Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldgök - Guldhalt - Guld-Harald - Guldhare - Guldholm Kloster - Guldhornen - Guldhydroxid - Guldhönor - Guldin, Paul - Guldkalven el. gyllene kalven - Guldkantade papper - Guldkis - Guldklausul - Guld-klorid, -klorur, -klorvätesyra - Guldkonungen från Norden - Guldkrog - Guldkroken - Guldkrona - Guldkusten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULDKUSTEN
liknar den i övrigt vår vanliga gök. G. är vanlig
i Sydafrika men träffas även i Östafrika upp till
Etiopien och övre Nilen. Andra närstående
släkten, smaragdgöken och glansgökarna,
bebo Afrikas, Asiens och Australiens tropiska
områden. O.Cn.
Guldhalt, se Finhet.
Guld-Harald, dansk hövding, se Harald.
Guldhare, zool., se Aguti.
Guldholm Kloster, lat. 1’nsula au’rea,
munkkloster av cisterciensorden vid Længsö n. om Slesvig,
anlades o. 1189 av biskop Valdemar av Slesvig
och invigdes 1191. Redan 1209 el. 1210 flyttades
klostret till Ry.
Guldhornen från Gallehus, se Gallehus.
Guldhydroxid, kem., se Guld, sp. 269.
Guldhönor, zool., se Nyckelpigor.
Guldin [gol’-], Paul, schweizisk matematiker,
jesuit (1577—1643), prof, i Wien och Graz. I sitt
arbete ’ Centrobaryca” (1635—41) publicerade han
de sedan efter honom uppkallade, men av honom
trol. i den grekiske matematikern Pappos’ skrifter
funna satserna (”Guldins regler”): den vid en
kurvas rotation bildade ytan är = kurvans längd,
multiplicerad med den väg, som kurvans
tyngdpunkt beskriver vid rotationen; och en
rota-tionskropps volym är = den roterande ytans
storlek gånger dess tyngdpunkts väg. N.E.F.
Guldkalven el. gyllene kalven (rättare
”tjuren”) omtalas som en gudabild bl.a. i 1 Kon.
12:28 ff., enl. vilket ställe Jerobeam I ställt upp
en g. i Betel och en i Dan, nordrikets med
Jerusalem konkurrerande huvudhelgedomar. Möjl. går
berättelsen i 2 Mos. 32 om den av Aron gjorda
g. och folkets tillbedjan av denna tillbaka på en
kultsaga, som förlägger uppkomsten av dyrkan
av g. till vandringen i öknen. — Dansen kring
g. (med förskjutning av den bibliska betydelsen),
beteckning för penningdyrkan och penningbegär.
Guldkantade papper, eng. gilt-edged securities,
vilket urspr. betecknade av engelska staten
utfärdade skuldförbindelser, vilka voro försedda med
kanter av guldpapper. Uttrycket har fått
internationellt bruk för att utmärka högsta klass och
säkerhet el. bästa kvalitet i fråga om obligationer,
aktier, reverser, skattkammarväxlar,
primadiskon-ter o.d. med hänsyn särsk. till däri utfäst
ränte-gottgörelse. I Sverige torde till g. i första hand
räknas alla Statens el. av Staten direkt
understödda företags obligationer och aktier samt
skattkammarväxlar och statsgaranterade förbindelser, men
under senare år har en viss benägenhet framträtt
att dit även räkna värdepapper, lagligen godkända
för placering av förmyndarmedel. K.W-B.
Guldkis, geol., guldhaltig svavelkis, en av de
viktigaste guldförande malmerna.
Guldklausul benämnes en föreskrift i
ekonomiska avtal, att betalning skall ske i guld el.
visst penningvärde i guld. Syftet med en sådan
är att hindra förluster för borgenären genom ev.
valutadepreciering. Ej sällan ha myndigheterna
satt g. ur kraft, t.ex. i USA 1935.
Guld-klorid, -klorur, -klorvätesyra, kem., se
Guld, sp. 269.
