Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnarsson, Gunnar - Gunnarsson, Halvard - Gunnarsson, Gunnar - Gunnarsson - Gunnarstorp - Gunne, Carl - Gunnebo (Mölndal)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNARSSON
forskare (f. 29/s 1899), fil. dr i Uppsala 1931, doc.
i slaviska språk där s.å., prof, i Lund 1938, i
Uppsala 1940. G. har bl.a. utg. ”Recherches
syn-taxiques sur la décadence de 1’adjectif nominal
dans les langues slaves et particulièrement dans
le russe” (1931, dr-avh.), ”Studien über die Stellung
des Reflexivs im
Rus-sischen” (1935), ”Das
slavische Wort für
Kirche” (1937), ”Polsk
grammatik” (1946;
tills, med J.
Trypuc-ko), ”Rysk-svenskt
lexikon” (1948; tills,
med A. de Roubetz),
populära arbeten om
Polen samt övers, av
polsk och rysk
litteratur. G. har även
redigerat ”Norstedts
uppslagsbok” (1927, 4
uppl. 1948). Som led.
av 1945 års univ.-beredning och som sakkunnig
i utredningen av Göteborgs högsk:s framtida
ställning 1947—48 har G. vidare verkat för
univ.-väsendets upprustning. G. är v. ordf, i Sveriges
professorers fören. sedan 1947. [GJg]L.
Gunnarsson, Halvard, norsk skolman och
författare (d. 1608). G., som fått teologisk
utbildning i Danmark och Tyskland, blev 1577 teol.
lektor i Oslo, där han tillhörde kretsen kring den
kulturellt aktive biskop Jens Nilsson. G. var en
flitig skribent. Han vände sig till den lärda
världen med ”Chronicon regum Norvegiae” (1606), en
norsk historia på latinsk vers, och dikter på latin,
till de breda lagren med ”Aandelig
spörgsmaals-bog” (1602), populärt kallad ”Præstepinen”, en
övers, från ty., som under mer än två sekler
utkom i en rad uppl., och ”Underlige sporgsmaale,
lystige at höre og læse”, som bl.a. utnyttjades
av Holberg. E.
Gunnarsson [gönn’-], Gunnar, isländsk
författare (f. 1889). Tillhörande en gammal isländsk släkt
har G. ägnat sitt författarskap åt skildringen av
Island i nutid och forntid. Född i Fljötsdal i ö.
Island, uppvuxen i
Vopnafjord, flyttade
han 1907 till Danmark.
Dessförinnan hade han
utg. två små
diktböcker (”Vorljöd”
och ”MoÖurminning”,
båda 1906). Efter två
vintrars studier vid
Askovs folkhögsk. och
några svåra år utan
regelbundna inkomster
debuterade G. 1911 på
danska med en
samling ”Digte”. G:s
genombrottsverk är
”Borgslægtens Historie” (4 bd, 1912—14; sv. övers.
1915), en modern isländsk släktroman i
romantisk stil. En ny fas i G:s författarskap inleddes
med romanen ”Livets Strand” (1915), där
huvudvikten är lagd på psykologien och de etiska
problemen. Till samma grupp höra romanerna ”Varg
i Veum” (1916), ”Salige ere de Enfoldige” (1920;
sv. övers. 1921), som bildar en av höjdpunkterna
i hans författarskap, samt ”Svartfugl” (1929; sv.
övers. 1930), en brottmålshistoria, där tonen
blivit mörkare och där den psykologiska analysen
når djupast. ”Edbrödre” (1918; sv. övers.
”Fosterbröder”, 1919) är en frisk roman från Islands
landnamstid. Den självbiografiska romanserien
”Kirken paa Bjerget” (5 bd, 1923—28) är G:s
mest betydande verk hittills, en bred och
djupgående skildring av hans egen utveckling. Den tunga
och mörka romanen ”Jon Arason” (1930) är en
skildring från Islands reformationstid, ”Jord”
(1933) är en roman från Islands första bebyggelse,
och ”Graamand” (1936) har motiv från
Stur-lungasagan. G. har också utg. novellsaml., några
dramatiska verk, av vilka versdramat ”Dyret med
Glorien” (1922) är mest betydande, och en bok
om Island (”Sagaöen”, 1935; sv. övers. 1936). G.
vann tidigt europeisk ryktbarhet. Hans säkra
episka berättarkonst, hans fasthållande vid den
isländska miljön, hans objektivt psykologiska
människoskildring och hans lidelsefulla brottning med
de etiska problemen och frågan om tillvarons
mening, vilket höjer hans isländska skildringar
upp till det allmängiltigas plan, ha ställt honom
i första ledet bland Danmarks moderna förf. •—
En uppmärksammad insats gjorde G. under
mellankrigstiden med sin kampanj för Nordens
sammanslutning till ett rike (tal och art., samlade i
”Det nordiske Rige”, 1927). 1939 flyttade G., som
1934 blivit titulärprof. vid univ. i Reykjavik,
tillbaka till sin födelseö, där han bosatte sig på
gården Skriöuklaustur i Fljötsdal. Han började
här utge en samlad isländsk uppl. av sina
skrifter, av vilka föreligga 7 bd, vart och ett med en
efterskrift. Han har vidare utg. romanen
”Heiöa-harmur” (1940; da. övers. ”Brandur paa Bjarg”,
1942) samt ”Arbök 45” (1945) och ”Arbök 46—47”
(1947), som innehålla dikter, berättelser och
artiklar. — Litt.: O. Geisted, ”G. G.” (1926); K.
El-felt, ”G. G.” (1927). [St.A.lE.
Gunnarsson, se Gunnarson.
Gunnarstorp, samhälle i N. Vrams* kommun
i Skåne.
Gunnarstorp, gods, se Kulla-Gunnarstorp, resp.
Wrams Gunnarstorp.
Gunne, Carl Mikael, målare och
konsthistoriker (f. 29/ö 1893), amanuens vid
Nationalmuseum 1921, intendent 1932—37, därefter
uteslutande verksam som målare. G., som studerat
för Helmer Osslund, har även tagit intryck av
moderata franska modernister, t.ex. Segonzac.
Han har målat landskap från Italien och
Frankrike men framför allt svenska kustmotiv, ofta
i tung, gråbunden kolorit med fast och behärskad
komposition. Även som representativ
porträttmålare har G. gjort sig bekant med porträtt
bl.a. av Gustav V, Sigurd Wallin och Olof
Ahl-berg. Ä.
Gunnebo, gård i Mölndal, med ett slottslikt corps
de logis, uppfört på 1780-talet av C. W. Carlberg
som sommarbostad åt köpmannen John Hall d.ä.
Stora salongen har stuckdekorationer av
italienaren G. Frulli. Även J. L. Desprez har utfört
dekorationer på G. 1949 förvärvades gården av Möln-
— 327 —
— 328 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
