Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar från Hlíðarendi - Gunnar Helming - Gunnarp - Gunnarsbyn - Gunnarsjö - Gunnarskog - Gunnarsnäs - Gunnarson och Gunnarsson - Gunnarsson, Gottfrid - Gunnarson, Karl (Karl Gunnar Schulze) - Gunnarsson, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNARSSON
flera dråp blev G. dömd till landsflykt, men då
han vid avfärden kom att se upp mot sin vackra
gård, den fagra liden och de vitgula åkrarna,
kunde han ej förmå sig att lämna hemmet utan
återvände, överfallen av sina fiender stupade han
efter ett hjältemodigt försvar. — G:s oförmåga att
finna någon ”väg från hemmets dörr” är ett i
senare nordisk diktning (Jonas Hallgrimsson, Arne
Garborg, V. v. Heidenstam) gärna behandlat
motiv. E.H.
Gunnar Helming, huvudpersonen i en liten saga
i den isländska Flatöboken, vilken saga trots sin
delvis fantastiska och burleska karaktär lämnar
värdefulla detaljupplysningar om svearnas dyrkan
av Frej.
Gunnarp, socken i Faurås hd i Halland och
församling i Gunnarps och Gällareds pastorat i
Falkenbergs kontrakt av Göteborgs stift, kring
Ätran vid västgöta- och smålandsgränsen; 108,09
km2, därav 96,62 land; 1,252 inv. (1948). G. är
en karg skogs- och bergsbygd (Pukaberget 196 m),
rik på mossar och småsjöar; i ö. inskjuter sjön
Fegen. Huvudbygden är samlad i Ätradalen.
Åkern utgör 9 % av landarealen, skogsmarken
61 %. Vid Fegens s.v. ända och statsbanelinjen
Varberg—Kinnared ligger stations- och
industrisamhället Fegen (300 inv. 1946) med flera
träförädlingsföretag (särsk. lådtillverkning), det
största tillhörande ab. Fegens låd- och tunnfabrik
(20 arb.). Inom socknen finnas f.ö. några smärre
sågverk och snickerifabriker. Kyrkan av trä
uppfördes 1755—56, sedan den gamla förstörts vid
åskeld; intressant romansk sandstensdopfunt. —
Namnet, övertaget från kyrkbyn, är bildat till gen.
av mansnamnet Gunne och thorp, nybygge (se G.
Knudsen & M. Kristensen, ”Danmarks gamle
Personnavne”, 1:1, 1936—40, sp. 417). Det skrevs
1334 Gunnathorp. P.;Er.
Gunnarsbyn, samhälle i Råneå* sn i Norrbotten.
Gunnarsjö, socken i Marks hd i Västergötland,
Älvsborgs län, och församling i Kungsäters,
Gunnarsjö, Grimmareds och Karl Gustavs pastorat
i Marks och Bollebygds kontrakt av Göteborgs
stift, s.ö. om Viskan vid hallandsgränsen; 43,60
km2, därav 40,99 land; 368 inv. (1949; 9 inv. pr
km2). G. är en skogig bergstrakt (intill 189
m ö.h.) med flera småsjöar; åkern utgör 8% av
landarealen, skogsmarken 65 °/o. 1856 levde här
680 personer. Någon träförädling. Kyrkan av
gråsten har delvis medeltida långhus, koret
tillkom 1797 och tornet 1821; innertaket av trä har
målningar från 1751. Kyrkan restaurerades 1930
och 1935, då bl.a. värdefulla gamla målningar
konserverades. — Namnet, givet efter kyrkbyn, är
bildat till gen. Gunnars av mansnamnet Gunnar
och ryd, red, röjning; då i sammansättningen 5
och r assimilerats till 55 och så det slutljudande d
fallit bort, har namnet på grund av uttalslikheten
övergått till gruppen på -sjö, jfr skrivningar som
Gunnasse 1632 (se ”Ortnamnen i Älvsborgs län”,
9:2, 1917, sid. 34). Det skrevs 1540
Gwnnas-ridh. P.;Er.
Gunnarskog, socken i Jösse hd i Värmland och
församling i Gunnarskogs och Bogens pastorat
i Jösse kontrakt av Karlstads stift, n. om
Arvika; 411,89 km2, därav 371,18 land; 3,769 inv.
