Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gurkhan - Gurkmeja - Gurkmejpapper - Gurko, 1. Josif Vladimirovitj - Gurko, 2. Vasilij Josifovitj Romejko- - Gurksallat - Gurksjukdomar - Gurksläktet - Gurkväxter - Gurkört - Gurli - Gurlitt, 1. Louis - Gurlitt, 2. Cornelius (tonsättare) - Gurlitt, 3. Cornelius (konsthistoriker)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GURLITT
Gurkha’n (till fornturk. gür, all, hel, universell,
och khan, kan*), benämning på härskaren i det
av Kara Chitai* grundade väldet i Centralasien
(1141—1218).
Gurkmej’a, se Curcuma.
Gurkmejpapper framställes genom att indränka
filtrerpapper med en lösning av curcumin (se
Curcuma). Numera föga använt reagens på
alkalisk reaktion.
Gurko [go’rkn]. 1) Josif Vladimirovitj
G., rysk militär (1828—1901), officer vid kav. 1846,
generalmajor 1867, general 1878 och
generalfältmarskalk 1894. Som kapten deltog G. i Krimkriget
1853—56 och som överste i nedslåendet av det
polska upproret 1863—64. I rysk-turkiska kriget 1877
—78 förde G. befälet över ett detachement, som
satte sig i besittning av Sjipkapasset, slog turkarna
vid Gornij Dubnjak 24/io 1877, intog Telisj 28/io och
fullbordade därmed Osman Paschas inneslutande
i Plevna. G. blev därefter chef för Gardeskåren
och inryckte med denna i Sofia 4/i 1878. Efter
kriget var han 1879—81 generalguvernör i
Petersburg, vilken befattning han fick lämna efter
attentatet på Alexander II 1881. 1882 blev han
generalguvernör över Odessas militärdistrikt, 1883 över
Warszawas militärdistrikt samt
Weichseldeparte-mentet. G. erhöll avsked 1894. E.Bz.
2)Vasilij Josifovitj Romejko-G., den
föreg:s son, militär (f. 1864), officer vid kav.
1885, generalmajor 1904, generallöjtnant 1910. G.
tjänstgjorde 1899—1902 som militärattaché vid
brittiska armén i Sydafrika, 1904—05 som
kav.-brigadchef i rysk-japanska kriget. Vid x:a
världskrigets utbrott var G. chef för i:a
kav.-fördel-ningen, blev 1915 chef för 6:e armékåren, 1916
för 5:e armén. Nov. 1916—april 1917 var han
under general Alexejevs sjukdom
generalstabs-chef i högsta krigsledningen och april—juni 1917
chef för v. fronten. Kerenskij fråntog honom
emellertid befälet, varefter han fängslades men
frigavs och utvisades i sept. s.å. Han har utg.
”Memories and impressions of war and
revolution in Russia 1914—1917” (1918; sv. övers.
1919). E.Bz.
Gurksallat, bot., art av släktet Bora go*.
Gurksjukdomar. I odlingar, såväl på kalljord
som i växthus och drivbänkar, angripas gurkorna
ej sällan av parasitsvampar och lägre djur, som
förinta hela skörden. Den viktigaste
svampsjukdomen är gurkfläcksjukan, framkallad
av CladosporGum cucumeri’num. Den visar sig bl.a.
i svartnande, insänkta sårskorpor på frukterna
och kan visserligen förebyggas i odlingar under
glas genom noggrann desinfektion, utbyte av jord
och utestängande av smitta, men så kan knappast
ske i det fria, och där svampen börjat uppträda,
kan den knappast hämmas i sin utbredning. V i s
s-nesjuka (framkallad av en Verticill’
gör, att plantor i full utveckling plötsligt börja
vissna och snart dö. På ett tidigt stadium dödas
gurkplantor även av bran d*, framkallad av
Coryne^pora melo’nis. Bladen angripas av m j ö
1-dagg och vissa andra svampar, t.ex.
