Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gulden - Guldfasan - Guldfernissa - Guldfisk - Guldflugor - Guldforell - Guldfux - Guldfynd - Guldfärg - Guldgosse - Guldgrund - Guldgök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDFASAN
V2 g., av nickel 10, 5, 1 och V2 g. — 3)1
Nederländerna (florin): a) av silver från 1679,
finvikt 9,65 g, = 20 stüver, från 1816 = 100 cent; b)
sedan 1875 myntenhet i guld. Nu myntas av silver
2 V2, 1 och V2 g. N.L.R.
Guldfasan, ChrysoVophus pictus, art av släktet
kragfasaner, är en av de praktfullast färgade
fasanerna. Den är mindre, mera högbent och
spensligare än vår vanliga jaktfasan men blir på gr. av
den bågformigt böjda stjärtens längd längre än
denna, c:a 1 m. Huvudets tofslikt förlängda fjädrar
äro hos hannen ljusgula, halskragen guldgul med
svarta tvärband, ryggen gulgrön med svarta
fjäderkanter, övre stjärttäckarna gula, skulderfjädrarna
mörkblå och undersidan lysande röd. Vingarna
äro brunröda och stjärten brunaktig med svart
marmorering. Honan är enklare färgad i ljusbrunt
och svart med ljusare undersida. G. förekommer
vild i s. och v. Kina och hålles ofta tam i
Sverige. H.Bn.
Guldfemissa är en flyktig fernissa, färgad med
gummigutta, drakblod, sandel el. numera hellre
med tjärfärgämne. G. användes särsk. för att giva
polerad mässing guldglans och skydda metallen
för luftens inverkan.
Guldfisk, Carass’ius aura’tus, art av rudsläktet, till
formen lik en dammruda men med längre
bröstfenor. Färgen är hos den vilda g., liksom hos
ungarna av den odlade, på ryggen olivgrön, på
sidorna ljusare med guldglans, hos de odlade
formerna vanl. glänsande gulröd, men hos somliga
silvervit (”s i 1 v e r f i s k a r”) el. brunfläckig. En
mängd kulturraser ha utbildats, olika till färg och
form, en del med missbildningar, ss.
teleskopfiskarna med stora utstående ögon, s 1 ö j f i
s-k a r n a med långa fördubblade stjärtfenor, m.fl. (se
färgpl. vid Akvarium, fig. 10 och u). G.
härstammar från Kina men har som prydnadsfisk i akvarier
och dammar nu en allmän utbredning. Den har
även i vissa trakter utsläppts i fria vatten och
förvildats. — Guldfärgade former (”g u 1 d f i s k a r”)
förekomma även av flera andra fiskar, t.ex. karp,
sutare, id, forell. Odlingen av g. har stor
omfattning. N.Rn.
Guldflugor, Luci’lia, släkte av fam. parasitflugor.
G. äro till storleken ung. som den vanliga husflugan
el. något större. Kroppen är starkt guldglänsande
grön el. blåskimrande. En av de allmännaste
arterna, L. caèsar, träffas ofta på bladen av buskar,
stundom även inomhus. Larverna leva i spillning
men även i skämt kött. Det har också hänt, att
äggen lagts i öppna sår el. på bölder, varefter
larverna borrat sig djupt in i kroppen el. i
näsborrarna hos grodor och paddor.
Guldfasan.
— 275 —
Guldforell, guldfärgad form av forell, se Guldfisk.
Guldfux, se Fux.
Guldfynd föreligga i egyptiska gravar från 5:e
årtusendet f.Kr. Minst lika tidigt har guldet varit
känt av sumererna att döma av fulländningen hos
guldföremålen från Ur. Under 2:a årtusendet
f.Kr. kom enl. Tell-el-Amarna-breven Västasiens
guld huvudsaki. från Egypten (Nubien). Sannolikt
gäller detsamma råvaran till den
kretensisk-my-kenska bronsålderns rika g. Redan i början av
detta skede (g. i väst- och nordeuropeiska
stenkam-margravar) bearbetades dock inhemska
fyndigheter, särsk. på Irland och i Transsylvanien. Från
sistn. land härrör sannolikt det mesta av metallen
i Nord- och Mellaneuropas g. från bronsåldern.
Under äldsta järnåldern torde guldet till stor del
ha kommit från Orienten och Balkan (Thessalien,
Trakien), varifrån det av grekerna förts till
sky-terna, av etruskerna till Italien och vidare till
kel-terna. Dessa kände dock guldförande jordlager
på eget område. I Nordeuropa finnas g. från
bronsåldern, saknas därefter men uppträda åter
i fynd från årh. e.Kr., nu ofta med ornament i
filigran. Ej minst i Skandinavien äro de från
de följ, seklen allt flera, särsk. i form av hals-,
arm- och fingerringar samt som införda mynt och
inhemska guldbrakteater. Från äldre
folkvand-ringstid (400—600 e.Kr.) äro de flesta g. i
Norden, där Sverige var huvudområdet för en spec.
skandinavisk guldsmidesstil och -teknik, en
förening av filigran och karvsnitt. Under de två
följ, seklen förefaller guldimporten till Norden
ha varit nästan avstannad. Vikingatiden visar en
stegring; från detta skede äro dock g. i allm.
enklare. G.Em.
Guldfärg, klorhaltig lösning, i vilken
guldföremål neddoppas för att bibringas önskad färgton.
Om ett föremål av’ arbetsguld neddoppas i en
kokande lösning av salpeter, koksalt och alun el.
saltsyra, så upplöses guldet av fri klor i lösningen
men utfälles ånyo genom inverkan av de i
legeringen ingående mindre ädla metallerna och
bildar en tunn hinna av rent guld på föremålet. Detta
får därigenom det rena guldets färg.
Guldgosse, se Gullgosse.
Guldgrund, förgylld bakgrund till
figurframställningar, infördes i den religiösa målarkonsten, särsk.
mosaikmåleriet, redan under gammalkristen tid (från
500-talet t.ex. i Ravenna) och betecknar det ideala
rummet el. himmelriket. G. blev särsk. utmärkande
för den bysantinska konsten. Den upptogs snart
i bokmåleriet ävensom i tavelmåleriet. Här
användes g. ända till medeltidens slut. Guldet
anbrag-tes vanl. på kritgrund på träskivan; stundom
inpun-sades däri ornament, glorior o.d. I Italien
bibehöll sig g. här och där ännu under renässansen
(se Angelico). N. om Alperna införde visserligen
bröderna van Eyck ett friare, mera måleriskt
behandlingssätt av bakgrunden, men g. bibehöll sig
länge under 1500-talet, särsk. i skulpturen (målade
och förgyllda helgonskåp och även större
altar-verk). E.H7.
Guldgök, Lampromor’pha cup’reus, art av fam.
egentliga gökar, utmärker sig genom sin
färgprakt. översidan är glänsande guldgrön,
skiftande i kopparfärg, undersidan gulvit, ving- och
yttre stjärtfjädrar bandade i vitt. Till utseendet
— 276 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
