Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guinness, Arthur, Son & Co., Ltd - Guipure - Guipúzcoa - Guisan, Henri - Guiscard, Robert - Guise (stad) - Guise, släkt - Guise, 1. Claude (de Lorraine) - Guise, 2. Frans (François de Lorraine) - Guise, 3. Charles av (kardinalen av Lothringen) - Guise, 4. Henri I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUIPURE
snnn’ ann kunEpani Dublin, sedan
1914 världens största bryggeriföretag. G.
etablerades 1759, då A. Guinness (1725—1803) inköpte
S:t James’ Gate Brewery i Dublin. G. erhöll
bolagsform 1886 men är alltjämt ett familjeföretag,
som gått i arv från far till son. G. tillverkar
enbart porter, ehuru av flera olika klasser.
Starkast är ”Extra stout” med 17,3 °/o, svagast
”Porter” med 8,5 °/o stamvörtstyrka. Sedan 1933 finns
ett filialbryggeri i London, Park Royal Brewery.
Tillverkningskapaciteten för Dublin-bryggeriet är
c:a 5 mill., för London-bryggeriet c:a 1,5 mill.
hl pr år. A.Lg.
Guipure [gipy’r] (fra.), se Gipyrspets.
Guipüzcoa [gipo’bkåa], Spaniens minsta prov.,
en av Baskiska prov., vid Biscayabuktens innersta
del; 1,885 km2, 325,003 inv. (1940), en av Spaniens
tätast befolkade prov. (172 pr km2). Huvudstad är
San Sebastian.
Guisan [gizaO’], Henri, schweizisk militär (f.
1874), urspr. milisofficer, blev divisionschef 1926
och armékårchef 1932, valdes av förbundsrådet
i aug. 1939 till överbefälhavare, varvid han
samtidigt blev general, avsked 1945. Under 2:a
världskriget spelade G. en framträdande roll vid
organisationen av den schweiziska
försvarsbe-redskapen, varvid han bl.a. tog initiativet till
utbyggande av det schweiziska fästningsområde
i Alperna, där armén avsågs uppta den avgörande
striden mot en invaderande motståndare. S.E.B.
Guiscard, Robert, hertig av Apulien och
Kalabrien, se Robert Guiscard.
Guise [gjjiz], stad i n. delen av dep. Aisne i
Frankrike, vid Oise; 6,961 inv. (1936).
Järnvaru-och textilindustri.
Guise [gjiiz el. giz], fransk hertigsläkt, sidolinje
till huset Lothringen, härstammande från G.x).
Ätten delade sig i tre grenar. Huvudgrenen dog
ut 1675 med Franqois Joseph de G.;
Guise-Aumale utslocknade redan 1631, medan
G u i s e-E 1 b e u f levde kvar till 1763.
1) C 1 a u d e, hertig av G. (C 1 a u d e de L o
r-r a i n e) (1496—1550), 3:e son till hertig René av
Lothringen, blev genom sin förmälning 1513 med
Frans’ av Vendöme dotter, Antoinette av Bourbon,
en av Frankrikes väldigaste jorddrottar. Frans I,
hos vilken han stod högt i gunst, utnämnde
honom till hertig av G. 1527. Hans äldsta dotter
Maria, g.m. Jakob V av Skottland, blev moder till
Maria Stuart. G. liksom hela släkten gjorde sig
känd för sträng katolsk rättrogenhet.
2) Frans, hertig av G. (F r a n q o i s de L o
r-r a i n e), den föreg:s son, härförare och politiker
(1519—63), deltog med tapperhet i kriget mot Karl
V 1543—44 och var nära att mista livet i en
drabbning med engelsmännen vid Boulogne 1545, där
han ådrog sig ett sår, som förskaffade honom
tillnamnet le balafré (den ärrige). I aug. 1552 fick
han befälet över det illa befästa Metz, och 2 mån.
senare var fästningen innesluten av 60,000 man
kejserliga trupper under befäl av Alba. 2/i 1553
gav kejsaren order, att belägringen skulle hävas;
uppgiften, att hälften av Albas soldater stupat
framför vallarna, är överdriven, men visst är, att
manfallet var enastående. Ett fälttåg till Neapel
1557, där G. också hade Alba till
huvudmotståndare, misslyckades, men G:s här var ganska
väl
behållen vid återkomsten, då han beredde sig att
storma Calais, som också föll efter sex dagars
strider 6/i 1558 — en händelse av största betydelse
för freden i Cateau-Cambrésis 1559. Till följd av sin
militära duglighet blev G. under Henrik II en av
dennes främsta rådgivare. Under den svage Frans
II G559—60), g.m. G:s systerdotter Maria Stuart,
var G. jämte sin bror G.3) Frankrikes verklige
härskare och förde som sådan en hård politik mot
huge-notterna. Även inom lågadeln skaffade sig G.
fiender; den av Condé ledda sammansvärjningen
i Amboise lyckades G. bemästra, men det
allmänna missnöjet gjorde dock hans maktställning
osäker, och efter Frans’ död var G. endast en, låt
vara mycket mäktig, partiledare. Genom
blodbadet i Vassy, som anställdes av G:s folk, inledde
han hugenottkrigen*. Vid belägringen av
Or-léans 1563 blev han nedskjuten av hugenotten J.
P. de Méré. [P.Dhl]B.
3) C h a r 1 e s av G., den föreg:s bror,
statsman (1524—74), 1538 ärkebiskop av Reims, 1555
kardinal, vanl. kallad kardinalen av
Lothringen, användes av Henrik II i viktiga
diplomatiska uppdrag och spelade under Frans II en
viktig roll vid brodern Frans’ sida. I likhet med
denne härsklysten och ofördragsam var han tillika
mycket listig och ännu mer impopulär.
4) H e n r i I, hertig av G., son till G.2),
fältherre och partiledare (1550—88), efterträdde, så
snart han blivit vuxen, fadern som katolikernas
ledare. 1567 var han
med i kampen, i
tapperhet men också i
grymhet och fanatism
en fullödig
representant för släkten,
visserligen utan faderns
fältherrebegåvning
men smidig som
politiker. 1572 en av
anstiftarna till
barto-lomeinatten nedslog
han 1575
hugenotter-nas tyska [-bundsförvanter-] {+bundsför-
vanter+} vid Dormans,
där han sårades och i
likhet med fadern förvärvade tillnamnet le
balafré (den ärrige). G. blev den egentlige stif-
taren av den heliga ligan, och hans
maktställning blev nu så stark, att konung Henrik III
på goda grunder började frukta för sin tron.
1576 försonade sig konungen med katolikerna,
nästan samtidigt som han för att övertrumfa G.
lät förklara sig som ligans chef. G. fick dock
snart åter ledningen; 1584 ingick han en traktat
i Joinville med Filip II av Spanien med syfte att
krossa hugenotterna och trygga tronföljden åt
kardinalen Charles de Bourbon. I verkligheten
traktade G. själv efter kronan. 1585 tvingade han
Henrik III till traktaten i Nemours, varigenom
hugenotterna förbjödos att bära vapen. Under det
följ, ”de tre Henrikarnas krig” (sc
Hugenottkrigen) inträngde G. i Paris och tvingade konungen
till nya medgivanden. Vid det därpå utlysta
stän-dermötet i Blois dominerade guiserna. Konungen
lät då mörda honom 23/i2 1588 och följ, dag också
hans bror Louis de G. P.Dhl.
— 255 —
— 256 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
