Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gumboda hed - Gumiljov (Gumilëv), Nikolaj Stepanovitj - Gumlösa - Gumma, gummisvulst, syfilom - Gummarpstenen - Gummerus, 1. Jaakko - Gummerus, 2. Herman - Gummerus, 3. Edvard Robert - Gummeson, Per - Gummeson, Per Egon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUMMESON
lägerplats för Västerbottens reg:s södra bataljon,
sedermera Västerbottens fältjägarkår och reg.,
varom en 1914 rest minnessten bär vittne.
Gumiljov [gomiMiåT], ofta skrivet G u m i 1 é v,
Nikolaj Stepanovitj, rysk poet (1886—
1921). G:s lyriska läromästare voro Gautier och
Leconte de Lisle. Han har i vers på ett mästerligt
sätt skildrat tropiska landskap, gamla italienska
städer o.a. egenartade motiv. Bland hans
dikt-saml. märkas ”Conquistadorernas sånger” (1906),
”Bålet” (1918), ”Pärlan” (1921) m.fl. Vid sin död
— han arkebuserades av bolsjevikerna — hade
han även en berättelsesaml. färdig, ”Palmernas
skugga” (postumt utg. 1922). Agr.
Gumlösa, socken i V. Göinge hd i Skåne,
Kristianstads län, och församling i Sörby och
Gumlösa pastorat i V. Göinge kontrakt av Lunds stift,
ö. om Hässleholm; 25,70 km2, därav 25,42 land;
465 inv. (1948; 18 inv. pr km2). I n., där Almaån
delvis bildar gräns, är slättbygd, f.ö. mest
små-kuperad skogstrakt. Åkern utgör 41 °/o av
landarealen, skogsmarken 46 °/o. Egendomar:
Sinclairs-holm* och Råröd (under Vanås). Kyrkan, invigd
av ärkebiskop Absalon 26/io 1192, är Skånes första
romanska tegelkyrka och Nordens äldsta, fast
daterbara tegelbyggnad. Byggmästare inkallades
från Sorö cistercienskloster på Själland, om vars
kyrka G. påminner. Trots hårda öden — den
eldhärjades 1612 under Gustav II Adolfs
sköv-lingståg samt 1905 — är byggnadens karaktär
anmärkningsvärt väl bibehållen. Kyrkan består
av torn, -skepp och rakslutet kor; även korsvalven
av tegel äro de ursprungliga. Dopfunten av
sandsten är trol. samtida med kyrkan och signerad
av stenmästaren Tove; skålen prydes med
reliefbilder ur Jesu liv. På altarväggens yttersida är
fästad en gravsten över riksrådet Birger Nilsson
Grip. Se C. O. Arcadius, ”G. kyrka” (1891), och
C. Callmer, ”G. kyrkas invigningsår” (1941). —
Namnets förra led är otolkad, senare leden lösa
är omstridd, trol. dock besl. med verbet luta och
med bet. äng. Det skrevs 1420 i Gumløsæ. P.;Er.
Gumma, g u m m i s v u 1 s t, s y f i 1 0 m, en
liten knutstor till omkr. äpplestor, svulstartad, spec.
kronisk inflammationshärd, tillhörande
tertiäraf-fekterna vid syfilis*.
Gummarpstenen, runsten, se Stentoftenstenen.
Gumlösa kyrka.
SJ:s bildarkiv; foto M. Sjöbeck.
Gumme’rus. 1) Jaakko G., finländsk
kyrko-historiker (1870—1933), prof, i kyrkohistoria i
Helsingfors 1900-—20, biskop i Borgå stift 1920, i
Tammerfors 1923; teol. hedersdf i Lund s.å.; verksam
inom de kyrkliga enhetssträvandena. Bland G:s
skrifter märkas
”Bei-träge zur Geschichte
des Buss- und
Beicht-wesens in der
schwe-dischen Kirche des
Mittelalters” (1900),
”Die homöusianische
Partei bis zum
To-de des Konstantins”
(s.å.), ”Vår kyrkas
uppgifter i närvarande
tid” (1918), ”Lärobok
i kyrkohistoria”
(jämte V. Rosenqvist, 1907,
flera uppl.) m.fl.
läroböcker i kyrkohistoria.
G. utgav vidare ”Synodalstatuter” (1902) samt
”Teol. tidskr.” 1916—33. Till G:s 60-årsdag utgavs
en festskrift, ingående i ”Finska kyrkohist.
samfundets handlingar”, 28 (1930). A.S.
2) Herman Gregorius G., finländsk filolog,
historiker och politiker (1877—1948), doc. vid
Helsingfors univ. i romersk filologi 1911 och i antikens
historia 1926 samt prof, i allmän historia där 1933
—47. G. tog livlig del i motståndet mot
förrysk-ningspolitiken, bl.a. i tidskr. ”Framtid”. Under
1 :a världskriget var han en av de ledande och
sammanhållande krafterna i den s.k.
Stockholms-delegationen med uppgift att frigöra Finland från
Ryssland. 1918 blev han Finlands chargé d’affaires
i Kiev, 1919 i Rom, där han 1920—25 var finländsk
minister. Bland G:s vetenskapliga arbeten märkas
”Der römische Gutsbetrieb” (1906) och ”Die
rö-mische Industrie” (i ”Klio”, 1914—15). Dessutom
utg. han bl.a. ”Aktiva kampår” (1925), ”Jägare
och aktivister” (1927) och ”Konni Zilliacus”
(1933). [A.NckJR.R.
3) Edvard Robert Gregorius G., den
förege son, författare och tidningsman (f. 5/io 1905).
G., som är född i Helsingfors, bor numera i
Da-larne i Sverige; fil. mag. 1945. G., som 1934—40
var medarbetare i ”Nya dagligt allehanda”, är
sedan 1939 litterär konsulent vid förlaget Natur och
kultur. G. har utg. romanerna ”Farväl Arkadien”
(1938), ”Fästningen” (1940), ”Arvet” (1942) och
”Sönerna” (1943), vilka till sin hållning äro
utpräglat intellektuella och ställvis röja G:s intresse
för fascismen, vars uppkomst och utveckling han
skildrat i ”Fascismen och det moderna Italien”
(1930). G. har även utg. aforismsaml. ”Dialog
med någon” (1944), folkloristiskt färgade skisser
från Dalarne, ”Sägner i berget” (1946) och
essä-saml. ”Rebeller” (1947). E.Ed.
Gummeson, Per, målare (1858—-1928), fick sin
utbildning vid konstakad. i Köpenhamn och
Stockholm. G:s idylliska, intima landskapsmålningar
med skånska motiv fingo med åren en allt
tydligare personlig karaktär genom det ofta breda,
summariska målningssättet. I flertalet svenska
museer finnas hans målningar. G. utgav (1915) en
liten samling ”Dikter”.
Gummeson, Per Egon Sanfrid, industriman
— 309 —
— 310 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
