Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gurlitt, 3. Cornelius (konsthistoriker) - Gurlitt, 4. Wilibald - Gurmand - Gurmé - Gurnemanz - Gurnigelbad - Gurre (skådespel) - Gurre (borgruin) - Guru - Gurunöt - Gusev, Fjodor Tarasovitj - Gusinde, Martin - Gusk - Gusle, gusla - Gusli - Gusselby - Gustaf (namn) - Gustaf, Gustaf Adolf - Gustaf V - Gustaf V:s jubileumsfond - Gustaf V:s jubileumskliniker - Gustaf V:s 80-årsfond - Gustaf-Janson, Gösta - Gustaf Olofsson - Gustafs (socken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GURMAND
(1896—1900), ”Die Baukunst Konstantinopels”
(1907—11), ”Handbuch des Städtebaus” (1920).
4) Wilibald G., den föreg:s son,
musik-forskare (f. 1889), utbildades av H. Riemann
i musikvetenskap och av K. Straube i musik,
prof, i musikforskning vid univ. i Freiburg i.Br.
1920—35, då han tvangs att lämna sin tjänst.
G. hade då gjort univ:s musikvetenskapliga inst.
till ett av Tysklands främsta (egen konsertsal
med inbyggd orgel efter M. Praetorius’
orgeldisposition i ”Organographia” 1619,
instrumentmuseum och förstklassigt bibi.) och utbildat ett
stort antal lärjungar, Inst. förstördes jämte
orgeln under 2:a världskriget. G. verkar f.n. som
föreläsare vid univ. i Bern. I G:s föga
omfångsrika men vägande produktion märkas biogr. och
bibliogr. över M. Praetorius (1914), inledning
till samlingsuppl. av dennes orgelverk (1930),
utgivning av Buxtehudes verk, en biogr. studie
över Bach (”Der deutsche Kantor, seine Gestalt
und Geschichte”, 1933), talrika uppsatser, bl.a.
”Joh. Walter und die Musik der Reformationszeit”
(i ”Luther-Jahrbuch”, 1933), ”Musikgeschichte als
Geisteswissenschaft” (i ”Berichte der
Philologen-tagung Göttingen”, 1927), ”Der gegenwärtige Stand
der deutschen Musikwissenschaft” (i ”Deutsche
Vierteljahrschrift für Literaturwissenschaft und
Geistesgeschichte”, 17, 1939) m.m. C.A.M.
Gurmand [gormard’] (fra. gourmand), storätare,
”matvrak”; läckergom. — Gurmand i’s (fra.
gourmcmdise), passion för god mat el. kännarskap
i fråga om sådan. — Jfr Gurmé.
Gurmé [gor-] (fra. gourmet), kännare av god
mat, finsmakare, läckergom, gastronom. Jfr
Gurmand.
Gurnemanz [gor’- -ts], en av huvudrollerna
(bas) i operan ”Parsifal”.
Gurnigelbad [go’- -bat], kur- och vintersportort
i kantonen Bern i Schweiz, 20 km s. om staden
Bern, c:a 1,150 m ö.h. Svavel- och järnkällor.
Gurre, skådespel av Holger Drachmann.
Gurre [go-], borgruin i Tiköbs sn, n. Själland,
sedan 1892 utgrävd och skyddad av danska
nationalmuseet. G. synes ha tillkommit under 1300-talets
förra del och bestod av ett fyrkantigt mittorn av
liknande art som Hälsingborgs kärna; det var av
gråsten, men den omgivande muren med dess
fyra hörntorn av tegel. Borgen hade störst
betydelse under Valdemar Atterdag, som avled här
1375. I början av 1400-talet fanns på G. en
myntverkstad. Det förföll under följ, årh., och under
1600-talet togs sten därifrån, bl.a. till
Frederiks-borg. E.W.
