Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Gustav IV Adolf (svensk konung)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV
Ryssland på sin sida. G:s oförsonlighet mot den
franske kejsaren var emellertid nu större än
någonsin — bl.a. färgades den av apokalyptiskt
motiverade profetior om dennes undergång —,
och han vidhöll sin allians med britterna. Efter
den fransk-ryska freden i Tilsit måste han
emellertid utrymma hela svenska Pommern för
överlägsna franska styrkor. — För att gardera sig
mot det ryska hotet upptog G. nu nya
underhandlingar med britterna, vilka lovade honom
betydande subsidier. Samtidigt sökte han genom
direkta förhandlingar med tsar Alexander
avvärja ett krig med Ryssland, men detta
misslyckades; i slutet av febr. 1808 inföllo ryska
styrkor i Finland, och kort därpå förklarade även
Danmark krig, medan franska trupper över danskt
territorium närmade sig Skåne, som dock aldrig
blev utsatt för något fientligt anfall. — Det
otillräckligt rustade Sverige stod nu inför ett
två-frontskrigs fruktansvärda problem. På flera sätt
sökte G. öka landets värnkraft; bl.a. utskrevs ett
lantvärn på 30,000 man, en åtgärd som dock ej
fick den önskade effekten. I strid med sin
främste militäre rådgivare (G. W. af Tibell)
hävdade G. länge den meningen, att Sverige t.v.
borde inta en defensiv hållning i ö. och i stället
gå till offensiv i v., mot Norge el. Själland. Alla
anfallsplaner misslyckades emellertid, bl.a. till
följd av att den engelska hjälpen blev mindre än
väntat; en engelsk expeditionskår under general
J. Moore återvände med oförrättat ärende, sedan
det visat sig omöjligt att uppnå någon
överenskommelse om dess användning. Under tiden
utrymdes s. Finland, såsom bestämts i en på
förhand uppgjord fälttågsplan. Den likaledes
planerade motoffensiven på sommaren blev
emellertid vida svagare än väntat, bl.a. på gr. av
Sveaborgs kapitulation, som var ett utslag av de
defaitistiska stämningarna i Finland. Från juli
1808 vände G. sitt främsta intresse österut och
hoppades kunna rädda Finland genom en
diversion från Sverige. Alla hans ansträngningar
gäckades emellertid, och vid årets slut var hela
Finland förlorat. G. satte då sitt hopp till nästa
års fälttåg, men härvidlag motarbetades han av
sina ledande civila rådgivare (C. A.
Trolle-Wacht-meister, A. af Håkansson, C. E. Lagerheim m.fl.),
vilka länge ogillat hans utrikespolitik och nu
ansågo alla mera omfattande rustningar som
militärt gagnlösa och finansiellt ruinerande för
det hårt pressade landet. Trots deras motstånd
beslöt emellertid G., som eljest i regel följde
deras finansiella anvisningar, att i jan. 1809
utfärda ett påbud om en stor krigsgärd. Kort
därpå förberedde han en brytning med britterna,
vilka enl. hans mening gåvo för små subsidier;
i stället ämnade han söka uppnå försoning med
Danmark och Ryssland — däremot ej med
Frankrike. I sista stund slog han emellertid till reträtt
och slöt Vs en ny traktat med britterna. Vid
samma tid planerade ämbetsmännen en allmän
strejk i syfte att tvinga G. till abdikation el.
ständerinkallelse; på denna väg hoppades de
kunna få slut på kriget. De kunde emellertid
ej enas och förekommos sedan av de militära
konspiratörerna. — Redan under det pommerska
fälttågets slutskede hade en revolt mot G. varit
Målning av Per Krafft d.y. Malmö museum.
på tal inom vissa radikala officerskretsar. Det
dröjde emellertid länge, innan upprorsplanerna
togo någon fastare form. Av avgörande betydelse
var den skymf, som G. i okt. 1808 tillfogade
fotgardena, vilka berövades sina rangföreträden,
under motivering att de under ett av
landstig-ningsförsöken i Finland uppträtt vanhedrande.
Konspirationerna togo nu fart och utmynnade
efter flera misslyckanden i G. Adlersparres
resning i Karlstad 7/s 1809. Sedan G. fått vetskap
om att de värmländska trupperna tågade mot
Stockholm, beslöt han att ta sin tillflykt till s.
Sverige men hejdades i sista stund av
generalmajor C. J. Adlercreutz, som 13/s i spetsen för
sju officerare arresterade honom på Stockholms
slott. Bakom denna statskupp stodo främst de
högre ämbetsmännen, som därmed också
före-kommo Adlersparre. — Sedan hertig Karl inträtt
som riksföreståndare, fördes G. 14/s till
Drottningholm och 24/s till Gripsholm. Han uppsatte
där en frivillig tronavsägelse, i vilken han trots
kraftiga påtryckningar dock vägrade att innesluta
även sin son, prins Gustav. Ständerna beslöto
emellertid 10/s att uppsäga både honom och hans
arvingar tro och lydnad. I dec. 1809 fick G. och
hans familj lämna landet. — Under landsflykten
kallade sig G. först (1809—13) greve av Gottorp
(Gottorff), sedan (1813—16) hertig av
Holstein-Eutin och slutl. (från 1816) överste G. A.
Gus
— 373 —
— 374 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
