Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guilmant, Alexandre - Guilmarães - dos Guimarães Bilac, Olavo - Guimerá, Ángel - Guimet, Émile Étienne - Guinchard, Joseph - Guinea (mynt) - Guinea el. Guineakusten - Guineabukten - Guineafår - Guineagräs - Guineakompaniet - Guineamask, medinamask - Guineapeppar - Guineaströmmen - Guinée française - Guineensis - Guinevra, Guinevere - Guinicelli el. Guinizelli, Guido - Guinness, Henry Grattan - Guinness, Arthur, Son & Co., Ltd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUINNESS, SON & CO.
där han undervisade i orgel, sedan 1906 även
orgellärare vid konservatoriet. G. var även
framstående kompositör för sitt instrument (symfoni för
orgel och orkester, sonater och konsertstycken)
och utgav äldre orgejmusik. F.Sl.
Guimaräes [gimurui^J], stad i prov. Minho i
n. Portugal, 40 km n.ö. om Porto; 9,541 inv.
(1930). G. är en gammal pittoresk stad med
moriska befästningar, moriskt-gotiskt rådhus och i
ett förutv. kloster ett arkeologiskt museum. I
närheten varma svavelkällor.
dos Guimaräes Bila’c [doz gimerBit)’!], O lav o,
brasiliansk skald (1865—1918), en av de främsta
inom den parnassiska skolan och efterbildare av
de franska parnassisterna Heredia och Leconte
de Lisle. G. har betecknats som en av de mest
betydande skalderna på portugisiskt språk. Hans
viktigaste diktsaml. äro ”Poesias” (1888) och den
postuma ”Tarde” (1919).
Guimerå [gimära’], Ängel, katalansk
författare (1847—1924). G. slog igenom med sitt gripande
historiska drama ”Mar y cel” (1888). En ny fas
i G:s alstring betecknar ”En polvora” (”I stoftet”,
1893), vari versen ersatts av prosa och det
historiska ämnet av ett socialt. Höjdpunkten av denna
nya dramatik nå ”Maria Rosa” (1894) och ”Terra
baixa” (spa. ”Tierra baja”, ”Lågland”, 1896), med
musik av Eugène d’Albert uppförd på operan i
Stockholm 1908. Som lyriker är G. innerlig och
varmt kännande. Några av hans dikter äro
översatta till svenska av K. A. Hagberg (i ”Ord och
bild”, 1914, och ”Finsk tidskr.”, 76, s.å.; ”Terra
baixa” i ”Modärna trubadurer”, 1917). JW.
Guimet [gimä’], É m i 1 e Ét i e n n e, fransk
industrimän och privatlärd (1836—1918). G. skrev
flera vetenskapliga arbeten i egyptologi, ss.
”Sym-boles asiatiques” (1903), men även skönlitteratur och
framträdde som kompositör av bl.a. operan
”Tai-Tsoung”. 1878 grundade han i Paris M u s é e
Guimet, 1884 skänkt till franska staten, med
stora indiska och östasiatiska samlingar. Därifrån
utgives sedan 1880 ”Annales”, en ytterst värdefull
serie texteditioner och avh. i österländsk filologi
och religionshistoria. Th.P.
Guinchard [gäDja’r], Axel Johan J o s e p h,
statistiker (1873—1934), fil- dr i Uppsala 1899,
amanuens i Statistiska centralbyrån 1900—05, sistn. år
dir. för det nyinrättade Stockholms stads
statistiska kontor, vars verksamhet han organiserade och
kraftigt utvecklade. G. innehade ett flertal
offentliga uppdrag, däribland i huvudred, av ”Sveriges
land och folk” (1912—17); var led. av ett flertal
utländska statistiska sällskap, bl.a. av Institut
in-ternational de statistique i Haag. Han
utvecklade en livlig publicistisk verksamhet, särsk. för
statistikens popularisering och med uppmärksammade
inlägg i bl.a. befolkningsstatistiska frågor. S.D.W.
Guinea [ginn’i], guldmynt i England (urspr.
präglat av guld från Guinea) 1663—1816, då det
ersattes av sovereign. Till 1670 hade g. en finvikt
av 7,77 g, därefter var den oförändrat 7,688 g.