Guru (sanskr., tung; vördad, vördnadsvärd;
lärare, spec. andlig lärare). 1) Inom hinduismen
beteckning för dels sektstiftare, dels en sekts
andliga överhuvud; spec. beteckning för sikhernas*
överhuvud fr.o.m. stiftaren Nanak t.o.m. hans io:e
efterträdare Govind Singh. — 2) I indisk
grammatik är g. beteckning för lång vokal.
Gurunöt, frukt av kolaträdet*.
Gusev [go’siif], Fjodor Tarasovitj, rysk
diplomat (f. 1905), blev efter juridiska studier
anställd i Leningrads förvaltning, inträdde 1937
i folkkommissariatet för utrikes ärenden och var
1939—42 chef för dess europeiska avd. G. var
1942—43 minister i Canada och 1943—46 ambas-
sadör i Storbritannien. I sept. sistn. år utnämndes
han till v. utrikesminister.
Gusin’de [goz-], Martin, österrikisk etnograf
(f. 1886), har verkat som museiföreståndare och
prof, i Santiago de Chile. G. har studerat
arau-kaner och även nordamerikanska indianer men
är framför allt känd för sina forskningar bland
eldsländarna, bland vilka han vistades 1918—24
och vilka han skildrat i ”Die Feuerland-Indianer”
(3 bd, 1931—39), den största existerande
monografien över ett sydamerikanskt folk. 1934-—35
studerade han tills, med P. Schebesta pygméerna i ö.
Kongo och har över dem publicerat ”Die
Kongo-Pygmäen in Geschichte und Gegenwart” (1942) samt
”Urwaldmenschen am Ituri” (1948). G.Lm.
Gusk, det valspar, tillhörande ”våtpartiet” i en
pappers- el. pappmaskin, vid vilket papperet
lämnar viran och som
består av en mjuk
övervals (manchon)
och en metallisk
g u s k v a 1 s. Se
Papper.
Gusle, g u s 1 a
[go’-], sydslaviskt,
lutformat, vanl.
en-strängat stråkinstrument. Jfr Gusli.
Gusli [go’-],
fler-strängat ryskt
knäppinstrument, som
finnes i flera former,
av samma typ som
finska kantele*. Jfr
Gusle.
Gusselby, samhälle i Linde* kommun i
Västmanland.
Gustaf, mansnamn, se Gustav.
Gustaf, Gustaf Adolf, svenska furstar, se Gustav.
Gustaf V, pansarskepp, se Pansarfartyg.
Gustaf V :s jubileumsfond, se Konung Gustaf
V:s jubileumsfond.
Gustaf V:s jubileumskliniker, se Konung Gustaf
V:s jubileumskliniker.
Gustaf V :s 8o-årsfond, se Konung Gustaf V:s
80-årsfond.
Gustaf-Janson, Gösta, författare (f. ®/n 1902),
son till förf. Gustaf Janson, bedrev efter
studentexamen studier i München och Stockholm 1921—
25, Han debuterade med romanen ”Rydsholm”
(1927) och har sedan i en rad arbeten, utmärkta av
säker observationsförmåga, ovanlig fantasikraft
och ofta fin karakteriseringskonst, skildrat modern
ungdom och samtida borgerliga miljöer i Sverige.
G. har utg. romanerna ”Lindbom på Sävlunda”
(1928), ”Krisår” (1931) och dess forts.
”Kapitulation? — Nej!” (1932), ”Gubben kommer” (1934) och
”Stora famnen” (1937), av vilka de två senare blevo
europeiska succé-böcker och filmades, samt
novell-saml. ”Två herrar” (1930). [S.Hn]E.
Gustaf Olofsson, se Stenbock 1).
Gustafs, socken i Falu domsagas s. tingslag i
Dalarne, Kopparbergs län, och pastorat i St.
Tuna kontrakt av Västerås stift, kring Dalälven
n.v. om Säter; 121,10 km2, därav 117,0 land;
2,247 inv. (1948). Den breda, odlade älvdalen
med stora byar inramas i n. och s. av höglänta
— 339 —
— 340 —
Serbiska gusle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
