—-1911), 1871
organist vid kyrkan Sainte Trinité i Paris, visade sig
vid konserter i Paris, England, Italien och
Ryss-lan som en av sin tids mest imponerande
orgelmästare, var en av grundarna av Schola cantorum*,
— 251 —
— 252 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
