Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gullberg, Elsa - Gullberg, Hjalmar (författare)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULLBERG
industriella skolan och grundade 1927 efter
anställningar bl.a. vid Föreningen för svensk
hemslöjd och Svenska slöjdföreningen egen firma för
textilier och heminredning i Stockholm. G. har
varit en ivrig teknisk experimentator på såväl
lyxvarans som den enkla bruksartikelns område.
Bland G:s viktigare arbeten märkas ledningen av
tillverkningen av textilierna för Stockholms
konserthus (huvudsaki. ritade av E. Forseth) och
gobelängerna för Linköpings domkyrka. G. erhöll
medaljen Litteris et artibus 1924. [I.JSn.
Gullberg, Hjalmar Robert, författare (f. 30/5
1898). G., som är född i Malmö, blev fil. lic. i
litteraturhistoria i Lund 1927 och hedersdr där
1944. G., som är litterär rådgivare vid
Dramatiska teatern sedan 1934 och teaterchef vid
Radiotjänst sedan 1936, blev led. av Samfundet De
nio 1937 och invaldes 1940 i Svenska akad. (efter
Selma Lagerlöf; G:s inträdestal över henne utg.
s.å., 2 uppl. 1941). Han var 1940—44 led. av
Teaterrådet och blev 1941 ordf, i Sveriges
dramati-kerförb. — G. framträdde först som diktare i
studentikos jargong vid 1920-talets början i
”Lun-dagård”, där han 1924 var red. Han debuterade
med diktsaml. ”1 en
främmande stad”
(1927), vars titel
uttrycker det
främlingskap i omvärlden, som
är en utgångspunkt
för och en grundton i
G:s lyrik. Därnäst
följde ”Sonat” (1929),
där både titeln och
diktsaml :s
uppbyggnad antyda diktarens
intima förhållande till
musiken. G:s
genombrott hos kritik och
publik blev ”Andliga
övningar” (1932, 4 uppl. 1945); urkristen mystik
och modern skepsis stå här sida vid sida. Den
övervägande modernt stiliserade saml. ”Kärlek i
tjugonde seklet” (1933, 6 uppl. 1945) innehåller
en rad dikter, där ”den nya sakligheten” i synen
på det sexuella bryter sig mot erotisk mystik.
Ett lekfullt mellanspel var ”Ensamstående bildad
herre” (1935, 3 uppl. 1943), i vilken spexartade
infall i Morgensterns stil bilda en kontrastartad
bakgrund för spröd lyrik. I saml. ”Att övervinna
världen” (1937, 6 uppl. 1946) fortsattes den
spi-ritualistiska linjen i G:s lyrik. Han framträdde
här kanske mera öppet än tidigare som pessimist,
mystiker och världsförnekare; den tidshistoriska
situationen bidrog att ge saml. dess mörka
grundton. Mest direkt tidsengagerad är G. i sin
hittills sista diktsaml., ”Fem kornbröd och två
fiskar” (1942, 7 uppl. 1944), som rymmer antinazistisk
tidsdikt, apokalyptiska undergångsvisioner, religiös
lyrik av nyplatonsk färgning och romantisk
näkter-galsmusik (”Till en näktergal i Malmö”). Diktsviten
”Paradismyt” (i ”Prisma”, 1948) visar en formell
nyorientering i anslutning till såväl gamla
orientaliska som modernistiska mönster. — Sin
grundprägel har G:s diktning fått i mellankrigsårens
motsatsrika tid. Hans främsta verkningsmedel,
också i stilen, är kontrasten: hans dikt svänger
Elsa Gullberg: Matta i halvflossa, ”Kinesmattan”. 1935.
mellan ”andakt och revolt”. Ett inslag av
spexlynne och spexteknik är påtagligt i hans tidigare
produktion; ofta är komiken hos G. ett ironiskt
självförbehåll. Till sitt kynne är G:s poesi mera
intellektuellt pregnant än den samtida svenska
lyriken. Hans skolning i antik och
franskklassisk tradition visar sig främst i det formella.
De viktigaste motivkretsarna i hans poesi äro
antiken, mystiken, erotiken och politiken. Den
antik, som han genom studier och resor bäst
känner, är den grekiska; på uppslag från grekisk
antik bygga en rad poem, spec. i de tidigare
saml. Kristna motiv har han använt genom hela
sin produktion, men hans religiösa lyrik saknar
konfessionell prägel. — G. har gjort en viktig
insats även som översättare, bl.a. av grekisk
dramatik: Aristofanes’ ”Fåglarna” (1928) och
”Ly-sistrate” (1932), båda tills, med I. Harrie,
Euripides’ ”Hippolytos” (1930), ”Medea” (1931) och
”Alkestis” (1933) samt Sofokles’ ”Antigone”
(1935). Under senare år har G. främst tolkat
romansk diktning, bl.a. Molière, Calderön, Garcia
Lorca och Gabriela Mistral. En rad lyriska
tolkningar äro samlade i ”Sången om en son” (1944,
2 uppl. 1945). G., som utg. Ola Hanssons
”Efterlämnade skrifter” (5 bd, 1928—31) och ett urval
ur dennes poesi med inledning, ”Valda dikter”
(1943), har även redigerat Karin Boyes postuma
saml. ”De sju dödssynderna” (1941). Ett urval ur
G:s produktion, ”100 dikter”, utkom 1939 (10
uppl. 1947); ”Samlade dikter” i 4 bd 1948. — Litt.:
L. Göthberg, ”Hj. G. och hans värld” (1943);
E. Hj. Linder, ”Hj. G.” (1946). Jfr vidare I.
Harrie, ”Orientering” (1932), S. Ahlgren, ”Orfeus
i folkhemmet” (1938), K. G. Hildebrand, ”Bibeln
— 295 —
— 296 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
