Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gundulić, Ivan - Gungfly - Gungl, Joseph - Gungner - Gunhild, Gunhilda - 1. Gunhild (svensk drottning) - 2. Gunhild (svensk drottning) - 1. Gunhild (dansk drottning) - 2. Gunhild (dansk drottning) - 3. Gunhild (dansk drottning) - Gunhild (norsk drottning) - Gunilla - Gunilla (Bielke, svensk drottning) - Gunjah - Gunkel, Hermann - Gunn - Gunnar (namn) - Gunnar (sigurdsdiktningen) - Gunnar från Hlíðarendi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNGFLY
(1589—1638), född i Dubrovnik (Ragusa), den
syd-slaviska kulturens och litteraturens centrum under
1500—1600-talen. G. anses vara den serbokroatiska
litteraturens största namn under denna tid. Påverkad
av italiensk renässansdiktning har G. emellertid
förstått att ingjuta en frisk och ursprunglig
slavisk folkton i sitt skaldskap. G:s mest bekanta
arbete är ”Osman”, ett episkt poem, vari han
besjunger polackernas seger över turkarna vid Hotin
1621. Först 1826 publicerades ”Osman” (2 sånger
hade då gått förlorade). G:s mest kända lyriska
verk är ”Suze sina razmetnoga” (”Den förlorade
sonens tårar”, 1622). Hans dramer ha till största
delen gått förlorade. Det mest originella av dem
är ”Dubravka”, med lyriska inslag av stor
skönhet. — Litt.: A. Jensen, ”G. und sein Osman”
(1900), ”Från Balkan” (1917). G.Jg.
Gungfly, kärr, moras. — Geol., limnol.,
växtsamhälle och därav bildad torv, som vid igenväxning
av i sht näringsfattiga vatten spänner sig ut över
öppet vatten och ej direkt vilar på underliggande
jordart utan genom ett vattenskikt är skilt från
underlaget och således ligger löst och ”gungar”.
För g. karakteristiska växter äro vissa vitmossor,
”Sphagna cuspida’ta”, samt starrarter, vattenklöver
och tranbär.
Gungl [goijgl], J o s e p h, ungersk-tysk
dans-kompositör och dirigent (1810—89), skrev i Johann
Strauss’ anda populära danser och marscher samt
företog talrika konsertturnéer med egna kapell,
varvid han 1871 även gästade Stockholm.
Gungner (isl.; eg. som gungar el. svänger), nord,
myt., namn på Odens spjut, som aldrig förfelade
målet; tillverkat av dvärgen Ivaldes söner.
Gunhild, G u n h i 1 d a, kvinnonamn, isl.
Gunn-hildr, till gunn-, strid och hildr, kamp (se Hild).
Samma namn är Gunnel, Gunilla.
Gunhild, drottningar.
Sverige. 1) Gunhild (o. 1050), enl. Adam av
Bremen gemål till Anund Jakob, som hon
överlevde. Antagandet, att hon därefter gifte om sig
med Sven Estridsson och alltså är identisk med G.,
dansk drottning 3), är oriktigt.
2) Se Gunilla.
Danmark. 1) G u n h i 1 d (o. 950), Harald
Gorms-sons hustru (enl. Adam av Bremen).
2) Gunhild, enl. de isländska sagorna Sven
Tveskäggs första gemål, dotter till Boleslav av
Polen. Samtida el. något senare källor (Tietmar
och Adam) berätta däremot, att Sven var g.m. en
syster till Boleslav, och känna endast en gemål
till kung Sven. De namngiva henne ej, varför man
ej kan anse det säkert, att Sven Tveskäggs gemål
verkligen hetat G. Jfr Sigrid Storråda.
3) G u n h i 1 d (o. 1050). Sven Estridsson var
enl. Adam g.m. en nära fränka G., från vilken han
på gr. av ingripande av ärkebiskop Adalbert av
Hamburg-Bremen måste skilja sig. G., som var
av svensk börd, levde efter skilsmässan i Sverige
och understödde Adalvard d.y:s
missionsverksamhet på 1060-talet. Jfr ovan Sverige.