Guldkonungen från Norden, efter ital. il re d’oro,
om Gustav II Adolf (med syftning på hans
guldgula hår och skägg).
Guldkrog, skämtsam benämning på luxuös
(”förgylld”) restaurang, först nyttjad av ”Jörgen” (G.
F. Lundström) om den i början av 1890-talet
renoverade Hamburger Börs i Stockholm.
Guldkroken, den bördiga slättbygden mellan
Hö-kensås och Vättern, Västergötland, i trakten av Hjo.
Guldkrona, odont., se Tandprotes.
Guldkusten, eng. Gold Coast, brittisk kronkoloni
vid Guineabukten, mellan 4°4O’ och n°i2’ n.br.
och mellan i°i6’ ö.lgd och 3°2o’ v.lgd (se karta
vid Franska Västafrika). Areal 203,600 km2 med
ett inv.-antal av 3,571,156 (1942). Huvudstad
Accra (72,977 inv., 1931).
G. är ett lågplatåområde, vars jämna yta här
och där avbrytes av smärre höjdsträckningar,
vilka nå sin största höjd i s.ö., där de emellertid
ej nå över 670 m. Platån når fram till kusten
i dess mellersta del, och kustlinjen präglas här
av lodräta abrasionsbranter. I ö. och v. är
kusten däremot låg och sumpig med talrika laguner
och strandsjöar. I G:s n. delar övergår
landskapet i ett kull-landskap med höjdsträckningar om
max. 600 m höjd. G. är uppbyggt av mycket
gamla geologiska formationer. I ö. och s.ö.
ut-göres berggrunden av äldre eruptiver (granit,
diorit), landets n. och inre delar upptagas av
delvis veckade sediment och konglomerat av
prekambrisk ålder, och i s. och s.v. finnas stråk
av devon-, karbon- och kritformationer.
Kustslätterna äro uppbyggda av alluviala sediment av
tertiär och kvartär ålder. Ett flertal floder rinna
genom kolonien, men de ha i stort sett ett alltför
stritt lopp för att ha någon egentlig ekonomisk
betydelse. Den största är Volta, vilken delvis
utgör gräns till den forna tyska kolonien Togo.
— G. har till följd av sitt läge ett tropiskt
mon-sunklimat. Årsmedeltemp. är vid kusten 26—270
och i G:s inre delar något högre. Medan
temp.-variationerna vid kusten äro små mellan årets
kallaste och varmaste mån., tillta de däremot
mot landets inre. Nederbördsmängden varierar i
olika delar av G. På gr. av kustens sträckning
i s.v.—n.ö. riktning avtar regnmängden där mot
ö. och likaså mot landets inre. Axim vid kusten
i s.v. har sålunda en årlig nederbördsmängd av
2,000 mm, medan Kwitta i s.ö. blott får 500 mm
och G:s n. delar mindre än 1,000 mm.
Regnperioden varar från mars t.o.m. nov. med avbrott
för en kortare torrperiod i aug. Vid
monsun-växlingarna uppträda häftiga oväder. Den
förhärskande vinden under hela året är sydvästlig.
Under vintern uppträder då och då särsk. i de
n. delarna en torr, kall, dammförande nordöstlig
vind från det inre av Sudan, den s.k. harmattan.
— En stor del av G:s yta är täckt av tropisk
regnskog, där de mest karakteristiska trädslagen
äro oljepalmen {Elaè’is guinee’nsis) och
kolaträdet (Cola acumina’ta). I samband med
nederbördens avtagande mot ö. och n. övergår regnskogen
i savann, som i s.ö. når ända fram till kusten.
I de s.ö. och mell. delarna av G. är trädsavannen
den förhärskande vegetationsformen och i n.
busksavannen. — G:s invånare utgöras till största
delen av negrer av sudantyp. De största
stammarna äro fanti vid kusten i s.v., accra i s.ö.
och ashanti i G:s inre delar. De glest befolkade
— 277 —
— 278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
