Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnebo (Mölndal) - Gunnebo (Småland) - Gunnel - Gunner - Gunnera - Gunnersen, Birger - Gunnerus, Johan Ernst - Gunnilbo - Gunnlod - Gunnlög Ormstungas saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNNLÖG ORMSTUNGAS SAGA
C. Gunne: Höststorm vid Sundet, 1928. Waldemarsudde.
dals stad. — Litt.: A. Bæckström, ”Studier i
Göteborgs byggnadshistoria före 1814” (1923).
Gunnebo, brukssamhälle i Gladhammars sn i
Småland, strax s. om Verkebäcksvikens innersta
del 7 km s.v. om Västervik; 854 inv. (1946).
Samhället har uppvuxit kring Gunnebo bruk,
järn- och stålmanufakturverk med tillverkning
av dragen järn- och ståltråd, stålwire, trådspik,
kätting, stängsel m.m. Bruket, som anlades vid
mitten av 1700-talet av rådman Hans Hultman
i Västervik och 1860 övertogs av Gunnebo ab.,
äges sedan 1889 av Gunnebo bruks nya ab., nuv.
namn Gunnebo bruks a b., vilket sedan 1918
även driver en filialfabrik i Varberg, numera också
en i Sundsvall. Bolaget, som sysselsätter o. 500
arbetare, har en omslutning av c:a 11,5 mkr, därav
aktiekapital 4 mkr; tillverkningsvärde c:a 10 mkr
pr år. G. lastageplats har 70 m kaj vid 4 m
djup. P.;A.Lg.
Gunnel, kvinnonamn, sidoform till Gunhild*.
Gunner, dansk biskop (d. 1251). Efter studier i
Frankrike blev G. 1216 abbot i cisterciensklostret
öm och 1222 biskop i Viborg. Han tog en
betydande del i lagstiftningsarbetet under Valdemar II,
särsk. i fråga om Jydske Lov. G. var den siste av
de stora gestalterna från Valdemarernas tidsålder;
en medeltida biogr. över honom har bevarats (tr.
i ”Scriptores minores historiae danicae”, 2, 1922;
dansk övers, av H. Olrik, 1892).
Gunnebo, Mölndal.
Gunne’ra, släkte av fam. slingeväxter med o. 30
arter på s. halvklotet (utom Australien),
huvudsaki. i sydligaste delarna av Sydamerika, fleråriga
örter med obetydlig luftstam, från några cm till
2 m långa blad med breda, hjärtlika—njurlika,
oftast flikade bladskivor och talrika, små, i
kolvlika ställningar ordnade blommor. G. chilPnsis
(G. scabra) från Peru och Chile odlas icke sällan
som ståtlig bladväxt (bild se sp. 331).
Gunnersen, Birger, ärkebiskop av Lund, se
Birger Gunnersen.
Gunne’rus, Johan Ernst, norsk teolog,
naturforskare (1718—73), e.o. prof, i teologi i
Köpenhamn 1754, biskop i Trondheim 1758. G.
stiftade i Trondheim 1760 Det Kgl. Norske
vi-denskabers selskab och ivrade för inrättandet av
ett norskt univ. Genom talrika observationer
under visitationsresor i Trondheims stift, som
då även innefattade Nordland och Finnmarken,
lade G. den vetenskapliga grunden till Norges
naturhistoriska utforskande. Han utgav ”Flora
norvegica” (2 bd, 1766—72). Som zoolog
behandlade G. Norges hajar, småkräftor och koraller.
— Litt.: ”J. E. G. 1718—-1918. Mindeblade”
(1918). [G.]A.Hr
Gunnilbo, socken i Skinnskattebergs hd i v.
delen av Västmanlands län och pastorat i
Köpings kontrakt av Västerås stift, n. om Köping;
227,19 km2, därav 205,86 land; 829 inv. (1949).
G. är en karg, kuperad skogsbygd, rik på
småsjöar; på västgränsen ligga sjöarna Långsvan
och Lillsvan. Åkern utgör blott 5 % av
landarealen, skogsmarken 76 °/o. Socknen har fått
vidkännas en kraftig avfolkning: den hade 1,560
inv. 1856. Vid egendomen Färna* ligger
samhället Färnabruk. Skinnskattebergs kronopark
ligger delvis inom G. Kyrkan av sten byggdes
1829—35 och restaurerades 1920. Den efterträdde
en träkyrka från 1662. — Namnet är en sms. av
gen. av kvinnonamnet Gunhild och plur. av
bodh, fäbod (se M. Lundgren, ”Svenska
personnamn från medeltiden”, 1892—1934, sid. 79). Det
skrevs 1403 i Gunillabodhom (avskrift). P.;Er.
Gunnlod (isl. Gunnlgö), nord, myt., dotter till
jätten Suttung, vilken genom förlikning med
dvärgarna Fjalar och Galar kommit i besittning av det
dyrbara skaldemjödet (se Kväser), som han satte
G. att vakta. Med allsköns list lyckades det Oden
att förvärva hennes gunst och få tillfälle att dricka
ut mjödet i de tre kar, där det förvarades. Han
flydde så i örnhamn men förföljdes av Suttung,
som också förvandlat sig till en örn. Då asarna
sågo Oden komma flygande, satte de ut sina kar
på gården. Kommen innanför Asgård spydde han
ut mjödet i karen. Men en del därav råkade gå
från honom på annat sätt; av detta fick vem som
ville taga. Oden gav Suttungs mjöd till alla goda
skalder, men till de sämsta det, som fallit ned i
smutsen. -—-För myten redogöres utförligt i
Snorres Edda (Skdldskaparmdl); den behandlas också i
en mindre i Havamal ingående dikt. Motivet har
använts i Stagnelius’ dikt ”Gunlög”. E.H.
Gunnlög Ormstungas saga (isl. Gunnlaugs saga
Ormstungu), en kort men typisk och i sin ädla
enkelhet utmärkt isländsk saga från
Borgarfjordstrakten. Huvudpersonen är skalden Gunnlög
O r m s t u n g a (f. o. 980), en stor och stark man,
— 329 —
— 330 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