Utmyntningen omfattade nominellt 5, 4, 1, V2
och V4 g. Halten var 22 karat (crown-gold).
G.-mynten äro av ensartad typ med konungens bild
på åtsidan och vapnet på frånsidan. G. gällde
från början 20 sh. men steg på gr. av
depreciering av silvermynt under 1690-talet till 30 sh.,
sjönk därefter åter och var efter 1717 = 21 sh.,
en summa, som fortfarande benämnes 1 g., särsk.
i fråga om arvodes-, avgifts- el. köpebelopp. N.L.R.
Guine’a [gi-] el. Guineakusten, den del av
Afrika, som omsluter Guineabukten, uppdelas vanl.
i övre G., från Gambiaflodens mynning till
Kamerun, och Nedre G., från Kameruns
väst-gräns till mellersta Angola.
Det första omnämnandet av G. torde föreligga
hos den arabiske geografen Jakut, vilken
omtalar ett land Kinawa (Ginawa), som fått sitt
namn efter en berberstam, som trängt ned i
Ni-gerområdet. Andra härledningar söka namnets
ursprung i den fordom betydande men redan
1240 förstörda västsudanska staden Ghana el. i
den nuv. staden Djenne (Djinni, Ginni) s.v. om
Timbuktu; dock torde varken den förra el. den
senare staden ha kunnat vara bekanta för det
medeltida Europa. Hur namnet G., som
uppträder på kartor redan o. 1350, kommit till Europa,
är ovisst, likaså tiden för G:s upptäckt av
européerna. Det verkliga utforskandet av landet får
tillskrivas de av den portugisiske prinsen Henrik
Sjöfararen utsända expeditionerna. C.F.
Guine’abukten [gi-], den stora bukten på Afrikas
västkust.
Guine’afår [gi-], ras av fårsläktet*.
Guine’agräs [gi-], växtart, se Hirs.
Guine’akompaniet [gi-], se Afrikanska
kompaniet.
Guine’amask [gi-], medinamask,
Dracun’-culus {Fila’r ia) medine’nsis, art av ordn.
rundmaskar, uppnår en längd av ända till 80 cm (endast
honor kända), lever i underhudsbindväven hos
människan och förorsakar svårartade bölder
(dra-conti’asis). För att få bort masken har man ej något
annat medel än att försöka vinda upp den på en
rulle, varvid den ofta avslites och starka
blödningar uppkomma. I könsmoget tillstånd är masken
full av ägg och embryoner. Dessa senare tränga
ut, då bölderna brista; nedkomna i vatten vandra
de in i Cyclops-arter samt kunna sedan med
dricksvatten åter komma in i människans tarmkanal, från
vilken de vandra vidare ut till kroppens
under-hudsbindväv. G. förekommer i Gamla världens
tropiska trakter. O.Cn.
Guine’apeppar [gi-], bot., se Aframomum.
Guine’aströmmen [gi-], se Atlantiska oceanen,
sp. 689.
Guinée frangaise [gine’ fraDsä’z], officiella
namnet på Franska Guinea.
Guinee’nsis, -e [gi-] (lat., från Guinea), artnamn
på växter och djur, först kända från Guinea.
Guine’vra [gi-], Guinevere, se Ginevra.
Guinicelli [gQinicälll] el. G u i n i z e 11 i, G u
i-d o, Italiens störste skald före Dante (o. 1230—
76?). G. införde den skolastiska filosofien i den
erotiska dikten och är upphovsman till vad som
i italiensk litteraturhistoria kallas il dolce stil
nuo-vo. Ed.: T. Casini, ”Le rime dei poeti bolognesi
del secolo XIH” (1881).
Guinness [ginn’is], Henry Grattan,
engelsk missionsledare (1835—1910), grundade 1873
i London ett missionsinst., som dels utbildat
missionärer för andra sällskap, dels upptagit en
självständig verksamhet, bl.a. i Kongo och Bengalen.
Guinness, Arthur, Son & Co., Ltd [a’ba ginn’is
— 253 —
— 254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