(1948; 10 inv. pr km2). G. består av starkt
kuperade skogstrakter, som i n. uppnå 364 m
ö.h. Huvudbygden ligger i Jösseälvens dal,
kring Gunnern (92 m ö.h.), Bergsjön (96 m)
och Vassbotten. Åkern utgör 8% av
landarealen, skogsmarken 77 °/o. Folkmängden har
avtagit betydligt: 1858 var den 5,949. Egendom:
Säl-boda med sågverk, snickerifabrik och ett
vattenfall, vilket arrenderas av Arvika stad. Billeruds ab.
äger stora skogsdomäner och två mindre
elkraftverk. Järnbruk ha funnits vid Sälboda, Rexed,
Träskog, Fredros och Lyred. Kyrkan av sten
byggdes 1726—27, korsarmarna tillkommo 1784
—85; predikstol och altaruppsats äro från 1738
—39. Kyrkan restaurerades 1923. — Namnet är
bildat till gen. av namnet på sjön Gunnern samt
skog, avseende nejdens skogighet; sjönamnet är
ej säkert tolkat (se ”Ortnamnen i Värmlands
län”, 6, 1942, sid. 39). Sockennamnet skrevs 1376
in Gwnnascogh. — Litt.: L. Brodin, ”G:s kyrka
1727—1927” (1927). P.;Er.
Gunnarsnäs, socken i Nordals hd i Dalsland,
Älvsborgs län, och församling i örs, Dalskogs
och Gunnarsnäs pastorat i S. Dals kontrakt av
Karlstads stift, n.v. om Mellerud; 29,15 km2, därav
25,39 land; 1,083 inv. (1948). En mindre del i v.
ligger på Kroppefjäll, medan socknen i övrigt
tillhör Dalboslätten. Åkern utgör 33 % av
landarealen, skogsmarken 47 °/o. Vid Dalslands
järnväg ligger stationssamhället Dals Rostock
(710 inv. 1946) med konfektionsfabrik, inrymd
i den forna brunns- och badanstalten med anor
från 1760, ett par snickerifabriker och en
mineralvattenfabrik. Kroppefjälls sanatorium tillhör
landstinget, egendomen Ekholmen tillhör
Fryxell-Lang-ensköldska stiftelsen. Kyrkan av sten torde i sin
v. del vara medeltida, koret från 1600-talet;
klockstapel från 1811. Kyrkan restaurerades 1946. —
Namnet efter gården Gunnarsnäs, numera
Ekholmen. I G. ingår gen. av ettdera av namnen
fsv. Gundor el. Gunnar samt näs, efter läget vid
ett näs i sjön Kolungen (se ”Ortnamnen i
Älvsborgs län”, 15, 1911, sid. 18 ff.). Namnet skrevs
1531 Gunnarssnäss s(ocken). P.;Er.
Gunnarson och Gunnarsson. Dessa uppslagsord
ha sammanförts till e n artikelserie.
Gunnarsson, Johan Gottfrid, botanist (1866
—1944), legitimerad apotekare 1897, innehavare av
apoteket i Vellinge 1925. G. bearbetade
björksläktet för C. A. M. Lindman, ”Svensk
fanerogam-flora” (1918, 2 uppl. 1926) och utgav
”Monografi över Skandinaviens Betulae” (1925; tillägg
i ”Memoranda Societatis pro fauna et flora
fennica”, 10, 1935).
Gunnarson, Karl, pseud. för Karl Gunnar
Schulze, författare (f. 18/s 1885). G., som
verkat som lantbruksinspektor i Sverige samt
företagit långa resor i Canada, Finland, Norge och
Danmark, har utg. en lång rad skildringar med
motiv från sina egna upplevelser, bl.a. ”Som
emigrant i Kanada” (1930), ”Som dräng bland svenska
bönder” (1933), ”Bland bönder och godsägare i
svenska Finland” (1935), ”Livet på landet” (1938),
”På Kolsund och Uttersberg” (1941), ”Åter i
Kanada som cowboy och pälsjägare” (s.å.), ”Som
ranchägare bland indianer” (1945) och ”Som
bonde bland bönder” (1948). E.
Gunnarsson, Gunnar Oscar Ingemar, språk-
— 325 —
— 326
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