Norge. Gunhild (900-talet), dotter till Gorm
den gamle i Danmark, g.m. Erik Blodyx. Då
Erik fördrevs från Norge, följde hon med till
England men begav sig efter hans fall (954) till sin
bror Harald i Danmark, vilken hjälpte henne och
”Gunhildssönerna” att återvinna Norge. Då Ha-
rald senare tog Norge, flydde hon till
Orkneyöar-na, där hon dog. Hon skildras — även i flera av de
isländska ättesagorna, ss. Egils- och Nialssagorna
— som en vacker och klok men grym, härsklysten,
sinnlig och trollkunnig kvinna. E.No.
Gunilla, kvinnonamn, se Gunhild.
Gunilla (B i e 1 k e), svensk drottning (1568—97),
1585 förmäld med Johan HI i hans 2:a äktenskap.
G. var dotter till riksrådet och ståthållaren över
Östergötland Johan
Axelsson Bielke (d.
1576), vars mor var
syster till Johan III:s
mor, drottning
Margareta (Leijonhufvud).
Giftermålet
betraktades av konungens
syskon som en mesallians
och skärpte kraftigt
motsättningen mellan
Johan och hertig Karl,
som senare vid Johans
död betedde sig mycket
bryskt mot G. F.ö. är
mycket litet känt om
henne; hon talade emellertid de 1590 avsatta
riksrådens sak hos sin gemål — ett par av dem voro
hennes nära fränder — och skall ha bidragit till den
försonligare hållning i religionsfrågan han intog
under sina sista år. Som änkesäte erhöll G. Bråborg i
Östergötland, där hon avled. Hon hade endast ett
barn, sonen Johan, hertig av Östergötland. C.
Gunjah [gun’-], se Ganjah.
Gunkel [go9’køl], Johann Friedrich H e r m a n n,
tysk teolog (1862—1932), prof, i Giessen 1907, i
Halle 1920. G. var banbrytare inom GT:s
exege-tik genom att i den genomföra den moderna
litteratur- och religionshistoriska metoden. Hans
kommentarer till Genesis (1900, 5 Aufl. 1922) och
Psal-taren (1925) äro epokgörande. Av hans övriga
rika produktion må nämnas ”Schöpfung und
Chaos” (1895, 2 Aufl. 1921), ”Ausgewählte
Psalmen übersetzt und erklärt” (1904, 4 Aufl. 1917)
förutom en rad andra populära tolkningar av
bibliska skrifter, ”Zum religionsgeschichtlichen
Ver-ständnis des Neuen Testaments” (1903, 3 Aufl.
1930). Till G:s 60-årsdag utkom ”Eucharisterion”
(2 bd, 1923) med bibliografi över G:s skrifter. A.J.F.
Gunn (isl. Gunnr, eg. strid), namn på en valkyrja.
Gunnar, mansnamn, isl. Gunnarr (motsv. fhty.
Gunther i, varav ty. Gunther, Günther’), till gunn-,
strid, och stammen i här (jfr Ragnar).
Gunnar, son till Gjuke och broder till Hogne
och Gudrun, en av huvudpersonerna i den
väst-nordiska sigurdsdiktningen (se Gjukungar). G.
motsvarar Gunther i Nibelungenlied och i den
germanska fornhistorien den burgundiske konungen
Gundicarius, som stupade i strid mot hunnerna 437.
Gunnar från HliÖarendi, isländsk storbonde från
senare hälften av 900-talet, son till Hamund. G.
är en av huvudpersonerna i Nials saga, tapper och
framstående, hövisk, välvillig, givmild och vänfast.
Hans tragiska öde berodde på giftermålet med den
vackra men elaka och hatfulla Hallgerd, som
invecklade honom i tvister med grannarna. Däremot
lyckades hon ej, trots alla försök, bryta den
trofasta vänskapen mellan Gunnar och Nial. Efter
— 323 —
— 324 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