Pseudopero-nos’pora*. M o s a i k s j u k a, en virussjukdom, kan
även angripa gurkväxter. Spinnkvalster och
b 1 a d 1 ö s s vålla ofta mycket svår skada genom
sina sugningar på blad och skott. De förra kunna
hållas borta genom hög och jämn luftfuktighet, i
vissa fall också bekämpas genom förgasning av
naftalin, de senare genom rökning med
nikotin. C.G.D.
Gurksläktet, CuRumis, av fam. gurkväxter,
omfattar 30 arter, de flesta från Afrika och Ostindien,
ett- el. fleråriga örtartade klätterväxter med
en-könade, vanl. kortskaftade blommor och bärfrukt.
Viktigast äro gurka* och melon*.
Gurkväxter, Cucurbita’ceae, tvåhjärtbladig fam.,
utgörande ordn. Cucurbita’les, med o. 760 arter,
fördelade på 90 släkten och med förekomst inom
tropiska och tempererade områden, mest på öppna
växtplatser, i skogsbryn o.d. Genom odling el.
genom införsel med annat utsäde ha vissa arter,
ss. melon, gurka, kurbits och vattenmelon, fått en
vidsträckt utbredning. G. äro mest i-åriga,
klättrande, nedliggande el. någon gång upprätta örter,
mera sällan halvbuskar, klätterbuskar el. små träd
(ss. DendrosiRyos). De klättrande arterna ha enkla
el. förgrenade klängen, uppkomna huvudsaki. av
grenanlag, vilka icke utgå från bladvecken utan
stå bredvid de strödda bladen. De stora,
nektarrika, mest gul- el. vitfärgade, oftast enkönade
blommorna sitta ensamma, parvisa el. samlade i
klasar el. huvud. Frukterna, vilkas storlek växlar
från några mm längd till sådana, vilkas vikt
uppgår till över 40 kg, äro vanl. mångfröiga och
bär-liknande med saftigt meso- och endokarpium samt
mer el. mindre hårt, hos Lagena’ria vedartat,
epi-karpium. Hos vissa släkten, ss. EcbalVium,
ElatPri-um och Cyclanthe’ra, slungas de platta,
endosperm-fria fröna med stor häftighet ur frukterna. I
ekonomiskt avseende äro g. av stor betydelse på gr.
av de ätliga frukterna, de till husgerådskärl
användbara fruktskalen m.m. Åtskilliga arter ha
medicinsk användning (jfr Kolokvint), andra
nyttjas som prydnadsväxter. Utom ovan anförda
släkten böra nämnas: Acanthosic’yos, Beninca’sa
(vax-gurka), Bryo’nia (hundrova), CitrulVus, gurksläktet,
kurbitssläktet, Luffa (nätgurka), Sech’ium
(chou-chou), Sic’yos, Telfai’ria och Trichosan’thes. A.Ve.
Gurkört, art av släktet Bora’go*.
Gurli, lustspel av Henrik Christiernsson (Petrus
Holmiensis).
Gurlitt [gor’-]. 1) Heinrich Louis Theodor
G., tysk målare (1812—97), utbildad i Hamburg
och Köpenhamn, tillhörde den visserligen
poetiska men enkelt sakliga landskapsskola, som
åvä-gabragte en antiromantisk stilsvängning inom
düsseldorf skolan.
2) C o r n e 1 i u s G., tonsättare (1820—1901),
1864 organist vid Hauptkirche i Altona, lärare vid
konservatoriet i Hamburg. Av G:s kompositioner
ha pianosakerna (flera ”Jugendalbums”,
”Märchen-bilder”, etyder m.m.) erövrat en rangplats som
förträffligt undervisningsmaterial. G. skrev dessutom
en opera, 2 operetter, orkester- och
kammarmusik, sånger m.m.
3) C o r n e 1 i u s G., son till G.i),
konsthistoriker (1850—1938), prof, vid Tekniska högsk. i
Dresden 1893—-1920. Bland hans många och
betydelsefulla arbeten märkas ”Geschichte des Barockstils,
des Rokoko und des Klassicismus” (1887—89),
”Andreas Schlüter” (1891), ”Die Baukunst
Spaniens” (1895—97), ”Die deutsche Kunst des 19.
Jahr-hunderts” (1900), ”Die Baukunst Frankreichs”
— 337 —
— 338 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
